Månadsarkiv: november 2011

Jag ägnade utan framgång alla pauser under SIHS på Globen åt besök i alla montrar på jakt efter ett träns åt min DC med det gigantiska huvudet…

Insåg att jag måste beställa ett och gick då förstås till ”min egen” butik My One och vad hittade jag där?!?! Jo, ett träns av märket Capriole, som var precis det jag sökte. Ett enkelt svart träns med pullbackgrimma och silverfärgade spännen i storlek X-full. De tyglar jag ville ha fanns också; släta med många stoppar, silverfärgat spänne och franska hakar, och alltsammans var så bra pris på att det inte gjorde något att jag fick komplettera med separata tyglar. Nu ska det bara provas på jättehästen, men jag tror att det kommer att passa!

Idag har jag ridit en hel del. Båda Don:arna, alltså Don Larson och Don Cameron :) Båda fick gå i ridhuset innan hagutsläppet. Arbetet som behövdes var däremot helt olika. DL var seeg, och verkade bara uppgivet dagdrömma om att få komma ut i hagen. DC verkade också bara tänka på att få komma ut i hagen, men hans strategi var snarare att vara så kvick i fötterna att han skulle kunna studsa ut genom ridhustaket. Egentligen gillar ingen av dem att behöva ridas innan de fått vara i hagen, men det är bara att vänja sig, det måste ju fungera med meeting. Jobbet med Larson var i alla fall att han skulle svara framåt för mindre hjälper. Han var ganska duktig, och galoppen blir bara bättre och bättre! DC fick galoppera av sig ganska ordentligt, och sedan var han riktigt fin, med bra stöd på bettet och fin trav över ryggen. Han lämnade ridhuset med öronen droppande av svett, men väldigt nöjd med sig själv!!

På eftermiddagen var jag ute på Ljusterö och red Bamora igen. Hon var mycket lugnare än senast och rörde sig i princip hela tiden avslappnat. Det var bara fjärde eller femte gången hon blev riden i år, hon har ju en fölis både bredvid sig och i magen. Bilderna på henne nedan är fotade av matte Maria Håkansson.

Bamora, f. 2006 e. Krack C – Gribaldi

Buusig!

Ja, idag var det ju Globen och bland annat clinic med Kyra. Den var kanonbra, och mycket inspirerande. Hennes bilder och liknelser är helt suveräna; t ex den om jordgubbssylt (ungefär ”om man inte ätit jordgubbssylt är det omöjligt att förstå smaken bara på beskrivning, men när man väl smakat känner man igen även en antydan av sylten”)

Även den öppna träningen med världscupryttarna var intressant, det var stora skillnader i hur ryttarna värmde upp och jobbade sina hästar. Patrik Kittels häst Toy Story tilltalade mig verkligen, häftig mekanik!

I år var det nog fler än någonsin som bar hjälm på den öppna träningen, faktiskt allihopa utom en. En stor eloge till de som hade hjälm på sig! Jag tycker i ärlighetens namn att det är riktigt dåligt att komma till en öppen träning av det här slaget utan hjälm. De som rider där är ändå förebilder för så många. Om man väljer att rida utan hjälm, eller på vanliga tävlingsframridningar tycker jag inte spelar så stor roll, men när man är inbjuden till en träning med flera tusen på läktaren tycker jag att man kan dra på sig en hjälm. Om inte för sin egen skull så i alla fall för sportens skull!

När jag till slut kom till stallet efter låånga bilköer red jag ett pass i ridhuset på DC. Han gick helt galet bra, såå mjuk och fin, reglerbar men superenergisk. Han ville verkligen framåt i varje ögonblick och var superkvick i fötterna, men han höll sig ändå i precis det tempo jag bad honom om. Helt loss och jobbade över ryggen med massor av elasticitet. Ridkänslan går faktiskt knappt att beskriva. Fina häst!!! Jordgubbssylt :)

Äntligen dags för Stockholm International Horseshow igen! Jag tycker att det känns som om det var en vecka eller två sedan sist varje gång jag kommer dit. Men det brukar vara snö, och det är jag faktiskt rätt så irriterad över att det inte är i år! Fast jag är övertygad om att det blir lika kul som vanligt ändå :) Jag går såklart på alla dressyrföreställningarna, och dessutom på söndagens finalshow på kvällen. Så idag är det öppen träning med de högst rankade världscupryttarna, Champion of the Winners för unghästarna, och Kyra-clinic! Riktigt kul att det är Kyra som håller clinicen i år, det kan liksom inte bli dåligt :) I Champion of the Winners ska vi heja extra mycket på Zlatan MGe, som är Nalles nya ”plastlillebror”. Det är Anja som har Nalle på foder och hennes dotter Sara som äger honom tillsammans.

Igår fick jag äntligen träna igen! Jag har varit jättesugen på att träna ända sedan jag satt av i söndags efter Mads-kursen. I måndags behövde DC såklart vila, men igår körde vi igen, vi var på Wallstanäs och red för Karin. Det blev ett ganska lätt pass för DC’s del eftersom vi fokuserade mest på min ridning och mindre på honom, vilket passade bra efter helgens hårdkörning. Superträning idag också :) Det flyter på bra nu, det känns som att vår utvecklingskurva bara pekar rakt uppåt. Fast det brukar ju tyvärr vara så att det stannar av eller till och med backar så småningom. Men det ska vi försöka undvika!

Fina hästen i Farsta, 3:a i MsvC:1

Jag fick en rejäl hemläxa av Karin. Jag måste stretcha, och det extremt mycket! Jag var alldeles för stel i höfterna, och kommer därför inte ner i sadeln och ut med knäna tillräckligt för att sitta optimalt. Jag känner mig faktiskt jättedum som har slarvat med mina stretchingprogram… Jag har ju varit på ryttaranalys och jobbat hårt med min sits på Levad Fysiotherapi flera gånger, och fått individuellt utformade träningsprogram. Förut gjorde jag dom varje dag precis som jag skulle, men sedan började jag slarva med det. Extremt korkat! För det spelar ju ingen roll hur mycket vi jobbar med hästen om jag inte kan göra honom rättvisa genom att vara loss i min egen kropp.

Jag har analyserat mig själv lite och funderat över varför jag började slarva med stretchingen. Jag kom fram till att jag slutade i samband med att Nalle skadade sig på SM i somras. Jag tappade motivationen för att jobba med min egen kropp helt då, och ännu mer sedan när vi började diskutera hans pension. Men nu ska jag definitivt skärpa till mig!! Både för min och DC’s skull :)

Appropå att sitta rätt på hästen – det var verkligen bra att Mia fixade sadeln för ett par veckor sedan. Den ligger nu som gjuten. Skönt att vi upptäckte att den var lite tajt så tidigt, så han inte hann bli besvärad under ridningen.

Nu ska jag åka till Vallatorp och ha träning för Linnea och Dixie. Jag har ledigt från skolan för att träna själv varannan onsdag, så jag kan disponera tiden under min dag själv. Superskönt! Sen ska jag plugga Företagsekonomi B, det har vi prov på imorgon. DC får nog komma ut i skogen en runda idag. Vi kanske till och med kan rida på våra fina ridvägar ute på Bogesundslandet. Jag har inte ridit där sedan sommaren, eftersom det sprungit runt en förvildad kossa som rymt från sin bondgård. Den har skrämt och jagat hästarna, men nu är den äntligen omhändertagen!

Det är svårt att tro att söta lilla Gadaffi ska bli en gigantisk vakthund… undrar hur länge till han kan sitta i knät? :)

Mads-kurs idag också, vilket var jätteroligt! DC var grymt fin och jag är bara supernöjd! Det jobb vi gjorde i fredags och igår har gett stora resultat redan. Så vi kunde i princip fortsätta där vi slutade igår. Skönt att det inte går in genom ett långt hästöra och ut genom det andra. Nu sitter jag i bilen på väg hem till stallet med en trött trött häst i transporten. Jag är faktiskt rätt trött jag också, och det är svinäckligt väder ute. Det blir till att lämna pålle i hagen och sedan åka hem och plugga med en stor mugg te som sällskap. Larson var ute på en lång ridtur igår, så han får vila!

Hårdträning är vad som gäller den här helgen! DC har slappat hela veckan, med dubbla vilodagar, barbacka-jogging, skogsskritt och andra mysiga aktiviteter. Idag däremot åkte dressyrkläderna på och så åkte vi till Segersta för att träna för Mads. Vi jobbade massor med galoppen, och med mängder av övergångar, övergångar och övergångar! Det gick verkligen riktigt bra! DC var så avspänd, mjuk och fin och jag hade verkligen en grym ridkänsla. Bekvämt och lätt var det att rida idag, precis som det ska vara :) Tanken är att jag ska kunna ändra gångart, form och tempo precis när jag vill utan att han blir spänd. Det är ju grundläggande, men inte alltid så lätt som det låter. Övergångarna gav jättebra resultat. På slutet jobbade vi för att sänka formen så långt det överhuvudtaget gick. Jag försöker tänka att DC ska sträcka ut sig så mycket över ryggen att det är skelettet som tar stopp, inte musklerna. Ganska bra mental bild faktiskt! Imorgon rider jag 11.20, jag är redan jättetaggad :)

Över 60 ”likes” på Facebook firar jag med en present till er – ett rejält bildspel/film på fina Nalle! Bildspelet hittar ni på Nalles egen sida :)

Idag var jag på Ljusterö och red på Bammy, ett sto e.Krack C – Gribaldi. Hon har haft föl, och är nu dräktig igen, så hon är väldigt lite riden i år. Det var riktigt kul, vi fick till skänkelvikningar i trav, och vi galopperade lite också. En hel del bockande, men där emellan en väldigt fin häst med fullständigt sagolik trav! Hennes hingstföl är helt galet gulligt!

DC och jag var ute och red i skogen idag. Vi galopperade över en serie stockar så att han fick gymnastisera sig lite, och han fick tillfälle att dundra på lite i galoppen på några raksträckor. Det är helt otroligt vilka långa språng han kan få till! (Inte konstigt att han kunde hoppa två studshinder i ett språng från samlad galopp…)

Jag har inte brytt mig om att träna byten med DC överhuvudtaget sedan jag fick hem honom.  Jag har velat vänta med byten tills vår kommunikation blivit klar och bra. Idag visade det sig att det var helt rätt beslut! Jag bestämde mig för att gå ner på ridbanan och testa ett par byten efter vår uteritt, utan att göra någon stor grej av det. Vi fick till 4 st rena, lugna och bra byten i rad åt varje håll!!! Jag är som på små rosa moln nu, haha :) Nej, men det känns verkligen grymt bra att jag väntat så länge med att träna bytena tillsammans med DC, för nu känns det verkligen som att vi har bra förutsättningar för att bygga vidare på det här!

Larson hade tappat en sko idag. Istället för ridning blev det därför något helt annat – Larsons livs första schamponering! Eftersom jag nu börjat rida ordentligt i alla gångarter på honom blir han svettig. Och eftersom han aldrig någonsin fått ett bad, så luktade han riktigt illa när han blev svettig. Nu är han i alla fall badad, och imorgon kommer hovslagaren. Sedan är det bara att köra vidare!

Äntligen hänger Youtube med, så nu är ett litet filmklipp uppladdat!

DC vet precis vad prisutdelning innebär, och han gillade inte att få vänta på sin rosett, haha!

En tredjeplats i MsvC:1 på kvällens tävling hos Farsta Ryttarvänner! Sjukt härlig revansch från förra helgen! Jag var jättenöjd med ritten, DC gick super! Härligt fredagsmys!

Japp, precis som rubriken säger är det tävlingsdags ikväll! Vi ska rida MsvC:1 i Farsta, den här gången på träns. Just nu är DC ute och slappar i hagen, skönt med kvällstävling! Jag skulle tro att jag startar någon gång mellan 20.00-20.30. Tyvärr har Farsta valt att inte ha fasta starttider, men trevliga tävlingar brukar de ha ändå. Jag har inte räknat på tiden exakt än, men vi åker i god tid i vilket fall eftersom det blir mitt i rusningstrafiken. Jag väntar hellre lite extra på tävlingsplatsen än att sitta i milslånga köer med häststackaren i ett stort avgasmoln..

Jag är nu hemma och äter lunch, jag var i stallet en sväng på morgonen eftersom jag hade lektion för Linda och Sessan klockan 9. Dessutom passade jag på att fixa all mockning, så slipper jag göra det i eftermiddag. Putsning av sadel och träns är också klart, det gjorde jag redan igår kväll. Bara lergrisen till häst kvar att städa med andra ord :)

Igår var det hoppning i ridhuset på kvällen, så jag red ett dressyrpass på utebanan. Det var faktiskt riktigt mysigt, med mörk stjärnklar himmel och månljus, och starka strålkastare på DC’s glittrande päls… haha!

Jag jobbade med att få DC att använda sina bakben och sätta dem under sig ordentligt, för att få lite mer sug på bettet. Han var pigg och glad redan från början, men jag ville att han skulle ha mer ärligt driv bakifrån. Han var verkligen inte seg, men det kändes inte som att han travade igenom hela sig. Jag red på stora volter och fokuserade bara på takt, tempo, ärlig eftergift och driv från bakbenen. Han blev kanonfin och fick ett jättetrevligt steg i både trav och galopp.

Jag har verkligen haft fullt upp de senaste dagarna!

Häromdagen var jag och hälsade på min älskade Nalle. Han har det så toppenbra – det är skönt att veta att han mår precis som han förtjänar – som en KUNG! Anja och han kommer jättebra överens och hon är verkligen nöjd med allt med honom. Nalle och lilla shettisen Herman är superkompisar och motionerar sig rejält i hagen, så alla Nalles ben var helt klockrena! Det märks att det är lite kallare i Strängnässkogen än ute vid kusten i Vaxholm och han var riktigt söt med lite vinterpälsfjun under magen och kring nosen.

Ännu ett träningpass för Karin Öljemark har jag och Don Cameron gjort. Jag får verkligen massor av bra verktyg för vår fortsatta utveckling. Det är toppen att Karin och Mads har ett samarbete – att ha tränare som kompletterar varandra så bra att de t o m håller gemensamma kurser är jättebra. Annars tycker jag att man ska vara försiktig med att bland in för många tränare samtidigt, men så länge det känns som att det ”matchar” så är det ju bara bra att få hjälp från flera håll!

Även Don Larson har fått jobba ordentligt de senaste dagarna. Vi har ridit i alla gångarter, och dessutom var vi inne i ridhuset för första gången sedan jag ”satt in” honom i våras. I måndags fick han lite extra miljöträning eftersom vi hade en uggla som sällskap därinne. Igår fattade Larson galopp på hjälpen flera gånger åt varje håll – duktig liten pojke. Han fick förresten prova att gå med dressyrsadel igår.

Måste även skryta lite om Larsons mamma Scheherazade och hennes båda ryttare som jag tränar – Charlotte och Linda har kommit hem med varsin blågul de senaste två helgerna! Nu börjar det fyllas på med plaketter på Sessans box – Grattis!

Tack och lov har jag så mycket hemarbete den här veckan att jag även hunnit med att träna Therese & Jémini. Vi har jobbat med hur de på bästa sätt ska använda tiden i collecting och inne på banan före startsignal så att de inte får bensinstopp när de rider upp på medellinjen. Rådet jag har gett dem inför årets sista start är detsamma som jag fått av Mads ”En rosett är inte det viktigaste – gör det du behöver för att skola hästen för framtiden”!

Eftersom Don Cameron har gått så himla bra på kandar den här veckan bestämde jag mig för att tävla på det idag.

FEL beslut! :(

Jag är så otroligt arg på mig själv för jag borde veta bättre än att gå upp en klass (det var ju vår allra första MsvC tillsammans) och samtidigt ändra på något så väsentligt som betslingen.

Vi hade ett toppenpass igår kväll och en harmonisk morgon med förberdelser, så jag var riktigt taggad på att vi skulle ut och göra våra första gemensamma enkla byten och skolor på tävlingsbanan. Grymmaste hejjarklacken hade vi också på plats.

Tyvärr hamnade tungan över betten och det gick totalt åt skogen. Jag pratade med domaren efteråt och hon beklagade oss och sa att det hade hänt precis när jag red upp på medellinjen, så det var kört redan från början.

Men som jag brukar säga till mina elever – man får vara ledsen/arg respektive superlycklig under tävlingsdagen, sen är det bara att analysera, lära av eventuella misstag, släppa dem och gå vidare!

Idag är det 9 år sedan jag red in på en tävlingsbana för första gången. Eftersom jag är 18 år innebär det att jag har tävlat hälften av hela mitt liv hittills! Efter idag kommer jag alltså ha varit tävlingsryttare mer än hälften av mitt liv, och den delen kommer bara att bli större och större. Shit vad tiden går, det är helt galet!

Min första tävling var förklassen till KM i hoppning. Jag red ponnyn JessAmina och kom 4:a. En mer lyckad placering än den i min första dressyrtävling, där jag kom på en hedrande(?) 15:e plats av 15 startande. Allra sist med andra ord, men någonstans ska väl alla börja! Lite intressant kuriosa är att ponnyn JessAmina under en rykttävling bet mig i handleden och höll fast medan hon drog huvudet rakt upp i vädret. Blodet sprutade och nästa dag fick skolsyster komma inrusande mitt under lektionen och ge mig en stelkrampsspruta innan för många timmar gått. Hur rykttävlingen gick kommer jag inte ihåg, men jag gissar att man inte får så många poäng för blodstänkta ponnyer. Hoppningen gick i alla fall bra, och sedan den tävlingen var jag fast. Så vitt jag kan komma ihåg har jag aldrig någonsin funderat på att sluta tävla!

3 nov 2002 – Laddad inför min första tävling!

Det är jättekul att det är så många som läser på min hemsida! Dessutom har sidan nu över 50 Facebook-gillningar, så det firar jag med att lägga upp en ny flik här på hemsidan! Under rubriken ”Hästar” hittar ni underrubriken ”Tidigare hästar”. Där kan ni läsa om hästar jag haft innan Nalle och DC. Dessutom är Nalles, DC’s och Larsons egna sidor uppdaterade. Enjoy!

Ja, rubriken handlar förstås om min klantiga lilla häst… Han är söt, men ganska ofta ett steg efter när han tänker :) Idag inledde han vårt träningspass med att på vägen ner till ridhuset sätta nosen rakt på elstaketet…jag såg nästan hur det blixtrade om mulen på honom! Själva dressyren däremot klarade han av galant. Vi red ett långt pass, först i en väldigt avslappnad form där han fick sträcka ordentligt på sin rygg. Sedan plockade jag ihop honom och så fick han göra mängder av skolor. Vi red långa linjer med öppnor och slutor, och växlade varv ofta. Tungt pass, som resulterade i en väldigt svettig häst!

Idag fick jag en ganska rejäl utmaning. Vi har haft transporten hemma och kört skräp till tippen, plus att min snälla pappa har bytt till vinterdäck! Så idag skulle den tillbaka till stallet. Dessutom behövdes det luft i de nya däcken. Jag lyckades koppla på transporten på bilen, köra till macken och fylla på luft i däcken, köra till stallet och parkera den på sin plats, helt själv! Jag är riktigt stolt :)