Månadsarkiv: april 2016

Jag stannade på Flyinge en vecka efter examen, för att gå sista steget på C-tränarutbildningen. Kursen gav mig inspiration till min nästa krönika, som publiceras i nr 9 av Tidningen Ridsport, som kommer ut torsdag 6/5.

Kvällen före C-tränarutbildningen var jag iväg på ett spännande uppdrag och testred fyra välstammade hästar i varierande ålder och utbildningsståndpunkt. Att sitta upp på helt nya hästar är bland det roligaste jag vet. När man lyckas läsa av hästen och hitta rätt knappar, och hur man märker att ju fler hästar man rider desto snabbare går det att hitta rätt. Det är en riktig kick! Jag tror, eller rättare sagt vet, att jag har valt rätt yrke!

Veckan innehöll så klart många ”sista” och ”avsked”, åtminstone för nu. Träning för Therése och Dante, och för Emilia och Kola. Lunch hos Kerstin, Pilla och gänget (jag passade på att ha med mig utlovad ”slut-på-praktiken”-tårta, lite i efterskott). Middag hos min bästa vän Mickan, Kia och Mikael, dessutom tillsammans med mamma som kom ner för att hjälpa mig köra hem flyttlasset.

Nu blir det skrytvarning. Jag har utnämnt mig själv och min kära mor till packningsmästare av högsta graden. Det måste vara smått sensationellt att vi lyckades stänga bakluckan!

Min packning (efter att ungefär lika mycket lämnats kvar inlåst i ett skånskt förråd).

Bilen, fullpackad upp till takhöjd från framsätet och bakåt.

Vi tog oss hem med all packning, kom innanför dörren och möttes av en mini-examensfest som pappa fixat. I didn’t see it coming, väldigt trevlig överraskning efter 62 mil i bil!

En examenspresent i form av en iPhone6s dolde sig i guldpaketet

Första dagen i Stockholm beträdde jag historisk mark, eller något åt det hållet. Vi var på Värmdö Ridklubb, där Dressyrallsvenskan Div III gick av stapeln. Jag har varit på Värmdö RK tidigare, med minst sagt varierande resultat. Första gången jag var där red jag min allra första lokala dressyrtävling. Eller rättare sagt försökte rida den… Min annars alldeles underbara foderponny Ponti (gotlandsruss och sto, märk väl) travade upp på medellinjen – där det tog tvärstopp. Vi kom inte ens till X. När jag var där med Nalle våren 2010 gick det betydligt bättre, då tog vi med oss både rosett och avslutande JSM-kval.

Även den här gången blev det rosett, för Anna och Didde som jag var där för att coacha. De gjorde sin första start tillsammans och gjorde en superfin ritt som räckte till 69,286% och en tredjeplats! Otroligt roligt! Jag är en väldigt stolt tränare!

Med Anna och Didde

Resten av veckan har jag också haft fullt upp. Det har blivit mycket förberedelser inför resan, och civila aktiviteter så som middagar och fika med vänner. Och lite business också, av det roligare slaget –  jag har sedan i lördags blivit inbokad på tre olika tidningsintervjuer, och hittills gjort två av dem, plus en fotografering. Ser fram emot att kunna dela med mig av resultaten!

Det har blivit en del roadtrips sedan jag lämnade Skåne. Bra sällskap har jag haft också!

Eftersom man inte ska vara borta för länge från hästryggen åkte jag igår en sväng till Strömsholm där jag bland annat red ett träningspass för Lussan. Hon har ett fantastiskt positivt undervisningssätt, precis som mina tränare i Flyinge.

Igår var det fullspäckat schema, med After Work (aka kombinerad examensfest och hejdå-party), här hemma. Supertrevligt att träffa släkt och vänner! Idag är det finishen på packningen som gäller och jag börjar bli redo för avgång mot USA  i morgon!

På min 12-årsdag fick jag för första gången prova att rida med kandar och dubbla tyglar. Den mycket rutinerade och lugne Silvernose stod sadlad med vitt schabrak, vita lindor och skinande kandar och väntade på mig på stallgången. Jag hade då tävlat ponny i tre år, upp t o m LA:P1, alltså motsvarande MsvC, med skolor och enkla byten. Det var en stor ära och ett erkännande för mig att få förtroendet att rida med stång och bridong. Ett drygt år senare debuterade jag i MsvB och tävlade för första gången på kandar.

Min första stora häst och läromästare Guvernör (f 92 e. Goldlöwe 767 – Galant)

Under de följande tio åren har jag provat på många former av betsling; allt från att träna seriebyten med endast grimma (och barbacka…), inridning av unghäst på kapson, Working Equitation med lans och enhandsfattning på portugisisk blank stång till löpträning av fullblod på Hackamore.

Jag har ända sedan jag var liten “gotlandsruss-unge” haft förmånen att ha kloka, erfarna och kunniga människor i min närhet och jag har framför allt alltid läst mycket och själv sökt kunskap i böcker och inte enbart via tyckartrådar på olika sociala media. Därför var ämnet för mitt examensarbete på Beridarutbildningen i princip självklart. I mitt första utkast till arbetsbeskrivning formulerade jag ämnet såhär:

Jag har valt att titta närmare på kandarets användande ur flera olika perspektiv, historiskt, geografiskt och framför allt med avseende på hästens välmående. Särskilt aktuell är bettslingfrågan här i Sverige med avseende på Svenska Ridsportförbundets ändring av betslingsregler i dressyrens tävlingsreglemente. Det är sedan 2015-01-01 inte längre tillåtet att tävla MsvC på kandar och det är inte längre obligatoriskt med kandar från MsvB:4.

Laurie’s Gift på väg ut till en bettlös galopprunda utmed Flyingeån

• Min personliga ståndpunkt i denna fråga är att jag vill kunna välja att rida de hästar som det passar på kandar och att inte göra det med andra. Jag uppfattar det också som att det tack vare regeländringen 2015 är färre hästar som betslas med kandar enbart på grund av en tvingande regel, trots att kandar kanske är ett sämre val för den individen. Jag tror också att färre hästar riskerar att ridas på fel anpassat och/eller fel hanterat kandar, tack vare regeländringen.
• Min slutsats är att kandarets betydelse i svensk dressyrsport kommer att förändras och att det i större utsträckning kommer att användas så som det beskrivs i Ridhandboken 1 (Miesner et al., 2003), det vill säga av den rutinerade ryttaren som rider en välutbildad häst och för att ge finare hjälper. Samt att, som Bo Tibblin skriver i sin legendariska Ridlära (Tibblin, 1980) kandaret aldrig får bli ”…en genväg till att få hästen att gå på tygeln. Att på så sätt försöka ersätta ryttarens bristande förmåga är dömt att misslyckas.”
• Min övertygelse är att det som regleras på tävlingsbanan ger utslag påverkar de val ryttarna gör i sin vardagsträning. Det som premieras i tävlingssammanhang påverkar rimligtvis hur ryttarna tränar sina hästar till vardags, vad gäller såväl arbetsmetoder som utrustning. Som Frank Jespers uttryckte det ”You get what you ask for”!

Jag har sammanfattat mitt 20-poängsarbete med studiens syfte, frågeställningar och hypoteser enligt nedan.

Sammanfattning

Syftet med studien är att ta reda på om det, genom att reglera användandet av kandar, är möjligt att förbättra dressyrsporten och, viktigast av allt, hästarnas välfärd.

Kandaret är en betsling som kan ha en stor inverkan på hästen. Naturligtvis är det så att betslingens skärpa avgörs av hur ryttaren hanterar den. Oerfarna ryttare och kandar är en tveksam kombination eftersom kandaret kräver djup kunskap om hur det anpassas och används på ett korrekt sätt.

Studien omfattar intervjuer med representanter för Svenska Ridsportförbundet, såväl som en enkätundersökning bland svenska dressyrdomare och tränare på samtliga nivåer. Målet har varit att besvara följande frågeställningar:

1. Vad ligger till grund för de nuvarande betslingreglerna vid svenska dressyrtävlingar? Hur kommer det sig att användandet av kandar är reglerat? Hur skiljer sig de svenska reglerna från de internationella?
2. Vad låg till grund för de regelförändringar som ägde rum vid årskiftet 2014/2015?
3. Vilka, om några, effekter har de ändrade reglerna haft på svensk dressyrsport?
4. Finns det anledning att skärpa reglerna ytterligare? Borde de internationella reglerna också förändras?

Studiens hypotes är att Svenska Ridsportförbundet, genom regelförändringarna avseende användande av kandar, har bidragit till följande:

1. Hästarnas välfärd har ökat, tack vare ett minskat oskickligt användande av kandaret, samt tack vare att hästar som inte trivs på kandar inte längre behöver tävlas på det.
2. Domare och tränare upplever en högre kvalitet bland de ekipage som har kvalificerat sig för Msv-klass utan att använda kandar.
3. Domare och tränare upplever i tävlingssammanhang en ökning av antalet hästar som arbetar korrekt och tillfreds på tygeln, och ett mer skickligt användande av stångbettets effekter. De ser också färre hästar som arbetar bakom hand, och färre hästar som uppvisar konfliktbeteende på grund av munproblem.

Studien stödjer hypoteserna. Följande resultat från studien är särskilt intressanta:

• 93% av domarna som svarade på enkäten upplever att det före regelförändringarna förekom att oerfarna ryttare använde kandar utan att kunna hantera det korrekt.
• 87,8 % av domarna som svarade på enkäten upplever att det före regelförändringarna förekom att ryttare använde kandar utan att kunna anpassa det korrekt.
• 64,9% av domarna som svarade på enkäten upplever att kvalitén på ekipage som kvalificerat sig för MsvB under 2015 (alltså på träns) har ökat.

Slutsatsen är att SvRF genom regeländringarna har bidragit till att dressyrsporten förbättrats och att hästarnas välfärd ökat. Det innebär också att FEI med en regeländring om valfri betsling i alla klasser skulle kunna uppnå en totalt sett högre kvalitet på ridningen, nöjdare hästar, och därigenom uppfyllande av punkterna i Object & General principles, t ex ”Durchlässigkeit” with no tension or resistance.

Att genom valfrihet öka möjligheterna att göra det som är bäst för varje individuell häst ökar den totala hästvälfärden inom sporten.

Jag ser fram emot att kunna delge examensarbetet i sin 44-sidiga helhet inom kort. Välkomna med frågor kring arbetet, eventuella funderingar och synpunkter.

Examensbevis och Agrias Stipendium

2016-04-15, vår Examensdag på Beridarprogrammet!

Vi hade en två timmar lång avslutning i Chefsbostaden. Den omfattade allting från utdelning av betyg och stipendier i kombination med tal och tårar, till brunch, tårta, fotografering och bildspel. På kvällen firade jag med mycket champagne tillsammans med några av mina absolut bästa vänner – Mickan, Molly och Andrea! <3

Jag insåg förresten något ganska häftigt – i och med att jag är ensam om att ha gått både Unghästprogrammet och det tvååriga Beridarprogrammet, är jag också den enda i landet som har läst 600 YH-poäng inom hästutbildning. Det känns lite coolt faktiskt :)

Under gårdagen rasade det in hundratals gratulationer, som jag vill passa på att tacka så otroligt mycket för! Det var helt överväldigande och varenda hälsning värmer verkligen enormt. Jag tar det inte för givet, så tusen, tusen tack allihopa!

Andrea, jag och Emma-Maria tillsammans med vår fantastiska mentor och programansvariga, Ancan! Foto: Anna Nyström

Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna skriva. Jag har redan formulerat mina känslor kring avslutningen en gång, i ett examenstal som jag höll på avslutningen igår. Så jag tänkte helt enkelt att ni också får ta del av det :)

Examenstal

”Nu ska jag bli lite nostalgisk och blödig. Skämt åsido vill jag ta chansen att säga några ord nu när vi är samlade en gång för alla. Det känns helt galet att vår Examensdag är här.

Jag minns vår första dag på Beridarprogrammet så otroligt väl. Vi hade samling nere i stallet, vid whiteboardtavlan. Det var fruktansvärt kallt, trots att det var den 25 augusti. Det var liksom inte utan att man undrade hur vi skulle överleva vintern i det där stora, öppna stallet. Men det gjorde vi ju, två gånger till och med!

Efter den första samlingen gick vi upp till Grötrummet och fick varsin mapp full med papper. Ett av dem stack ut lite extra. Det var listan som hette ”Lärarteam Ridkonst”. Jag läste igenom den och kände bara ”wow”. Ni vet när man blir sådär jätteexalterad men ska försöka dölja det och verka lite cool? Precis så var det. Men jag tänkte ”wow, vad vi kommer att lära oss under dom här två åren”. Det var faktiskt lite överväldigande. Så mycket kompetens, så mycket samlad erfarenhet. Som skulle hjälpa OSS! Varje vecka! I nästan två år!

Det är inte så att den här utbildningen har varit en dans på rosor varje dag. Vi har slitit och svettats och sovit för lite. Vi har inte alltid kommit överens, och vi har inte alltid kommit i tid.. Ett minne att skratta lite åt är när jag började köpa tandkräm med sånt lock som man bara snäpper på och av, för att skruvkorkarna tog för lång tid på morgonen.

Nu när vi tagit oss igenom dom här två läsåren känner jag att vi utvecklats ännu mer än jag någonsin förväntat mig. Och då var förväntningarna som sagt rätt höga. Jag är SÅ tacksam över all träning, allt stöd och allt engagemang som vi fått ta del av här. Vi har verkligen haft helt fantastiska lärare! Det inkluderar såklart alla er här, men också dom som står nere i stallet och firar med hö istället för med tårta!

Det har minst sagt varit helt otroliga år. Att få befinna sig i en sådan här miljö, och att få fokusera helt och fullt på det man brinner absolut mest för. Det finns inget att jämföra det med. Att söka Beridarprogrammet räknar jag som ett av mina bästa beslut någonsin. Jag har inte ångrat det en sekund. Jag kommer att sakna er alla väldigt, väldigt mycket. Tusen tack!”

För att göra examenslyckan total fick jag Agria Stipendium, med motiveringen ”För mycket god attityd till hästarnas välbefinnande och ett stort intresse för professionell hästhållning med hög kvalité”! Tusen tack Agria och Flyinge!

Några highlights:

7-årschampionatet 2015. Lord Lexington (De Niro- Midt-West Ibi-Light) Foto: Kim C Lundin

120 Flyinge Indoor 2015. Can Can (Canto – Couleur) Foto: Anna Johannesson

Lyckades faktiskt spöa läraren en gång ;) Olof 2:a efter mig och Xanté (Santino – Donnerhall) i MsvB:4 våren 2015.

Sommaren 2015 snickrade vi ihop en Intermédiaire I-kür åt Xanté och red den på 67,125%, på Everlövs midsommartävlingar!

Hösten 2015 var Xanté och jag placerade i Prix S:t Georges i Helsingborg!

Vi var inte alltid fullt seriösa.. Men Xanté trivs i keps, på Flyinge Funny Dress Kür :)

Älskade lilla Lexington efter sista dressyrtävlingen ht -15, då han var 4:a och Xanté placerad 2:a i S:t Georges!

Vi klarade det! Tack för oss! Foto: Anna Nyström

Cirkeln är sluten. Mina egna fuxar Aristokrat Pan & Don Cameron och Camillas Quasino tog mig till Flyinge. Nu är sista passet på 3 års utbildning ridet; 3-årshingsten Differens i god balans i alla gångarter, på utebana i halv storm:) (film nedan).

Så det är verkligen dags att bjuda på en film på mitt ”praktikprojekt”, fina lilla fuxen Differens (f 2013 e. De Niro – Laurie’s Crusador**, ägare Lena Nyström, Stall André och Kerstin & Kjell André). Han kan minsann annat än att välta över min fot ;) Så himla duktig och superfin 3-åring. Lite synd att inte jag kan visa honom på 3-årstestet eftersom jag åker till USA 1/5. Jag är hur som helst övertygad om att han kommer göra ett jättefint test!

En minnesvärd och helt ovärderlig period är över när jag nu lämnar Stall André. Det har varit en alldeles speciell tid hos min kära tränare Kerstin och hennes superhärliga familj, med Pernilla som föredömlig chef för verksamheten. Så mycket kärlek till hästarna, sådan glädje i sitt jobb och så himla mycket kunskap och erfarenhet de delar med sig varenda dag.

Fina Amos är en av de fyrbenta jag kommer sakna mest!

Sista veckan blev lite uppstyckad. Jag kom tillbaka till Skåne vid lunchtid på måndagen, och på tisdagen var jag borta på andra äventyr. Under andra halvan av veckan har jag varit helt obeskrivligt trött. Kanske inte så konstigt efter mina 6 dagar på resande fot. Det har ändå flutit på bra i stallet och hästarna har skött sig fint!
På lördagen var det så kallad YH-dag på Flyinge. YH står för Yrkeshögskolan, och dagen innebar att vi berättade om och visade upp lite av utbildningarna för eventuella framtida Flyingestuderande. På morgonen hade vi en samling i aulan och berättade om programmen. De programansvariga för UP, UPv och Hov presenterade respektive utbildning. Jag presenterade Beridarprogrammet och berättade lite om upplägget, antagningskraven, hur provet går till osv.

Sedan var jag ombedd att hålla en miniclinic för att vi skulle visa upp vad vi gör på BP till vardags. Jag lånade fina Uriel till detta, Dina red Diaderry Magi och Simone representerade hoppning/fälttävlan med Xanadou. Vår tvist på clinicen var att visa hur bred utbildningen är genom att ha med både yngre och äldre dressyrhäst, samt hopp/fälttävlanshäst. Det krävs ju meriter i Msv A (135 el 2**-ftv)  i specialgrenen och erfarenhet av MsvB (120) i komplementgrenen för antagning på BP och vi förväntas vidareutbilda oss även i komplementgrenen.

Duktiga Uriel är alltid rolig att rida!

Nu när praktiken är klar börjar nedräkningen mot examen… Andrea har rest ifrån Erika Lickhammer i Holland och flyttat in i vårt hus för de sista två veckorna på utbildningen och Emma-Maria har kommit upp från sin praktik hos Stephex i Belgien för examineringsveckorna. På schemat under veckorna står bland annat opponering av examensarbetena. Vi har ett helt gäng inlämningar med deadline 8/1, men jag har faktiskt fått iväg det mesta redan, tro det eller ej… Plötsligt händer det, tror jag man säger!

Här är utlovad länk till podcasten från intervjun med mig i Speaker’s Corner på Gothenburg Horse Show!

https://soundcloud.com/hastnaringens-riksanlaggningar/speakers-corner-louise-lindstrom