Månadsarkiv: februari 2012

Årsdebuten resulterade i en 3:e plats för mig och DC! Jag är supernöjd!

Debut även för min nya Samshield-hjälm – den är såå bekväm!!

Roligast av allt är att DC var så glad att vara tillbaka på banan igen! Han gillar verkligen att tävla. När jag fläteade manen var han supertaggad och ville åka på en gång, sedan sprang han nästan in i transporten. Många hästar äter ju dåligt på tävling, men DC är precis tvärtom, han äter mycket mer än vanligt. Jag tyckte att det skulle räcka med att han fick sin vanliga höranson, men den tog slut och han blev ordentligt sur när han inte fick påfyllning i hölakanet…

Stjärnan solar lite efter ritten

DC är numera helt okej med att vänta i transporten, så var det inte under sommarsäsongen förra året. Då fick jag be om sena starttider för att han inte skulle stå och hoppa och banka, nu har han mognat lite och funkade bra med att vänta även i höstas. Men han vill fortfarande gärna ha sällskap om han kan få det, och gnäggar ivrigt så fort han får syn på mig eller mamma.

Hur som helst, DC’s tävlingsattityd är helt amazing, söta hästen! Jag är såå glad att säsongen är igång!!

Just nu leder jag och DC MsvC:1 hos Sigtunabygden :) Vi hade ett par missar, bla ett galoppinslag i en öppna, men jag är jättenöjd med årsdebuten överlag. Han lyssnade uppmärksamt på mig trots det otroligt tittiga ridhuset med kandelabrar med levande ljus och stora fönster i huvudhöjd. Duktig pålle! Nu väntar vi på de sista resultaten och äter morotskaka :)

Bästa maskotarna ;) Den gråa är DC’s och den bruna är Nalles.

Idag är det dags för årets första tävling och ett bra tillfälle att berätta lite om mina tävlingsrutiner. Jag har faktiskt haft ganska precis samma tävlingsrutiner ända sedan jag tävlade med B-ponny, alltså sisådär 8-9 år.

• Matsäck i form av mackor med stekt ägg är lika med tävlingsmat för mig. Gott, lättätet och ganska nyttigt. Jag har aldrig haft problem med att äta innan tävling, vilket är väldigt skönt.
• Mamma hjälper mig med knuten – jag har alltid haft så pass långt hår att det varit svårt att fixa det själv. Det får inte bli för löst, en gång tappade jag ut knuten och det var superirriterande att rida med en fläta som dunsade på ryggen (hahah, jag fick spö av Mads med några få poäng på den rundan, undrar om jag hade lyckats slå honom om håret suttit fast.? ;)

Jag hittade den här lösningen när jag hade som allra längst hår – nio små flätor ihopflätade med  varandra satt fast som de skulle.

• När hästen är badad och knoppad bär det iväg.
• Jag vill ha ungefär 1½ timme på mig framme på tävlingsplatsen, så jag räknar ut avfärdstid efter det.
• Väl i bilen är det dags för extrafrukost, dvs äggmackorna.
• På vägen lyssnar jag på särskilt utvalda skivor, med min egen peppmusik.
• Under tiden i bilen rider jag igenom programmet ”i huvudet” flera gånger. Om jag varit på platsen förut föreställer jag mig att jag rider på just den banan.
• Väl framme vill jag först se tävlingsbanan, särskilt om det är en ny plats. Då sitter jag och tittar på minst ett ekipage och passar på att kolla var man går in och vilken typ av dörröppning/inridning det är.
• Är det dubbla banor ser jag till att veta vilken startsignal som används på just min bana. Jag vill ha koll på så mycket som möjligt, för att slippa vara tveksam när jag sitter på min häst. När vi var i Köping i höstas var jag t ex väldigt tacksam över att jag sett vilken ”läskig” ridhusport de hade, så att jag kunde skritta DC förbi den då några andra ekipage gick ut och in, så att han inte behövde bry sig om den när det var vår tur.
• Vi lastar ur och min groom (ofta mamma) leder hästen så den får börja mjuka upp sig lite medan jag tar på stövlar, kavaj etc.
• Så sitter jag upp och rider fram. Grundschemat är detsamma så att det är rutin för oss båda, men jag anpassar även efter dagsformen och efter vilken klass vi ska rida.
• När jag rider in på banan visar jag runt DC i båda varven, hinner vi flyttar jag honom lite sidvärts också och kollar att han går undan för skänkeln oavsett miljön.
• När jag får startsignal klappar jag hästen och petar till skärmen på hjälmen. Det är mina triggers, som säger ”nu kör vi”. Jag har inte planerat dem utan de har dykt upp av sig själva och blivit rutin.
• Upp på medellinjen, förhoppningsvis rakt med en snygg halt. Sen kör vi :)

Full fart för mig idag…!

Jag var uppe tidigt för att hämta Karin och skjutsa henne till Arlanda. Hon skulle åka ner till södra Frankrike för att coacha Mads och Jeanna under deras andra tävlingsvecka. Nej, jag är verkligen inte avundsjuk eller så, det är ju bara 20 plus om dagarna där nere…

Sedan åkte jag tillbaka till Wallstanäs, pysslade med Lumpi och red De Chenta.  Läromästare är ju bara förnamnet! Chenta var jättefin, hon är verkligen kul att rida. Hon är (såklart) otroligt välriden och dessutom väldigt positiv.

Senare på dagen följde mamma med till stallet för att filma lite när jag red DC. Det hade vi inte så mycket för eftersom kameran la ner verksamheten, men DC gick toppenbra i alla fall.

Så blev det ett ordentligt skumbad för svettiga hästen, vilket var ganska länge sedan eftersom det varit så pass kallt. Jag var lite elak och tvättade huvudet på honom också, det behövdes faktiskt. Han är ändå väldigt snäll och låter mig göra det utan tjafs.

Imorgon är det äntligen dags för årets första tävling, som jag har längtat..! Närmare bestämt ända sedan 11-11-11, då vi gjorde förra årets sista tur innanför de vita staketen. Imorgon rider vi MsvC:1 hos Sigtunabygden (Helgestabodarna), start 14.24. Mitt huvudsakliga mål är en säsongsdebut på en avspänd och glad häst, inget annat. Men ändå – tagga!

Jag vill passa på och gratta Emma & Dolly som startade säsongen med dryga 69 % i söndags! Det är superroligt att de är ute på banan och redan gör så bra resultat!

Dolly njöt i sommarhagen 2011

För mina tjejer ute på Resarö håller jag extra hårda solskenstummar eftersom de inte har tillgång till något ridhus.
Hoppas att det steker på ordentligt under veckan så att deras bana blir isfri och ridbar och att vi kan komma igång med träningen så fort som möjligt! Tove siktar på Division 3 nu i vår och Therese som är överkvalificerad i och med att hon red Div 2 i höstas får vänta med lagtävlande till i höst, men ska ut individuellt och tävla.

När jag hade Ponti brukade vi skyffla ut så mycket av isen vi orkade från ridbanan för att få den ridbar fortare. Det tar ju alltid längre tid för den att tina eftersom hästarna har trampat till snön så att den är hårdpackad.

Nu när det börjat smälta i vår trädgård har Chichi en egen pool

Mitt allra sista Sportlov har just börjat.

Så länge jag kan minnas har familjen åkt skidor på sportlovet, oftast i Sälen. Tävlingsmänniska som jag är ända ut i fingerspetsarna har jag alltid tyckt att det är roande att spöa min lillebror rejält i olika slalomcuper :)

I år stannar jag dock hemma. Jag har en del skoljobb för att bli klar med alla återstående uppgifter så fort som möjligt. Dessutom så är jag hästskötare åt Karins hästar, De Chenta och Lumpi, resten av veckan.

Idag åker nämligen Karin ner till våra klubbkompisar i södra Frankrike för att coacha och hjälpa dem med den här veckans starter.

Första veckan i Vidauban var ju väldigt framgångrik med flera placeringar för både Jeanna med Kataleijs Vilja & Liza Minelli och för Mads med Jimmy Choo SEQ & Son of Chex. Även Weihenstephaner gjorde riktigt bra resultat med tanke på att han inte gått Grand Prix på ett bra tag.

Alla sportlovsfirare önskar jag en grym vecka med massa sol och snö, så fortsätter jag och DC att vänta på vårens ankomst på hemmaplan.

DC hade lite vårkänslor på vår uteritt igår.. såå söt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Något som jag tycker är viktigt och som jag känner att jag själv vill ta ett ansvar för, är att att ta vara på tillväxten i sporten.

Ett sätt att göra det är att hjälpa och stötta de yngre och/eller mindre erfarna, att alltid komma ihåg hur det var att vara färsk på tävlingsbanan och att aldrig sätta sig på ”höga hästar”. Jag ska inte glömma hur det var att, som 12-årig nybliven storhästryttare och 2:a-placerad, få ett mycket nedlåtande ögonkast från segrarinnan (som slagit mig med ett enda poäng). Inte heller hur jag vid min allra första prisutdelning med stor häst på vägen in gratulerade alla mina medtävlare och bara fick ”Grattis” tillbaka av några få…

När jag var 8-9 år brukade jag få följa med ut på tävlingar med Johan Hillström (som är diplomerad unghästutbildare och som numera tillsammans med Eva Sunnanväder har SH Stables utanför Helsingborg). Jag fick då en fantastisk möjlighet att vara med om förberedelserna för att åka iväg, att vara på tävlingsplatser och lära mig hur allt går till med startanmälan, framridning osv utan att samtidigt vara nervös för att rida. När jag själv skulle ut på tävlingsbanan var alla grejer omkring rutiner och jag kunde koncentrera mig på själva ridandet.

Själv har jag ofta någon av de yngre ponnytjejerna som gärna kommer med som hästskötare och hejarklack. De får erfarenhet utanför ponnytävlingarna och är superbra hjälp (och ofta väldigt bra underhållning också :))

Linda och Nora. Gömmargården Div I med Nalle 2010 

Linda och Nora. Vallatorp med DC 2011.

Näst bästa svensk i lördagens världcupdressyr var Minna Telde/Deinhardt som tog en sjundeplats med 72,2%!

Förutom 3:e-placerade Lone Jörgensen/De Vito, som redan till GP:n valde att rida med hjälm, var Minna den i startfältet som lämnat hatten på hyllan.

Minna har förresten valt en lika snygg hjälm som jag, sms:ade Ulrich Trolle som fanns på plats i Scandinavium med en monter välfylld av Samshield.

Min får premiär i tävlingssammanhang först på onsdag:

Bilder på Patrik Kittel med hjälm på huvudet finns nu på mängder av sajter runt om i världen eftersom han, precis som på framridningsbanan, numera har den på sig då han tar emot segerrrosett och folkets jubel!

DC och jag var ute på en blåsig skogstur idag! Vi skrittade en rejäl runda på väldigt varierande underlag, allt från torr skog till asfalt till mjuk, blöt sorbetaktig is. Det blåste verkligen extremt mycket, DC hade som tur var på sig ett mysigt fleecetäcke. Jag var lite förutseende och satte på honom en täckesgjord också så han slapp ha täcket som halsduk… Det är i alla fall bra att snön försvinner!

Vi skrittade mest, joggade lite på en grusväg och joggade sedan några varv i ridhuset. Jag klippte manen på honom idag också, så att det går att knoppa den på onsdag. Nu sitter jag och tittar på direktsändningen från internationella hoppningen i Göteborg. Kolla vilken snygg hjälm Kevin Staut har på sig! Dessutom rider han en fux, helt rätt!

Det har ju varit en hel del irritation över att ridsporten syns för lite i media.

Nu visar SVT faktiskt en hel del ridsport i helgen, närmare bestämt sänder de från Göteborg Horseshow! Heja SVT!

Det viktiga nu är ju att vi faktiskt tittar också! Vi vill ju att TV-bolagen ska fatta att man får många tittare när man visar ridsport, right? Det som visas på SVT Play kan man ju slå på parallellt med Melodifestivalen om man inte vill missa den… ;)

Här är länken till listan över TV-tiderna som finns på SvRF’s hemsida!

Den här lilla ”dressyr-guiden” hittade Sara i Expressen… för er som undrar vad sjutton dressyr går ut på ;)

Idag skickar jag ett trefaldigt Grattis, nämligen till….

Min egen mentor och tränare Karin Öljemark, som fyller år just idag!

och till de framgångsrika Frankrikeresenärerna, två andra av våra tränare och mentorer:

Mads Hendeliowitz, som var 2:a i Prix S:t Georges  i Vidauban, Frankrike med Jimmy Choo SEQ igår!

Jeanna Högberg, som var 3:a och 5:a i Intermediaire II i Vidauban, Frankrike med Kataleijs Vilja respektive Liza Minelli.

Hurra för dem! :)

Just nu sitter jag på tunnelbanan på väg in mot stan, jag ska på en föreläsning med Kjell Enhager/Coach2Coach. Det är en introduktionskurs i coaching som jag hoppas och tror kommer att vara jätteintressant och lärorik! Datorn är med så jag kan anteckna ordentligt :)

DC gick ett dressyrpass idag, han var kanonduktig. Vi gjorde ganska mycket samlande rörelser i galoppen, skolor och lite arbetspiruetter. Han var dessutom väldigt reglerbar i tempot, lagom taggad och uppmärksam på mig. Det var extra kul att han var så pass mjuk i munnen som han var med tanke på att han inte rört på sig i hagen idag. Han har stått i sjukruta eftersom det här äckliga vädret har förvandlat hans vanliga hage till en swimmingpool. Vi vill ha sommar nu!

Något jag tycker är fascinerande med ridsporten är hur många väldigt olika människor möts kring samma intresse. Många av de man träffar i stallet dagligen är personer man troligen inte alls skulle mött om det inte vore för hästarna, eftersom man är så olika i övrigt. Det är enbart hästarna som binder samman alla dessa olika personer med helt skilda bakgrunder och liv vid sidan av stallet. Hästarna har fört mig samman med många personer som jag räknar som vänner för livet.

Här är några vänner som funnit varandra i stallet <3

Chichi och Ester – inte alls som hund och katt!

Larson får gärna låna DC’s gigantiska grimma – kanske får båda plats i den samtidigt?

DC och Danne samsas vänskapligt om vattentunnan i sommarhagen.

Och så min underbara vän, Nalle <3

Självklart ska jag som många andra äta en semla idag på fettisdagen. En helig dag enligt SevenElevens annonser, en grym ursäkt för en fikapaus enligt mig!

Jag har en annan fika-relaterad tradition som jag håller helig, nämligen Rosettkakor!

Rosettkakor köps in av den som tävlat och vunnit en rosett. De ställs fram i stallet som ett tack till stallkompisarna för deras support. Den här traditionen började vi med redan när jag red B-ponny. Rosettkakor är i regel hallonkransar eller vaniljdrömmar. De kan i vissa fall vara havreflarn eller dubbla chokladflarn. Choklad- och kokostoppar har också förekommit, och i extrema fall kan de till och med uppenbara sig i form av en tårta eller två, som efter placeringarna på JSM 2010 med Nalle.

Rosettkakor brukar räcka över måndagen och ibland också tisdagen efter en tävlingshelg. De gör vardagen lite roligare helt enkelt!

Både jag och DC älskar att hoppa också – hellre än bra.

Förutom att det är grymt kul är det garanterat nyttigt att använda en massa olika  muskler och att jobba ännu mer på kommunikationen och samspelet.

Terränghinder för min dressyrhäst

Lebrijana XXII

Phantom of the Opera

I eftermiddags hade vi Årsmöte i Waxholms Fältrittklubb. Det var som vanligt supertrevligt med många härliga människor och gott fika! Jag avgick från min post som styrelsemedlem och avtackades på ett väldigt fint sätt med blommor, utmärkelse och snygga vita benlindor. Tack!!

Var går egentligen gränsen för hur många vita benlindor man behöver? Jag tror helt enkelt att det är när inga fler får plats i skåpet. Faktum är att jag i princip bara använder vita benlindor och vita schabrak både till vardags, träning och tävling – det är snyggt och lätt att tvätta :) Dessutom bekvämt för att man aldrig behöver ha koll på att man har samma färg på schabrak rent!

Imorgon har jag några timmar i skolan att klara av, därefter blir det ett ridpass på min fina häst, som ju bara var ute på en liten promenad idag. På kvällen har jag träningar för Therese & Jémini och Tove & Cait på Nibble. Den här helgen sa bara poff så var den borta, konstigt hur det alltid blir så… :)