Inridningen av Don Larson

Don Larson, den lilla (nu hela 160 cm! ) Hannoveraner/PRE-korsningen som jag såg komma till världen i juli 2008 börjar gå riktigt bra under ryttare nu. Ja, han blir 4 år i år och man skulle ju kunna tycka att han redan borde vara inriden och kanske t o m startklar i någon LC, men vilket trassel det har varit med honom…

När han kom hem från hingstbetet nykastrerad i mars 2011 såg allt ljust ut. Jag började med att jag befann mig precis överallt omkring honom tills han inte tyckte att det var ett dugg märkligt att jag plötsligt satt på hans rygg. Vi jobbade vidare med insittningen fram till sommaren och Larson gick sedan ut på bete och vilade från alla nya intryck. Pga massor av problem med Larsons tänder och käke kom vi inte igång igen med själva inridningen förrän i slutet av hösten, men nu känner jag mig riktigt nöjd med vad vi åstadkommit hittills!

Han går nu balanserat och stabilt i alla gångarter, fattar galopp på hjälpen och kan flytta undan lite för skänkeln. Vi har jobbat en del med en superelastisk inspänning eftersom han pga tandproblemen inte vågat ta stöd på bettet, men nu kan han gå i en lämplig form för sin ålder och utbildning utan inspänning. Dessutom är han snäll att rida ut på, han är inte särskilt rädd av sig och bromsar lydigt även där det verkar roligt att galoppera lite fortare… :)

Jag har faktiskt även ridit både Larsons mamma, morbror och mormor!

Mormor Lebrijana XXII, som är ren PRE e. Camborio XIII, tävlade jag under 2008 upp tom LA:4. Morbror Solero var den förste i släkten som jag satt på, honom red jag under hösten 2007. Solero är också ren PRE, e. Envidioso. Larsons mamma Scheherazade, även hon PRE, är e. Destino II. Henne har jag inte ridit jättemycket, men däremot tränar jag både Charlotte och Linda som delar henne nu. Larson är hennes första och hittills enda föl. Han är dessutom den första i släkten som är till hälften hannoveranare, e. Danone II.