Månadsarkiv: maj 2013

Inspirerad efter Hippologantagningsprovet i tisdags bestämde jag mig för att låta DC hoppa igår.

Han blir bättre och bättre för varje gång! Sprången är långt ifrån perfekta, men han är lydig, håller det tempo jag ber om och hoppar allt jag styr på. Bromsen fungerar trots att det står hinder framme och han river faktiskt väldigt sällan.

Lite skillnad från första gången vi hoppade i våras, när han körde upp huvudet i vädret, la i snabbväxeln och rev det mesta som kom i hans väg!

Han verkar tycka att hoppningen är väldigt rolig och han ser ut att vara stolt över sig själv, bra självförtroendeträning för honom!

Uppvärmning – en åtta över det här lilla hindret

Ibland blir det lite tokigt…

…men det löser sig oftast på något märkligt sätt :)

När vi fått några bra språng på enstaka hinder gav vi oss på en liten serie med en studs, ett galoppsprång till nästa och 3 språng till hindret efter det

Jag styrde på vattenmattan och DC flög snällt över trots att den var full av regnvatten! Han som var så rädd första gången han såg en vattenmatta!

Idag red vi dressyr i ridhuset. DC kändes riktigt, riktigt bra! Tyvärr fick jag inte njuta så länge av det…!

Vi hann värma upp ordentligt, men när jag sedan började rida igenom programmet som vi ska debutera på tävling i helgen lyckades jag vricka foten ordentligt när DC slog över till galopp i en mellantrav. Jag skrek såklart, och stackars DC undrade väl vad han gjort för något fel. Det var faktiskt en väldigt fin mellantrav innan vi tappade balansen.

Det är helt och hållet mitt eget fel, eftersom jag glömde ridstövlarna hemma och pga tidspress för att hinna till jobbet valde att rida i skor. Vristerna blir ju väldigt utsatta i långa dressyrläder och utan stövlar, inte så smart av mig. Nu blev det inget färdigridet program, men om DC tänker vara så här fin i helgen också går det nog bra ändå :)

Det blev inget jobb för mig heller – jag spenderar dagen i soffan med min lindade fot i högläge. Nu är ju jag inte typen som kan slappna av och göra ingenting, trots att jag känt mig superstressad senaste dagarna. Jag har istället passat på att organisera om bilder och filmer i min mobil, laptop och stora datorn. Eftersom jag sparar så mycket bilder på min söta häst hade jag lite platsbrist i mobil och laptop ;)

Igår fyllde båda mina hästar år!

HURRA, HURRA, HURRA!

Red One och Red Two (eller too om man så vill) är födda samma dag – 28 maj.

Aristokrat Pan, min fina Nalle blir 20 år!

Lille Don Cameron blir 8 år!

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fira dem eftersom jag var på Strömsholm hela dagen igår, men jag är övertygad om att Anja och Sara pussade på Nalle ordentligt och gav honom allt han kunde önska i morots- och äppelväg! Kicki rapporterade att hon pussat massor på DC!

Min dag (?) började 04:30 med tre väckarklockor. Inte rätt tillfälle att försova sig precis…

Hämtade upp Lisen och åkte till McDonalds i Stäket för att hämta frukost. Vi var framme på Strömsholm i lagom tid för samlingen. Vi var 27 stycken som skulle göra provet just idag, men det håller på hela veckan med rekordstort antal sökande, närmare 130 tror jag kommer till provet. Kanske för att Hippologen numera är 3-årig universitetsutbildning, alltså 180 poäng.

Häst vid hand med Qurir

Provet inleddes med att vi fick visa Häst vid hand. Jag missade att flytta om benen efter uppställningen, men jag sa det vid analysen innan någon hade påpekat det, så jag visade ju i alla fall att jag visste hur det skulle ha varit. I övrigt tycker jag att det gick väldigt bra.

Två helt olika hästar dressyrrridna… Här är det Riedel MB

Dressyrprovet var därefter.  Marianne Esséen och Mette Henriksen fick titta på mig, medan Birgitta Bergsten hade talat om att hon inte deltog i bedömningen av mina insatser – det vore förstås inte schysst eftersom vi känner varandra sedan många år. Jag fick börja med att sitta upp på Rio Grande. Det gick ganska bra tycker jag! Vi bytte sedan hästar och jag fick Riedel MB. En viktig del av provet var, precis som på Beridarprogrammet, att lämna en analys av de båda hästarna alltså hur de var att rida.

Efter lunch var det dags för hoppningen. Den bedömdes av Lars Parmler, Daniel Svensson och så Ann-Catrin Carlsson från Flyinge. Även hoppningsprovet var med två olika hästar. Vi fick rida en studssserie, några enskilda hinder och även några med relaterade avstånd där vi skulle rida på ett speciellt antal galoppsprång.

Hoppning i Röda Ridhuset

Jag red först Blue Nun, ett sto som var ganska mycket häst att rida och inte helt kvick. Hon stannade på en oxer som var ca 1 meter, men det verkade inte som att det var någon nyhet att den var en gammal räv som inte ansträngde sig i onödan ;) Bortsett från det var jag nöjd med hoppningen på henne. Nästa häst var Qubik som också kändes ganska långsam i sina reaktioner på hjälperna från början, men den fick jag bra snurr i bakbenen på när vi hade värmt upp och då var den plötsligt riktigt energisk.

Svettig Blue Nun!

Det känns som jag borde ha klarat mig med godkänt i alla momenten i alla fall, men vi har inte fått några besked om hur det gått. Förhoppningsvis ska vi inte behöva vänta lika länge på resultatet som för Beridarprogrammet (där kommer beskedet först 20/6).

Det var verkligen trevligt att ha med Lisen som sällskap och stöd, tack för det!

Undrar hur min pålle lyckades peta av sig vänster framsko som satt på vid utsläppet och var spårlöst försvunnen en timme senare?
Det var iallafall rätt dag att ha en tappsko.
DC skulle nämligen vila idag och anledningen till att han hämtades in var en snabbvisit på kliniken vid Täby Galopp för Botulismvaccinaton nr 2. Tursamt nog kunde Rose-Marie slå på en ny sko när vi ändå var där nere och jag slapp praktisera min nyvunna tappskokompetens på min stora, inte alltid i dessa sammanhang helt samarbetsvilliga häst :)

När det gäller samarbetsvillig finns det en sida av DC som jag bara älskar en stressig dag som denna – att han utan tvekan lastar sig själv! Jag är väldigt nöjd med att han kommit till det läget!

Efter några timmar på jobbet kom jag tillbaka till stallet för att tillsammans med Kicki prova ut en vettig betsling och träns åt Ellen. Vi lyckades!!! Ett litet svart träns och ett ca 10,5 cm tredelat bett med korta parerstänger var rätt för bushästen och idag gick det att rida henne!

Skutten var energiskutt istället för missnöjesskutt och för att roa henne och trimma mig skuttade vi lite extra.
Kicki plockade fram en hög gamla stängselstolpar och några ”skumgummisockerbitar” och så fick Ellen hjälpa mig med genrep inför morgondagens hoppningsprov på Strömsholm.

Ellen skuttar även efter hindren ;)

Två dressyr- och två hopprundor ska ridas, men DC slipper åka med den här gången, det blir skolhästar från Strömsholm att rida.

Nu är det verkligen sovdags- ska åka 05:30….

Kommer ni ihåg DC fina kompis Ängel? Idag har jag varit och hälsat på New York Minute som hon egentligen heter, hos hennes nya ägare Hanna. Jag hjälpte dem med lite dressyrträning på deras utebana ute i Gottröra.
Tänk att det kunde bli så bra! Ängels ägare kunde ju inte ha henne kvar och det var nära att det blev riktigt dåligt innan Hanna tog hand om henne :)

Det har varit jättehärligt väder idag, soligt och ändå blåsigt. Blåsten är jag tacksam för, främst för DCs skull. Han mår jättedåligt av insekter och igår var det verkligen mygginvasion i hagen. Idag är det som sagt blåsigt och han har heltäckande insektstäcke på sig, samt en ordentlig dos Ultra Shield.

Dagens pass för DC var styrketräning på slingan. Omväxlande långsam och snabbare galopp i backarna alltså och däremellan spaning på änderna i viken, joggare (8 st) och fyrhjuling med handhäst…

Fullblodskillarna hade olika upplägg:

Hunting Call som ska debutera som dressyrhäst om bara två veckor (!!) fick gå ett dressyrpass hemma i DCs gamla hage, som är mjuk och platt. Han gjorde sitt bästa pass på minst någon vecka, fin Colle-Boll!

Cheveyo gick på uteritt tillsammans med Tina och Dixie!

Nu är jag i stan med min familj och kollar på Rock of Ages som vi fick biljetter till i morse av snälla Tina! Första akten var riktigt bra, får se nu om andra är ännu bättre!

Två dagar hemma och fullt ös med ”mina” små fullblod :)

Hunting Call har fått gå som han vill. Kicki är så glad över att ”som han vill” innebär bra bjudning under två varv med mig på Slingan.

Cheveyo fick gå på rundbanan, ett varv i trav och ett i lugn galopp. Han var så duktig lilla gubben! Han har vuxit också på senaste tiden – som mamma sa ”Han ser ut mer som en häst än som ett föl”.

Mejram är pigg som tusan att rida, men det kan man inte tro när hon sover i boxen och totalvägrar att resa på sig ;) Hon fick faktiskt ligga kvar till senare.

Ellen fick gå med hackamore för sista gången. Puh, vad skönt, nu är det vanligt tränsbett på Lilla Grå. Bettlöst i all ära, men hon hatar verkligen side-pull, repgrimma och hack. Visst är det märkligt?

Jag har alltid satt en ära i att rida med så lite extra som möjligt. Nalle och jag tränade seriebyten ute i skogen barbacka och på repgrimma. PH red jag också massor barbacka och Grållen red jag t o m utan varken sadel eller träns, MEN Ellen är helt vild och slänger med huvudet så jag är riktigt orolig för att bli knockad (vet hur det känns – fick Guverörs huvud tvärs över halsen när vi badade i Mälaren på ett ridläger för flera år sedan).

DC har jag utsatt för massiv miljöträning. Skräckmaskinen var på, med fyra hästar i OCH precis i vändning när vi kom ut från ridhuset. Vi skrittade runt på stallplan, närmare och närmare den stora läskiga saken medan DC rullade med vitögonen. DC ville skutta i sidled hemåt, men jag vägrade låta honom göra det och fick honom att skritta kvar på stallplan. Jag satt av och vi gick tillsammans ännu lite närmare innan vi gick hem.

I helgen blir det träningar för Hanna & Nikki och Anna & Thestor. Alla fullbloden ska jobbas på olika sätt. DC få gå ut och mysa i skogen på lördagen och hoppa på söndagen.

Det är trots allt rätt bra att vi hade så pass långt att åka till Flyinge. Jag låter äckelpositiv, och det är jag inte egentligen, men det är bra att ha tid att bara sitta och köra en hel dag och kunna tänka istället för att direkt vara tillbaka i vardagen igen.

DC är en riktig stjärna att åka med! Vi stannade och tankade efter 1/3 av vägen och gav honom betfor och ETT HELT äpple! Vi fick det förresten av trevlige mack-mannen :)

Efter halva vägen lastade vi ur och DC fick röra på sig på husvagnsparkeringen vid Brahehus i Gränna.

DC fick sträcka på sig ordentligt och även trava lite på asfalten. När mamma hade köpt polkagrisar åt mig och Kicki lastade jag igen – ingen som helst tvekan från duktiga hästen om att fortsätta åka.
Han är verkligen bra underbar trots att han inte bidrog något vidare på provet igår…

”Jag är säker på att de glömde skriva i infon om Kastanjegården att hästkastanjer är sådana som äter hästar :( ”

Även om jag var så grymt ledsen och besviken över gårdagen är jag faktiskt på rätt okej humör nu.

Vi var ändå bara tre dressyrryttare som överhuvudtaget fick komma vidare ner till provet!

När jag tänker på att det idag är exakt åtta månader sedan DC nästan dog och vilken otroligt kämpig väg vi haft tillbaka så är det egentligen helt overkligt att vi nu är kvalade till MsvA och att vi ens kan åka ner och visa upp hyfsade bytesserier på Flyinge.

Klockan 18:00 körde vi in i Stockholm och poff var vi nere på 10 km/timme pga vägarbeten.

9 1/2 timme efter avresa fick en väldigt uppdragen DC komma ut i sin bästa hage och tala om för tjejerna att chefen var hemma och ordningen återställd!

Sitter i bilen på väg hem från Flyinge och dikterar en rapport :

Provdagen började med god frukost på Pilegården där vi sovit i sköna sängar. Jag är så nöjd med att jag kan sova och äta ordentligt även om jag är spänd eller nervös för något, och det kan faktiskt DC också.
En av de andra sökande konstaterade att min häst helt klart var den mest ompysslade av alla som var där för provet :) Vilken komplimang!

DC fick sin frukost och en promenad före samlingen i Chefsbostaden.
Det var extremt spänt att sitta där och vänta i Riksdagens gamla läderstolar.
Vi var 11 sökande, varav 6 hopp-, 2 fälttävlans- och 3 dressyrryttare från Sverige, Norge och Danmark.
Jag fick en lånehäst till hoppningen som heter Propell – lite lätt nervöst när den delades ut med ett fniss om att ”Han är lite som han heter”.
Vi dressyrryttare fick börja med intervjun och därefter hoppningen på två okända hästar!
DC blev alltså kvar i boxen till efter lunch, men han var förvånansvärt OK med det, med massor av hö och sällskap av övriga ”medtagna” hästar. Det var dessutom liv och rörelse i fullblodsstallet hela dagen eftersom de som sökte hovslagarutbildningen var där.
Intervjun med programansvarig och utbildningschef kändes toppenbra- synd att den inte poängsätts på samma vis som hoppningen…

Maria Gretzer och Henrik Ankarcrona var provledare för hoppningen. Det gick inte särskilt bra. Man kan sammanfatta min insats med att jag fick två hästar över hindren utan att de rev eller vägrade. Med andra ord ingen stilhoppning;)

Efter lunch fick äntligen DC vara med. Tyvärr var utebanan Kastanjegården inte ett ställe som han uppskattade utan han var spänd och stressad, tappade all utstrålning, släppte kontakten med betten, dök i formen och sparkade mot skänkeln.

Vår förbundskapten Bo Jenå och A-tränaren Kerstin André fick se diverse DC-specialkonster (tillsammans med riktigt bra galoppombyten).

Vi bytte hästar och jag fick vara glad över att vara van även vid små hästar som Dixie och fullbloden. Eftersom danska Mathilde var så kort att man tyckte att det vore oschysst att ge henne DC fick jag rida hennes 148 cm tinker. Det var skönt att kunna visa att jag kunde rida den lilla skäcken ordentligt.

Tyvärr är det nog rätt klart att vår insats inte kommer att räcka för att ge oss en av platserna på Beridarprogrammet.

När jag tagit hand om DC åkte vi till Pilegården. När jag hade duschat och fått tillbaka lite kroppsvärme körde vi in till Lund och åt middag på O’Learys. Gott med en ordentlig köttbit efter all ”matsäcksmat”. Vi hann även förbi Espresso House

Eftersom jag verkligen behövde sova för att orka köra hem, så räknade vi ut att det vore smartast att åka så sent som vid 9:00 för att slippa trafikkaoset genom Stockholm.

DC fick springa på Melonbanan medan mamma hjälpte oss att packa transporten.

Fina duktiga DC traskade supersnällt in i transporten för en ny 10-timmarsfärd!

Efter den första stora besvikelsen över mina hoppinsatser och DCs uppvisningsbeteende har jag konstaterat ett antal saker som kommer att ta oss vidare.
Nu ser jag fram emot nästa dressyrpass med lilla knasbollen.
För mig själv är det även nya tag inför antagningsprovet för Hippologprogrammet på Strömsholm på tisdag.

Oj vilken lång dag och vad trött jag är! Sedan vi vägde upp släpet är det ju bara jag som får köra, lite coolt men tyvärr rätt opraktiskt ;)

Vi startade redan kl 07:00 för att slippa värsta morgonrusningen, men kom inte längre än till Järva Krog, typ 5 km. Då lyste varningslampan för däcktryck, så typiskt när alla däck på både bil och släp var nyfyllda kvällen före.
När det var fixat var det redan hysteriskt köigt så det tog drygt en timme att komma söder om Stockholm.

Sedan rullade det på helt OK :)
DC fick sin 2:a äppelbit på åtta månader är vi stannade till i Järna för att skaffa en Red Bull åt mig.

I Nyköping använde vi kuponger och appar och fick helt gratis extrafrukost på McDonalds.
Efter Norrköping började jag bli stel.. Det åtgärdades med stolsvärmen på högsta, samt farthållare på så jag kunde dra upp benen i 90 graders vinkel.

Efter 26 mil fick DC gå ut i en hage hos Sharpman. Vi kunde även låna ridtältet och longera lite. Tusen tack för det!!

DC jämnade till gräset ordentligt medan vi kollade på täcken och köpte en mjuk huvudborste.

Min fantastiska häst traskade rakt in i transporten trots att han redan åkt 4 1/2 timme!
Framme på Flyinge fick DC först promenera ordentligt och sedan installera sig i Fullblodsstallet medan vi packade ur och checkade in på Pilegården.

Inte varje dag man har Crafoordhallen för sig själv!!

Kastanjegården

Om det går åt skogen i Flyinge kunde vi ändå inte ha förberett oss bättre.

DC är i bättre form än någonsin och vårt ”genrep” idag kändes helt fantastiskt . Han är superlydig och mjuk, eftergiven för skänkeln som en liten mask (så uttryckte jag det i alla fall när jag satt och red) och med bra sug i betten.

Söta DC träningsklar i en smått fjollig outfit

Efter uppvärmning, skolor, skrittpiruetter och ryggning med minimal tygelhjälp gjorde vi lite piruettgalopp och några med flit inte så supercentrerade piruetter. Bytesjobbet slutade med två klockrena diagonaler med 5 st 3:or. DC var nöjd och gosig och alldeles lagom trött efter avslutande jogging i låg form. Skumbad, lunch och resten av dagen med brudarna i hagen.

Själv fick jag Thaimat som mamma hämtade medan jag badade DC.

Chichi fick också thaimat – kyckling utan kryddor

Så var det fullblodens tur! Hunting Call, Mejram och Cheveyo gick galoppjobb på slingan. Ett varv för Cheveyo och två varv för de andra. Det var full fart på allihopa, de har ju vilat två dagar.

Ellen fick däremot gå dressyr. Det var lite onödigt mycket skolor ovan mark och gasen i botten under de stunder vi var på marken ;) Det är ju kul att hon har energi, men hela passet fick jag koncentrera mig på att få henne till lugn skritt, trav och galopp i respektive varv.

I morgon kör vi! Men först en kort stund ute i hagen för DC – världens bästa Kicki ska fodra supertidigt så att han får röra på sig innan vi åker! Vi ska ses i stallet vid klockan 6. Packningen är så gott som klar, bara ca 60 kg hösilage som ska packas imorgon bitti.

Färdiga portionspåsar med kraftfoder – ”DC måndag kväll” osv. Väldigt smidigt på meeting etc då de kan ligga på höpåsarna så att man ser vad som ska ätas när. Rekommenderas!

Lunchstopp med longering och en stund i hage på Sharpman i Mjölby är bokat innan vi fortsätter söderöver.

Packning pågår för fullt!
Förutom att jag ridit DC och jobbar 15:00-23:30 har jag ägnat en del av dagen åt förberedelser inför Flyingeresan. Packningen skiljer sig en del från vanlig meetingutrustning, så det var inte bara att plocka fram någon av packlistorna (som finns under rubriken MER)

Hoppspö och säkerhetsväst är väl den stora skillnaden från ett dressyrmeeting och att vi inte behöver tävlingskläder varken DC eller jag.

Mycket blått blir det.

Darling Cameron fick en mysig uteritt i skogen. Inte ute bland buskarna alltså eftersom jag tycker att vi ska hålla oss undan från ormarna som börjar dyka upp lite här och var.

I och för sig behöver man inte vara mitt i skogen för det – häromdagen fick jag tvärnita Cheveyo framför en huggorm som låg och solade på vår väg hem från rundbanan.

Med mina mått mätt en riktig slappardag :) Alltså jämfört med gårdagens 1) 5 km joggingrunda 2) hårdkörning av de fyra fullbloden med rätt korta läder 3) uteritt med DC toppat med en konsert på Gröna Lund.

Hämtade DC från hagen 08:45. Då hade han hunnit vara ute en stund och var helt OK med att följa med matte på ett dressyrpass i ridhuset.

Efter gårdagens jogging på rundbanan och slingan var han riktigt, riktigt härlig och mjuk. Vi fortsatte att slipa på MsvA-rörelserna inför tisdagens antagningsprov.
Blixtsnabba duschar blev det för först DC i spolspiltan och sen mig hemma innan jag landade på jobbet exakt 11.00!
Sex timmars jobb och så hem och duscha och byta om igen…!

Provade förresten det nya schabraket, som låg superbra!
Igår och idag testade jag nya handskarna och än så länge är de faktiskt minst lika bra som Roeckl. Det ultimata testet blir att se om de har bättre grepp i regn – gissar det eftersom de är av mocka på insidan.

Efter 5 pållar och en sen lunch dök jag in hos My One. Chichi var med och fick testa ett nytt foder; Pro Plan Délice med lax. Det var stor succé :) Teresa på My One skickade med Chichi en påse hem , när det visade sig att det dög riktigt bra. Teresa är nämligen lite störd över att vår kräsna lilla vovve är den enda som utnyttjat ”nöjd hund-garantin” på Pro Plan. (Chichi äter hittills bara Royal Canin Cavallier King Charles special..)

Nytt & gott

Från My One blev det ett par ridskor och ett hoppspö! Jag har letat i förråd, garderob och sadelskåp, men jag äger visst bara ett regnbågsfärgat hoppspö från ponnytiden. För att följa riksanläggningarnas policy fick det bli en diskretare variant att ta med till Flyinge. Ett dressyrspö har jag någonstans i garaget, så det ska jag gräva fram.

Ridskor, strumpor och hoppspö!!

På kvällen höll Uhip invigningsfest i sina nya lokaler på Tillverkarvägen i Arninge. Den nya sommarjackan är bara helt underbar!

Hos Uhip!

Det var en jättemysig kväll med massor av folk. Varje gång jag tänkte gå hem träffade jag någon som jag inte sett på länge och så blev det ännu mer prat, ett schabrak och ett par gummistövlar.

och så ett litet bett till Ellen!

Ett par handskar som matchar mina ridstövlar blev det också. Ska testa dem idag och se om de är lika bra som mina älsklings-Roeckl…

Typisk dressyrryttare? Väst för skritt till ridhuset, noll spö och noll sporrar…

Cheveyo var dagens stjärna – av fullbloden alltså.

Cheveyo redo för ridning!

Han gick lugnt och fint både travvarvet och galoppvarvet trots att det var totalt kaos kring banan senast vi var där. Ett skutt i sidled så att jag tappade stigbygeln blev det och då fick han faktiskt lite ovett i form av en ordentligt framåtdrivande skänkel – inte så kul för en framtida jockey typ UTAN läder i sådär 60 km/timmen- om han tror att det är OK att göra så ;)

Cheveyo tänker framåt!

Mejram var också duktig, men hon blev riktigt, riktigt besviken när hon bara fick cantra och inte springa för fullt. Småskutt och skakningar på huvudet när jag styrde bort från banan direkt efter det hon tyckte var uppvärmningen. Hunting Call fick inte heller gå så hårt, men han verkade faktiskt ganska nöjd med det.

Med Ellen handlade det mest om att få henne att hålla huvudet ovanför sanden och att hålla MITT tempo istället för sitt eget. Jag räknar ner dagarna tills hon får ha vanligt träns igen… Det är inte helt enkelt att rida på hackamore när hon blir stark, för då har jag en kvick liten gummiboll till häst som försöker galoppera järnet med nosen mellan knäna. Det blir bättre och bättre i alla fall!

En macka senare var det dags för dagens stjärna totalt sett (ja, jag är partisk i vanlig ordning). DC gick som på räls till Fornboda, duktig kille! Men när vi kom fram hade vi oturen att skrittmaskinen/skräckmaskinen var igång. DC är helt skräckslagen för just denna skrittmaskin och han ville bara sjunka genom jorden eller springa hem i full galopp när han insåg att den var på.

I det läget finns det inget annat jag kan göra än att hålla mig iskall och bara vänta ut DC. Vältajmade smackningar och superförsiktig skänkel – det fungerar inte att pressa honom, då går han i taket fullständigt. Han är verkligen uppriktigt rädd och får såklart panik om han tror att jag tänker tvinga honom fram till skrittmaskinen.

Vi hade ändå lite tur – det dök upp en annan häst som vi kunde ta rygg på fram till stallplan. Där stod dock en långtradare full med spånbalar och en liten truck som skulle lasta av dem körde runt. Det i sig bekymrade inte DC överhuvudtaget, men det tvingade oss att passera relativt nära skrittmaskinen. Mamma och Kicki hade tagit bilen till ridhuset för att titta på när vi tränade, så jag fick lite ledhjälp precis förbi skritten. Vi tog oss in i ridhuset med mig kvar på DCs rygg och det känns som en enorm bedrift!

Nu låter det kanske som att jag inte har så höga krav på vad DC ska klara för att jag ska vara nöjd med honom. Det är ju dock så att alla har sina egna små fobier och man brukar ju säga att Den modigaste är inte den som aldrig är rädd, utan den som är rädd men försöker ändå! Så way to go DC, bra jobbat!

Själva dressyrpasset gick ganska bra, DC gjorde riktigt fina halvpiruetter och bra PSG-saxar! Däremot fick vi inte till serierna vilket såklart känns lite jobbigt eftersom vi åker till Flyinge på måndag. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom jag lagt dem på hyllan i nästan 2 veckor pga MsvB-starter. Jag försöker att känna tilltro till att de funkar lika bra som tidigare nästa gång vi dressyrar!

Måndag och tisdag har jag tillbringat på Strömsholm, med sista omgången av distanskursen. Lite vemodigt ändå att säga hej då till mina kära gruppkamrater, även om vi kommer hålla kontakten och ses ute i hästsverige :)

På kvällen igår hade jag träning för Anna på Rydbo, och Thestor såg riktigt fin ut!!

Innan jag kom till Rydbo hade jag mellanlandat hos min kära pålle en stund på vägen hemifrån Strömsholm.
DC fick gå på lina, med lugn trav – rätt så tråkig och innehållslös men kroppsnyttig jogg där ryggen rörde bra på sig.

Idag blir det hårdkörning:

Ett ordentligt dressyrpass i ridhuset med DC.

Mejram ska gå ett varv i trav och ett i galopp på rundbanan, precis som Cheveyo.

Hunting Call ska få lite dressyrtrimning- planen är att han ska debutera på tävlingsbanan i juni.

Min blivande lilla dressyrtjej Ellen kämpar vidare mot de bettlösa varianterna på träns, men trivs lite bättre med hackamore när det sitter åt ordentligt. I det här fallet måste man faktiskt våga att spänna åt grejerna, annars skaver det bara och ger obehaglig hävstångseffekt.

Har nu bokat boende för mig från måndag till onsdag på Pilegården 700 m från Flyinge. DC får bo gratis på Flyinge Kungsgård – vad lyxigt!

Jag är sååå stolt över min lilla… häst!

Jo lilla, för han är bara åtta år och nu är han kvalad för att gå Medelsvår A!!!

Dubbla banor, läktare, kyrkklockor… Men ändå koncentrerad på årets första utestart :)

Javisst – hästar som är matchade för 7-årstesten går Falsterbo eller Breeder´s i MsvA, men DC är stor som ett hus och har dessutom varit borta från dressyrbanan ett halvår efter buköppningen. Jag tänker faktiskt vara stolt över mig själv också, för DC är den första häst jag har kvalat helt själv! (Nalle hade startat Intermediaire I med sin tidigare ägare när han kom till mig.)

Vi fick kval nr två av de två som behövs i lördags då vi gjorde vår 3:e start i MsvB:4, i Dyltabruk. Det var naturligtvis otroligt kul att få poängen på sin sida, allra roligast var att vi fick 6, 6, 7 och 7 på bytena.

Domarkommentaren var Trevlig häst! Önskar mer samling för högre poäng. Det stämmer väldigt bra, för när vi nu lämnat MsvC blir det inte lika höga poäng på t ex skolorna som vi tidigare gjort med 7:or och 8:or. Det beror förstås dels på högre krav på samling, dels på att det blir många fler detaljer för oss att få ihop.

Jag KAN samla mig hur bra som helst :) På framridningen var JAG 1:a :)

Jag är bara så otroligt nöjd och glad över att min underbara häst redan kan gå MsvB:4 på tävling med godkänt resultat.

Appropå poängen på sin sida så blev vi utpetade från placering med 1 poäng i MsvB:2 som var innan. Men känslan var så usel i den klassen att det hade varit helt konstigt med en rosett . (Även om startavgiften åter hade varit bra. Mitt TDB-konto skulle behöva lite påfyllning inför fullblodens dressyrdebuter i början av juni :)

DC och jag kommer nu att koncentrera oss stenhårt på att kunna visa upp oss så bra som möjligt på Beridarprogrammets antagningsprov! Serierna (som vi inte tränat alls på senaste tiden, för att inte ställa till det i MsvB:4) ska slipas, liksom halvpiruetterna och ännu mer samling.

Efter en härlig förmiddagsjogg på slingan (med helt okomplicerade möten med sulkys – äntligen!) är det slappotajm för DC med tjejerna i hagen.

Jag är på Strömsholm måndag-tisdag för sista omgången av Hästskötarkursen.

Kan man ha en bättre morgon än när ens häst kommer till en igenom sin jättehage?

En maskros eller två på stallplan – extrafrukost

Kan man få en bättre start på dagen än en skritt genom skogen ner till stora utebanan på Fornboda?

Stora slingan med Sköldnoras hagar på sidan

En pigg och glad DC gjorde ett helt suveränt pass på utebanan (där det stod massor av hinder framme – dem vi hoppade häromdagen). Han var arbetsvillig och otroligt spänstig, lätt i framdelen och med massor av driv bakifrån.

Det kom en travare med sulky på vägen precis utanför staketet, så jag passade på att vända över ridbanan och rida parallellt med den. Jag var lite överraskad och väldigt nöjd med att DC ändå koncentrerade sig på mig och gjorde en fin öppna precis utmed staketet :)

Gissa vem som ska få manen friserad idag?

Min pålle har äntligen lärt sig att varken ån eller änderna kommer att attackera honom när man går över bron :)

Efter en ”paus” på ca 7 timmar, när jag var och jobbade, var det dags för Mejram och Hunting Call. Så länge jag red Mejram gick allt bra, men stackars Colle blev lika dränkt som jag när himlen öppnade sig.

För att göra vår ridtur ännu mer spännande stod det en älg mitt i vägen när vi skulle hem från travbanan där vi ridit. Den  bara stod alldeles stilla mitt på vägen. Jag hann tänka rätt mycket och fundera över alternativa lösningar för mig och Colle innan den vände och lufsade iväg åt andra hållet. Passade då på att galoppera hemåt i bra tempo ;)

Men det var inte riktigt slut på äventyren; mitt på stigen fanns plötsligt enskräckinjagande gigantisk bajshög som Colle förstås aldrig sett förut. Den hästen har en förmåga att kasta sig åt sidan, även utan läskiga saker mitt på vägen, så jag insåg att det bästa jag kunde göra var helt enkelt att hålla hårt i manen och blunda så att jag verkligen KÄNDE hur jag skulle följa hans skutt hit och dit på vägen för att sitta kvar. Hem kom vi i alla fall som ett ekipage – även om vi var blöta så det gick att vrida ur oss båda två.

Ellen och Cheveyo fick vila och inget grus kunde köras ut på ridbanan. Jäkla regn :(

Idag jobbar jag 9 timmar :( Så DC fick en lösgörande ridtur på morgonen. Ikväll är det dags att fixa matsäck och putsa kandaret – i morgon åker vi iväg på tävling :)

Sorry att jag inte hunnit uppdatera!

Jag har jobbat som en tok för att kunna vara ledig på antagningsprov framöver och så är äntligen alla fullbloden igång ordentligt.

Antagningsprov ja – nu har beskeden kommit på alla de fyra utbildningar jag sökt. Jag är hur lycklig som helst över att ha blivit kallad även till de två som jag allra helst vill gå; i tur och ordning Beridarprogrammet och Unghästutbildarprogrammet! Bara att vara behörig till Beridarprogrammet är hur stort som helst och att nu ha blivit uttagen till provet är nästan ofattbart. Man kan helt klart säga att jag står på tröskeln till min stora dröm som så sent som förra våren var helt ouppnåelig (för att inte tala om när DC blev sjuk och opererad…).

Till Beridarprogrammets antagningsprov ska DC följa med – han ska ju liksom också bli ”prövad”, så nu trimmar vi för fullt. Även om hoppningsprovet ska ske på en av Flyinges skolhästar, så behöver jag ju träna mig själv och min duktiga häst har fattat att han får ställa upp på det också :) Häromkvällen hoppade vi bana med både vanliga räcken, oxrar OCH vattenmattor!

Jag visade inte ens det här hindret utan styrde bara på det och DC hoppade utan minsta tvekan, gång på gång. Så modig kille!

Och så var det fullbloden. Ellen som är anmäld till dressyrtävling kan verkligen springa – två snabba varv på rundbanan och hon var knappt flåsig!

Lille Cheveyo fick gå rundbanan igen häromdagen. Han var mest bekymrad över att det var nyharvat :)

Sist men inte minst har jag fått ett nytt projekt – Miss Marple, en fin liten tjej som det är tänkt att jag ska göra dressyrhäst av. Miss Marple är till salu. Hon är född 2007, 160 cm , e. Carte d’Or – Eighty Eight Keys.

..so much to do!

Det känns som att jag har galet mycket att göra just nu, det räcker inte med 24 timmar på ett dygn!

Min vecka är fullständigt fullproppad med olika aktiviteter, som jobb, DC, galoppörerna, träningar, mer jobb, mer DC osv.. Förra veckan var ännu ”värre” och veckan innan likaså… Men egentligen älskar jag att ha mycket att göra! Kan dock inte förneka att det ska bli superskönt att ramla ner i soffan efter middagen.

Imorse var jag och gymmade ett rätt ordentligt pass. Använde pulsklocka och låg på lite över 80% av maxpuls under större delen av tiden, det kändes väldigt nyttigt!

Bildbevis! ;)

Sedan åkte jag till Brollsta och höll dressyrträning för Linda och Hoppe. Vi kom även fram till en strategi för deras nästa tävlingsstart, både vad gäller dagen innan, framridning och själva tävlingsritten!

På Brännskogen red jag 5 fina pållar.

Hunting Call fick gå på rundbanan. Jag vågade dock inte släppa honom riktigt som jag gjorde med Mejram igår. Colle är nämligen en sprinter, medan Mejram är en stayer. Dvs att Colle är snabb som satan och kommer upp i riktigt höga hastigheter på kortare sträckor. Jag tror att det är lämpligt att vara utbildad jockey för att släppa en sprinter på en öppen bana utan staket…

Mejram gick ett lätt dressyrpass för att mjukas upp efter gårdagen. Hon kändes riktigt, riktigt fin! Kicki berättade att hon nästan vinglade ut i hagen igår efter ridningen, så jag väntade mig en trött och stel häst, men blev härligt nog motbevisad. Mejram behövde nog bli av med lite överskottsenergi – idag kunde hon koncentrera sig fint.

Cheveyo börjar hitta tillbaka på tygeln igen. Han kunde ju gå fint fram till bettet och sätta under sig ganska bra i höstas, men han har inte haft samma fokus nu när jag precis börjat rida igen. Även han behövde nog dumpa lite överskottsenergi.

Ellen har ju haft besök av tandläkaren och behöver ridas bettlöst ett tag. Hon var inte alls nöjd med att gå på sidepull, men trivdes lite bättre på repgrimma. Vi ska prova hackamore nästa gång jag rider och se om det blir bättre.

Jag sparade det bästa till sist – min egen favorit i alla fall! DC gick ett löjligt lätt pass hemma på stallbacken – jag ville bara känna hur han kändes i kroppen efter hoppningen igår. En glad överraskning där också – mjuk, smidig, glad och lydig!

Söta DC nöjd efter sitt superkorta arbetspass