So little time…

..so much to do!

Det känns som att jag har galet mycket att göra just nu, det räcker inte med 24 timmar på ett dygn!

Min vecka är fullständigt fullproppad med olika aktiviteter, som jobb, DC, galoppörerna, träningar, mer jobb, mer DC osv.. Förra veckan var ännu ”värre” och veckan innan likaså… Men egentligen älskar jag att ha mycket att göra! Kan dock inte förneka att det ska bli superskönt att ramla ner i soffan efter middagen.

Imorse var jag och gymmade ett rätt ordentligt pass. Använde pulsklocka och låg på lite över 80% av maxpuls under större delen av tiden, det kändes väldigt nyttigt!

Bildbevis! ;)

Sedan åkte jag till Brollsta och höll dressyrträning för Linda och Hoppe. Vi kom även fram till en strategi för deras nästa tävlingsstart, både vad gäller dagen innan, framridning och själva tävlingsritten!

På Brännskogen red jag 5 fina pållar.

Hunting Call fick gå på rundbanan. Jag vågade dock inte släppa honom riktigt som jag gjorde med Mejram igår. Colle är nämligen en sprinter, medan Mejram är en stayer. Dvs att Colle är snabb som satan och kommer upp i riktigt höga hastigheter på kortare sträckor. Jag tror att det är lämpligt att vara utbildad jockey för att släppa en sprinter på en öppen bana utan staket…

Mejram gick ett lätt dressyrpass för att mjukas upp efter gårdagen. Hon kändes riktigt, riktigt fin! Kicki berättade att hon nästan vinglade ut i hagen igår efter ridningen, så jag väntade mig en trött och stel häst, men blev härligt nog motbevisad. Mejram behövde nog bli av med lite överskottsenergi – idag kunde hon koncentrera sig fint.

Cheveyo börjar hitta tillbaka på tygeln igen. Han kunde ju gå fint fram till bettet och sätta under sig ganska bra i höstas, men han har inte haft samma fokus nu när jag precis börjat rida igen. Även han behövde nog dumpa lite överskottsenergi.

Ellen har ju haft besök av tandläkaren och behöver ridas bettlöst ett tag. Hon var inte alls nöjd med att gå på sidepull, men trivdes lite bättre på repgrimma. Vi ska prova hackamore nästa gång jag rider och se om det blir bättre.

Jag sparade det bästa till sist – min egen favorit i alla fall! DC gick ett löjligt lätt pass hemma på stallbacken – jag ville bara känna hur han kändes i kroppen efter hoppningen igår. En glad överraskning där också – mjuk, smidig, glad och lydig!