For those of you who want to read in Swedish, here is an article in Tidningen Ridsport, with an interview with me and also footage from the fire.

I haven´t had time to put it all down in writing until now, but I would like to try to share with you what happened the last few days.  We have had a crazy time  here in California, with a wildfire* threatening the barn. We spent Saturday night evacuating about 80 horses from the canyon, to an evacuation center located at a college in Woodland Hills.
We are of course incredibly relieved. Thankful that neither horses, humans or the facility was hurt! The only noticeable now is that the horses are exceptionally fit and we are unusually tired . It was a long Saturday, we loaded horses ‘til after midnight! But apart from the unusual number of shipping boots to pack down again is all pretty much back to normal today, Thursday.

 

”California has dry, windy, and often hot weather conditions from late spring through autumn that can produce moderate to devastating wildfires. At times, these wildfires are fanned or made worse from strong, dry winds, known as Diablo winds in the northern part of the state and Santa Ana Winds to the south. At this particular time news were that a car drove into an power pole, and some wires fell down causing this #oldfire to start and grow in the heat and drought (> 100 Fahrenheit / 38 C). The fire grew rapidly from 2 acres after a couple of minutes, to having had consumed 516 acres of land in the end.”‘

 

We learned of the fire in the late afternoon on Saturday. After an hour we realized that the situation could become serious, and began to put the halters on all the horses and tie lead ropes around their necks. We also put name plates made of duct tape on the halters, with info about the horse’s name, and where it came from – very smart! All box doors were left unlocked, all in order for a quick process if we would be forced to evacuate.

When the decision on the evacuation came, everything went incredibly fast. We prepared the horses with shipping boots quickly and then came the transports, in the form of long-trailers, many of which could take as many as six horses. Horse Carriers, neighbors and acquaintances – absolutely fantastic to have so many people coming to rescue so quickly! Police/sheriffs were present and all trailers stayed up on the road outside Mill Creek. We loaded the horses at breakneck speed and they were instantly taken to Pierce College in Woodland Hills, about 15 kilometers from the Canyon.

 

The Evacuation Center consisted of permanent stalls in long lines. There were horses from several places, but the majority came from us. In addition there were some goats, donkeys and other animals.

When the horses arrived, they got number tiles around their necks , and all who ” checked in ” a horse had to sign papers, with signalement, the owner’s name , etc.

When danger was called off after two nights, and the horses went back home,  thorough controls were made to secure that the right person checked out the right horse and signed the release papers. There were guards / volunteers on site around the clock. The atmosphere in the place was good, everyone helped each other and showed great consideration. Obviously the talk was about the fire spread and development , as well as when the roads up to the mountains would open again . There was a lot of media on site and  several TV spots and newscasts were filmed.

NBC Southern California reporting, including an interview with Mette. The last horse seen in the clip is Rima, who is currently in training with me. Happy to have her and the others home safe!

More from NBC, the end of this clip shows me marching between the stables in the same dirty riding clothes as the day before.. Next time we evacuate (which I hope will never happen!!) I need to remember to bring an extra pair of breeches ;)

 

Mill Creek is located in the zone covered by a so-called mandatory evacuation . We evacuated virtually all horses at the barn, about 80 of them. It felt unreal  to be in the middle of all this, but strangely not directly scary . Everyone had a great ” just do it ” attitude and focused only on getting the horses away as quickly as possible . I don’t think we had time to think too much about what could happen , it was just a question of getting the job done quickly.

I left the barn right after midnight, and drove out of the canyon to sleep at Emma’s place. I brought passport, homebound airline ticket, credit cards and money, just in case. Before I left, I also went in to both of our tack rooms and took lots of pictures of the tack, and specifically the serial numbers on the saddles, for insurance purposes. Pretty scary now when looking back. When I drove out of the canyon, I got pulled over by the sheriffs who told me that if I decided to drive out of the canyon now, I wouldn’t be able to go back, maybe for days, because the roads were in a ”hard closure” regarding inbound traffic.

The horses took the drama incredibly good ! Both experienced competition horses , and the riding school horses who are not out and about as often. All who handled the horses made it very calmly and professionally , but I am still surprised at how quiet the horses were . They were really good with the loading , even though it was up on a road with blue lights in the background, for some of the horses even in the dark.

What I thought was most impressive , except how fast it went , was that all the horses came back home completely unharmed. No injuries or accidents during the evacuation . It was also amazing to see how all lined up to help and do everything they could to help. In hindsight I think about how important it is to have a crisis management plan for situations like this . Mill Creek really had a good organization and it feels like it’s something all teams really should emulate – to prepare the solution before the problem comes.

 

Mette Rosencrantz  was here at Mill Creek during the great fire in 1993, when the fire went over the hill closest to our back ring. At that time, the center and all horses survived thanks to people fighting it from within, with fire hoses. Mette told about how the horses were kept inside the riding arena under sprinklers, while the fire raged right behind them.

This time the fire was close to take the same course again. The fire front was just on the edge of the hill in question. Firefighters said that if the fire would come over the ridge, Mill Creek would be in great danger once again, which was why it was decided to evacuate. Now the firemen managed to skillfully turn the fire so that it went the other way . So it was as close to the eye! In hindsight it is easy to think that it went well , but if you like Mette have seen for yourself how bad it can be … We are just incredibly grateful that everything went well and so thankful to these brave firefighters, working under dreadful conditions.

Once again – I’m deeply impressed by how the evacuation was organized, how well information worked, how many volunteers there were and how everyone stepped up to help out! Horse people really are something special! <3 

Time for a report on my every day life here in Sunny Paradise.

The stars are obviously the wonderful horses that I have the great fortune to work with! The lizzard is my neighbour, called Karl-Oskar, named after a Toy Story toy that I loved when I was little.

It´s still a bit unreal not to be cold for someone who is used to cherish every single sunbeam, who dresses with an electrical heat vest six months a year and who normally has to rinse the horses legs from clay when fetching them from  the paddock.

However our days start with pulling the rugs off,  nights are still not that warm. Emma and I prepare the first horses for Mette and Anna and then I brush off and saddle up the horse that I´m to start with.

Every single day I have my riding supervised by Mette and I dare say that I have improved my legs and also my seat, which is of course the foundation of the aids. Everyone who is in a developing process knows that when one thing starts working, another falls a bit behind, so the big focus right now is on my hands.

When all morning work is done, there are a few minutes for some cottage cheese and fruit for lunch. You can´t eat a lot when it´s up to 30 degrees Celsius (86 F) in the shade….

The afternoons are spent grooming, tacking and giving lessons. My lovely student JoAnne really understands what a Swede away from home needs! The other day she gave me a gift card at Starbucks! So sweet!

The last chores of the day include the Night Check, when I make sure that all horses are all right, put on the night rugs and fill up the water buckets.

As you notice we don’t muck or pack hay in blue IKEA bags to feed the horses, all that hard work is done by strong men (like I think is the case in many more countries except for Sweden). It’s a blessing to be able to save your physical strength to the actual ridning. One more concept that I really like about horse life here in the US!

It’s been a bit of a challenge for me to get used to a way of working that is dependant on the heat. We do have to get most of the riding done before it’s too hot out in the ring, which consequently means that we brush and saddle with some haste and do the proper grooming later on, in the afternoon. Having spent three years at Flyinge, where you do definitley not attend a training session unless the horse shines like crystal and get shouted at if there is a straw in the tail, I have needed some time to adjust to become a little quicker in the mornings. The horses here do also get very, very well groomed, but after the riding. We don’t rinse them off if it isn’t clearly needed, because of the drought in California.

It’s Monday morning here, and since Mondays are our day off, I’m going to take my little car and drive away on a new adventure. Last Monday I was i Malibu, today I’m probably going to the ”Topanga Days”, some kind of hippie/flower power festival in the Canyon.

 

Today is the 23 rd Birthday of my beautiful BFF! Aristokrat Pan, nicknamed ”Nalle” (similar to ”Teddy” in Swedish), the most charming, gentle, funny, stubborn horse I have ever met…

ARISTOKRAT PAN
Amiral 764 – Kew Gardens** – Flamingo 481
chestnut 1.68 m born 1993
Swedish Warmblood

The two of us met already in 2008, when we were both 15, but at that point I didn´t have the skills to manage such a talented and at the same time really strong and quite difficult horse.  A year later we decided to give it a shot and started off on our roller coaster journey towards the Swedish Junior Championships.

Every other day I sat in the corner of the dressage ring and cried and begged for ”a horse with breaks”, and the other day we excelled at training with 12 one-tempis.  ”Nalle” has an incredible temperament – he is relaxed, kind and cuddly in the barn, then goes out to the dressage ring with 110% energy.

Together we have competed up t o f S class, Intermediate I. In 2010 we competed really successfully with many ribbons in M-classes. In the Junior Championships we placed as 7th. Even in 2011, we went for the JSM, but unfortunately Nalle stumbled badly in the qualifying session and we missed  the finals by 0,027%.

”Nalle” was born at Stud Petter Pan, bred by Mia Holmberg. He was one of Sweden’s highest assessed stallions in his age group, shown by renowned Flyinge rider Susanne Gielen, with 8-9-8-9, at the age of 4.

In fall 2011, after our debut at Elite Prix S:t Georges, I decided that it was time to let this amazing horse retire, efter 14 successful years at the dressage tour. Nowadays he lives a very pleasant life as a senior citizen , with breeder Anja Andersson in Strängnäs. He’s so well taken care off; Anja rides him in the woods and every now and then he gets to do some dressage movements, just for fun.

One of his task is to supervise and teach the 1- and 2-year olds some proper manners,  but most of the time he fools around in the pasture with the Mini Shetland pony Acke.

My very dear Mentor Kerstin André gave me an incredible gift when I finished my apprenticeship at Stall André – a beautiful painting of her lifetime champion Bombay – with the hopes that I would once find a horse like that…

I know that I have already met the superstar of my life! Please share our Joy Ride:

I’d like to describe a brilliant concept, which is commonly used in the US, but is quite rare in Sweden.

I was really happy and proud to find out that one of the tasks Mette had assigned to me already from the first week here at Mill Creek was an ”Equipage of my own”.

The lovely mare in question is in full training with Mette Rosencrantz Dressage in the truest sense.

Minimum once a week I ride her and work her through properly. Except for the rest day, her owner rides the other days, always under my supervision. In practice this means that I ride the first 10-15 minutes of the session, feel the current status, trim her a little and perhaps shows some from the horseback. Like a mini-clinic for her owner,  five days a week :)

Then I sit off and we continue our session with training in the usual way . This is so clever !

What advantages! Of course, not for free, but what a fantastic return on the training of both horse and rider. Maybe even a cost saving in the long run… A horse ridden regularly by professionals could probably reduce the cost of veterinary care when it comes to, for example, wear and tear due to unevenness etc. And also, little flaws are hopefully detected early, when the horse is seen by an  experienced eye on a daily basis, and can be taken care of before they might turn into damage .

Moreover, it is extremely rewarding for me as both a rider and C- coach aspirant to have been given the opportunity to practice the combination in this wise way.

Below, Sunday Dinner with the team :)

Finally, I do have to share some touristic pics as well:

Finally some photographic evidence of me on the horse back in Topanga. I’m just so lucky to have daily training sessions with Mette, mainly with Valenzo.
He is not just the ”Class Clown” , but offers both piaffe , passage and a bunch of one tempis.
The other day we did the Prix S:t Georges program and soon we´ll step up to Intermediate I.

I´m sorry that I’m a bit slow on updating the blog, but please join me on loidressage on Facebook and also on Instagram for more frequent news from my sweaty, hardworking and absolutely lovely life in California!

Those of you who already do follow loidressage on Facebook have probably seen this pic – a little bit of jumping during a dressage session last week. We like variation :)

Så är jag på plats på Mill Creek Equestrian Center i Sunny California!

Resan hit gick strålande. Vi landade 45 min före tid, sen tog det en stund att komma igenom Customs och Agriculture, men inte så lång tid som jag trodde. Och jag fick tag i alla 3 väskorna, såg bara två först så blev lite orolig. Jag lyckades sedan hålla mig vaken till halv nio lokal tid, alltså halv 6 måndag morgon hemma i Sverige.

Vältajmat nog råkade jag anlända lagom till veckans lediga dag, så efter några timmars sömn åkte jag och nya kollegorna Kajsa och Emma in till Beverly Hills där en av stallets hästägare bjöd oss på lunch och sightseeing. En promenad med oss längs Rodeo Drive och alla butiker, Prada, Burberry, Balenciaga, Versace, Tiffanys, Dior, LV, you name it!

Sen åkte vi hem och bytte om till bikini och klänning, och så körde vi hem till Emma och la oss i solstolar vid poolen. Ingen ansträngande första dag med andra ord, vilket var väldigt skönt!

Jag har nu publicerat hela mitt Examensarbete från Beridarprogrammet här på min webbplats. Det ligger under rubriken Final Paper, ovan.

Än så länge är studien tillgänglig på svenska. Det finns dock en inledande sammanfattning på engelska.

En helt engelsk version är på gång senare under maj.

Självklart är jag glad om ni delar med er, men uppge alltid källa! Tack :)

Jag stannade på Flyinge en vecka efter examen, för att gå sista steget på C-tränarutbildningen. Kursen gav mig inspiration till min nästa krönika, som publiceras i nr 9 av Tidningen Ridsport, som kommer ut torsdag 6/5.

Kvällen före C-tränarutbildningen var jag iväg på ett spännande uppdrag och testred fyra välstammade hästar i varierande ålder och utbildningsståndpunkt. Att sitta upp på helt nya hästar är bland det roligaste jag vet. När man lyckas läsa av hästen och hitta rätt knappar, och hur man märker att ju fler hästar man rider desto snabbare går det att hitta rätt. Det är en riktig kick! Jag tror, eller rättare sagt vet, att jag har valt rätt yrke!

Veckan innehöll så klart många ”sista” och ”avsked”, åtminstone för nu. Träning för Therése och Dante, och för Emilia och Kola. Lunch hos Kerstin, Pilla och gänget (jag passade på att ha med mig utlovad ”slut-på-praktiken”-tårta, lite i efterskott). Middag hos min bästa vän Mickan, Kia och Mikael, dessutom tillsammans med mamma som kom ner för att hjälpa mig köra hem flyttlasset.

Nu blir det skrytvarning. Jag har utnämnt mig själv och min kära mor till packningsmästare av högsta graden. Det måste vara smått sensationellt att vi lyckades stänga bakluckan!

Vi tog oss hem med all packning, kom innanför dörren och möttes av en mini-examensfest som pappa fixat. I didn’t see it coming, väldigt trevlig överraskning efter 62 mil i bil!

Första dagen i Stockholm beträdde jag historisk mark, eller något åt det hållet. Vi var på Värmdö Ridklubb, där Dressyrallsvenskan Div III gick av stapeln. Jag har varit på Värmdö RK tidigare, med minst sagt varierande resultat. Första gången jag var där red jag min allra första lokala dressyrtävling. Eller rättare sagt försökte rida den… Min annars alldeles underbara foderponny Ponti (gotlandsruss och sto, märk väl) travade upp på medellinjen – där det tog tvärstopp. Vi kom inte ens till X. När jag var där med Nalle våren 2010 gick det betydligt bättre, då tog vi med oss både rosett och avslutande JSM-kval.

Även den här gången blev det rosett, för Anna och Didde som jag var där för att coacha. De gjorde sin första start tillsammans och gjorde en superfin ritt som räckte till 69,286% och en tredjeplats! Otroligt roligt! Jag är en väldigt stolt tränare!

Resten av veckan har jag också haft fullt upp. Det har blivit mycket förberedelser inför resan, och civila aktiviteter så som middagar och fika med vänner. Och lite business också, av det roligare slaget –  jag har sedan i lördags blivit inbokad på tre olika tidningsintervjuer, och hittills gjort två av dem, plus en fotografering. Ser fram emot att kunna dela med mig av resultaten!

Eftersom man inte ska vara borta för länge från hästryggen åkte jag igår en sväng till Strömsholm där jag bland annat red ett träningspass för Lussan. Hon har ett fantastiskt positivt undervisningssätt, precis som mina tränare i Flyinge.

Igår var det fullspäckat schema, med After Work (aka kombinerad examensfest och hejdå-party), här hemma. Supertrevligt att träffa släkt och vänner! Idag är det finishen på packningen som gäller och jag börjar bli redo för avgång mot USA  i morgon!

 

 

På min 12-årsdag fick jag för första gången prova att rida med kandar och dubbla tyglar. Den mycket rutinerade och lugne Silvernose stod sadlad med vitt schabrak, vita lindor och skinande kandar och väntade på mig på stallgången. Jag hade då tävlat ponny i tre år, upp t o m LA:P1, alltså motsvarande MsvC, med skolor och enkla byten. Det var en stor ära och ett erkännande för mig att få förtroendet att rida med stång och bridong. Ett drygt år senare debuterade jag i MsvB och tävlade för första gången på kandar.

 

Under de följande tio åren har jag provat på många former av betsling; allt från att träna seriebyten med endast grimma (och barbacka…), inridning av unghäst på kapson, Working Equitation med lans och enhandsfattning på portugisisk blank stång till löpträning av fullblod på Hackamore.

Jag har ända sedan jag var liten “gotlandsruss-unge” haft förmånen att ha kloka, erfarna och kunniga människor i min närhet och jag har framför allt alltid läst mycket och själv sökt kunskap i böcker och inte enbart via tyckartrådar på olika sociala media. Därför var ämnet för mitt examensarbete på Beridarutbildningen i princip självklart. I mitt första utkast till arbetsbeskrivning formulerade jag ämnet såhär:

Jag har valt att titta närmare på kandarets användande ur flera olika perspektiv, historiskt, geografiskt och framför allt med avseende på hästens välmående. Särskilt aktuell är bettslingfrågan här i Sverige med avseende på Svenska Ridsportförbundets ändring av betslingsregler i dressyrens tävlingsreglemente. Det är sedan 2015-01-01 inte längre tillåtet att tävla MsvC på kandar och det är inte längre obligatoriskt med kandar från MsvB:4.

• Min personliga ståndpunkt i denna fråga är att jag vill kunna välja att rida de hästar som det passar på kandar och att inte göra det med andra. Jag uppfattar det också som att det tack vare regeländringen 2015 är färre hästar som betslas med kandar enbart på grund av en tvingande regel, trots att kandar kanske är ett sämre val för den individen. Jag tror också att färre hästar riskerar att ridas på fel anpassat och/eller fel hanterat kandar, tack vare regeländringen.
• Min slutsats är att kandarets betydelse i svensk dressyrsport kommer att förändras och att det i större utsträckning kommer att användas så som det beskrivs i Ridhandboken 1 (Miesner et al., 2003), det vill säga av den rutinerade ryttaren som rider en välutbildad häst och för att ge finare hjälper. Samt att, som Bo Tibblin skriver i sin legendariska Ridlära (Tibblin, 1980) kandaret aldrig får bli ”…en genväg till att få hästen att gå på tygeln. Att på så sätt försöka ersätta ryttarens bristande förmåga är dömt att misslyckas.”
• Min övertygelse är att det som regleras på tävlingsbanan ger utslag påverkar de val ryttarna gör i sin vardagsträning. Det som premieras i tävlingssammanhang påverkar rimligtvis hur ryttarna tränar sina hästar till vardags, vad gäller såväl arbetsmetoder som utrustning. Som Frank Jespers uttryckte det ”You get what you ask for”!

Jag har sammanfattat mitt 20-poängsarbete med studiens syfte, frågeställningar och hypoteser enligt nedan.

Sammanfattning

Syftet med studien är att ta reda på om det, genom att reglera användandet av kandar, är möjligt att förbättra dressyrsporten och, viktigast av allt, hästarnas välfärd.

Kandaret är en betsling som kan ha en stor inverkan på hästen. Naturligtvis är det så att betslingens skärpa avgörs av hur ryttaren hanterar den. Oerfarna ryttare och kandar är en tveksam kombination eftersom kandaret kräver djup kunskap om hur det anpassas och används på ett korrekt sätt.

Studien omfattar intervjuer med representanter för Svenska Ridsportförbundet, såväl som en enkätundersökning bland svenska dressyrdomare och tränare på samtliga nivåer. Målet har varit att besvara följande frågeställningar:

1. Vad ligger till grund för de nuvarande betslingreglerna vid svenska dressyrtävlingar? Hur kommer det sig att användandet av kandar är reglerat? Hur skiljer sig de svenska reglerna från de internationella?
2. Vad låg till grund för de regelförändringar som ägde rum vid årskiftet 2014/2015?
3. Vilka, om några, effekter har de ändrade reglerna haft på svensk dressyrsport?
4. Finns det anledning att skärpa reglerna ytterligare? Borde de internationella reglerna också förändras?

Studiens hypotes är att Svenska Ridsportförbundet, genom regelförändringarna avseende användande av kandar, har bidragit till följande:

1. Hästarnas välfärd har ökat, tack vare ett minskat oskickligt användande av kandaret, samt tack vare att hästar som inte trivs på kandar inte längre behöver tävlas på det.
2. Domare och tränare upplever en högre kvalitet bland de ekipage som har kvalificerat sig för Msv-klass utan att använda kandar.
3. Domare och tränare upplever i tävlingssammanhang en ökning av antalet hästar som arbetar korrekt och tillfreds på tygeln, och ett mer skickligt användande av stångbettets effekter. De ser också färre hästar som arbetar bakom hand, och färre hästar som uppvisar konfliktbeteende på grund av munproblem.

Studien stödjer hypoteserna. Följande resultat från studien är särskilt intressanta:

• 93% av domarna som svarade på enkäten upplever att det före regelförändringarna förekom att oerfarna ryttare använde kandar utan att kunna hantera det korrekt.
• 87,8 % av domarna som svarade på enkäten upplever att det före regelförändringarna förekom att ryttare använde kandar utan att kunna anpassa det korrekt.
• 64,9% av domarna som svarade på enkäten upplever att kvalitén på ekipage som kvalificerat sig för MsvB under 2015 (alltså på träns) har ökat.

Slutsatsen är att SvRF genom regeländringarna har bidragit till att dressyrsporten förbättrats och att hästarnas välfärd ökat. Det innebär också att FEI med en regeländring om valfri betsling i alla klasser skulle kunna uppnå en totalt sett högre kvalitet på ridningen, nöjdare hästar, och därigenom uppfyllande av punkterna i Object & General principles, t ex ”Durchlässigkeit” with no tension or resistance.

Att genom valfrihet öka möjligheterna att göra det som är bäst för varje individuell häst ökar den totala hästvälfärden inom sporten.

Jag ser fram emot att kunna delge examensarbetet i sin 44-sidiga helhet inom kort. Välkomna med frågor kring arbetet, eventuella funderingar och synpunkter.

2016-04-15, vår Examensdag på Beridarprogrammet!

Vi hade en två timmar lång avslutning i Chefsbostaden. Den omfattade allting från utdelning av betyg och stipendier i kombination med tal och tårar, till brunch, tårta, fotografering och bildspel. På kvällen firade jag med mycket champagne tillsammans med några av mina absolut bästa vänner – Mickan, Molly och Andrea! <3

Jag insåg förresten något ganska häftigt – i och med att jag är ensam om att ha gått både Unghästprogrammet och det tvååriga Beridarprogrammet, är jag också den enda i landet som har läst 600 YH-poäng inom hästutbildning. Det känns lite coolt faktiskt :)

Under gårdagen rasade det in hundratals gratulationer, som jag vill passa på att tacka så otroligt mycket för! Det var helt överväldigande och varenda hälsning värmer verkligen enormt. Jag tar det inte för givet, så tusen, tusen tack allihopa!

Det finns hur mycket som helst jag skulle kunna skriva. Jag har redan formulerat mina känslor kring avslutningen en gång, i ett examenstal som jag höll på avslutningen igår. Så jag tänkte helt enkelt att ni också får ta del av det :)

Examenstal

”Nu ska jag bli lite nostalgisk och blödig. Skämt åsido vill jag ta chansen att säga några ord nu när vi är samlade en gång för alla. Det känns helt galet att vår Examensdag är här.

Jag minns vår första dag på Beridarprogrammet så otroligt väl. Vi hade samling nere i stallet, vid whiteboardtavlan. Det var fruktansvärt kallt, trots att det var den 25 augusti. Det var liksom inte utan att man undrade hur vi skulle överleva vintern i det där stora, öppna stallet. Men det gjorde vi ju, två gånger till och med!

Efter den första samlingen gick vi upp till Grötrummet och fick varsin mapp full med papper. Ett av dem stack ut lite extra. Det var listan som hette ”Lärarteam Ridkonst”. Jag läste igenom den och kände bara ”wow”. Ni vet när man blir sådär jätteexalterad men ska försöka dölja det och verka lite cool? Precis så var det. Men jag tänkte ”wow, vad vi kommer att lära oss under dom här två åren”. Det var faktiskt lite överväldigande. Så mycket kompetens, så mycket samlad erfarenhet. Som skulle hjälpa OSS! Varje vecka! I nästan två år!

Det är inte så att den här utbildningen har varit en dans på rosor varje dag. Vi har slitit och svettats och sovit för lite. Vi har inte alltid kommit överens, och vi har inte alltid kommit i tid.. Ett minne att skratta lite åt är när jag började köpa tandkräm med sånt lock som man bara snäpper på och av, för att skruvkorkarna tog för lång tid på morgonen.

Nu när vi tagit oss igenom dom här två läsåren känner jag att vi utvecklats ännu mer än jag någonsin förväntat mig. Och då var förväntningarna som sagt rätt höga. Jag är SÅ tacksam över all träning, allt stöd och allt engagemang som vi fått ta del av här. Vi har verkligen haft helt fantastiska lärare! Det inkluderar såklart alla er här, men också dom som står nere i stallet och firar med hö istället för med tårta!

Det har minst sagt varit helt otroliga år. Att få befinna sig i en sådan här miljö, och att få fokusera helt och fullt på det man brinner absolut mest för. Det finns inget att jämföra det med. Att söka Beridarprogrammet räknar jag som ett av mina bästa beslut någonsin. Jag har inte ångrat det en sekund. Jag kommer att sakna er alla väldigt, väldigt mycket. Tusen tack!”

För att göra examenslyckan total fick jag Agria Stipendium, med motiveringen ”För mycket god attityd till hästarnas välbefinnande och ett stort intresse för professionell hästhållning med hög kvalité”! Tusen tack Agria och Flyinge!

 

Några highlights:

Cirkeln är sluten. Mina egna fuxar Aristokrat Pan & Don Cameron och Camillas Quasino tog mig till Flyinge. Nu är sista passet på 3 års utbildning ridet; 3-årshingsten Differens i god balans i alla gångarter, på utebana i halv storm:) (film nedan).

Så det är verkligen dags att bjuda på en film på mitt ”praktikprojekt”, fina lilla fuxen Differens (f 2013 e. De Niro – Laurie’s Crusador**, ägare Lena Nyström, Stall André och Kerstin & Kjell André). Han kan minsann annat än att välta över min fot ;) Så himla duktig och superfin 3-åring. Lite synd att inte jag kan visa honom på 3-årstestet eftersom jag åker till USA 1/5. Jag är hur som helst övertygad om att han kommer göra ett jättefint test!

En minnesvärd och helt ovärderlig period är över när jag nu lämnar Stall André. Det har varit en alldeles speciell tid hos min kära tränare Kerstin och hennes superhärliga familj, med Pernilla som föredömlig chef för verksamheten. Så mycket kärlek till hästarna, sådan glädje i sitt jobb och så himla mycket kunskap och erfarenhet de delar med sig varenda dag.

Sista veckan blev lite uppstyckad. Jag kom tillbaka till Skåne vid lunchtid på måndagen, och på tisdagen var jag borta på andra äventyr. Under andra halvan av veckan har jag varit helt obeskrivligt trött. Kanske inte så konstigt efter mina 6 dagar på resande fot. Det har ändå flutit på bra i stallet och hästarna har skött sig fint!
På lördagen var det så kallad YH-dag på Flyinge. YH står för Yrkeshögskolan, och dagen innebar att vi berättade om och visade upp lite av utbildningarna för eventuella framtida Flyingestuderande. På morgonen hade vi en samling i aulan och berättade om programmen. De programansvariga för UP, UPv och Hov presenterade respektive utbildning. Jag presenterade Beridarprogrammet och berättade lite om upplägget, antagningskraven, hur provet går till osv.

Sedan var jag ombedd att hålla en miniclinic för att vi skulle visa upp vad vi gör på BP till vardags. Jag lånade fina Uriel till detta, Dina red Diaderry Magi och Simone representerade hoppning/fälttävlan med Xanadou. Vår tvist på clinicen var att visa hur bred utbildningen är genom att ha med både yngre och äldre dressyrhäst, samt hopp/fälttävlanshäst. Det krävs ju meriter i Msv A (135 el 2**-ftv)  i specialgrenen och erfarenhet av MsvB (120) i komplementgrenen för antagning på BP och vi förväntas vidareutbilda oss även i komplementgrenen.

 

Nu när praktiken är klar börjar nedräkningen mot examen… Andrea har rest ifrån Erika Lickhammer i Holland och flyttat in i vårt hus för de sista två veckorna på utbildningen och Emma-Maria har kommit upp från sin praktik hos Stephex i Belgien för examineringsveckorna. På schemat under veckorna står bland annat opponering av examensarbetena. Vi har ett helt gäng inlämningar med deadline 8/1, men jag har faktiskt fått iväg det mesta redan, tro det eller ej… Plötsligt händer det, tror jag man säger!

Här är utlovad länk till podcasten från intervjun med mig i Speaker’s Corner på Gothenburg Horse Show!

https://soundcloud.com/hastnaringens-riksanlaggningar/speakers-corner-louise-lindstrom

 

In English

In Deutsch

Hur fräck man kan vara vet man inte förrän man provat! För inte så länge sedan var det en liten tjej som annonserade ut sin farmor på Blocket. Nu är det bara en månad kvar till examen… Så jag gör helt enkelt en kontaktannons här på bloggen:

Sökes:

• Inspirerande arbetsmiljö på välskött anläggning, i Sverige eller utomlands.
• Mängder av tränings- och tävlingssugna hästar, gärna i olika åldrar och utbildningsståndpunkt. Helt OK med spännande personligheter.
• Raka, ärliga, varma och vänliga arbetsgivare och arbetskamrater.
• Möjligheter att hålla dressyrträningar på anläggningen eller i närområdet.

Finnes:

I slutet av april 2016 finnes i en och samma person, närmare bestämt undertecknad:

• Examinerad Beridare, med 2 års beridarutbildning på anrika riksanläggningen Flyinge. Utbildad av de främsta tränarna i landet; Bo Jenå, Kerstin André, Maria Gretzer, Ancan Carlsson m fl.
• Examinerad Unghästutbildare, med 1 års utbildning på samma fantastiska lärosäte.
• Diplomerad Hästskötare, utbildad på Strömsholm och examinerad på Flyinge.
• Utbildad C-tränare i dressyr (diplomering beräknas ske i september).

Jag har även:

• BE- och C-körkort, kompetensbevis för djurtransporter, samt tappskokompetens.
• Tävlingsmeriter t o m Svår klass dressyr och nationell 120-hoppning, tränat terräng för Jan Jönsson, samt utbildats i tömkörning och frihetsdressyr av Bo Jenå.
• Ridit in och grundutbildat unghästar
• Vidareutbildat hästar tom Intermédiaire II respektive 120-hoppning.
• Visat unghästar på 3-årstest och 7-årschampionat i Flyinge.
• Tidigare erfarenhet av såväl galoppsport som stuteriverksamhet med fölhantering.

Se mig rida:

Dressyr – FEI Prix S:t Georges, Helsingborg, november 2015

Hoppa – 120, Flyinge Indoor, november 2015

Tömköra tandem – Flyinge Show, november 2015

Med hopp om en gemensam framgångsrik framtid!

Tveka inte – hör av er, så ni hinner först med att boka en date med mig och diskutera vidare! Ser fram emot svar på louise@loidressage.com!

Jag är tillgänglig från slutet av augusti 2016.

Englisch
Schwedisch

Ich suche:

• Ein inspirirendes Arbeitsfeld  auf einer gut geführten Anlage.
• Viele Dressurpferde die gerne ausgebildet und auf dem Turnier vorgestellt werden wollen, gerne in verschiedenen Alter und Ausbildungsstand. Auch etwas abweichende Charaktäre sind ok.
• Offene, ehrliche, freundliche Kollegen und Chef.
• Die Möglichkeit Dressurunterricht zu geben, auf der Anlage oder im nahen Umkreis.

Ich biete folgendes an:

Ende April gibt es folgende Person:

• Anerkannte Ausbildung als Bereiter, mit 2 jähriger Bereiterausbildung von Flyinge, Schweden.
  Ausgebildet  von den Besten Lehrern  in Schweden; Bo Jenå, Kerstin André, Maria Gretzer, Ann-Catrin Carlsson

• Anerkannte Jungpferdeausbildung, einjährige Ausbildung auf der gleichen, fantastischen Anlage in Schweden
• Ausbildung als Pferdepflegerin, Ausbildung in Strömsholm und Prüfung in Flyinge.
• C-Tränerausbildung für Dressur in Schweden (Diplom erwarte ich im September)

Ausserdem:

• Führerscheinklasse BE- und C, Kompetenz für Tiertransporte und ich habe einen einfacheren Hufschmidkursus absolviert.
• Turniererfahrung bis S-Klasse in der Dressur und L-Klasse Springen (120 cm).
• Vielseitigkeitsträning mit Jan Jönsson und ausgebildet in der Dressur am langen Zügel sowie Freiheitsdressur von Bo Jenå.
• Einreiten und Weiterausbildung von Jungpferden
• Weiterausbildung von Dressurpferden bis Intermédiaire II und Springpferde bis L- Springen
• Vorzeigen von 3-jährigen Jungpferden und 7-jährigen Championatspferden in Flyinge, Schweden
• Erfahrung aus dem Rennsport und aus der Pferdezucht mit Fohlen.

Sehen Sie mich reiten:

Dressür – FEI Prix S:t Georges, Helsingborg, november 2015

Springen– 120 cm, Flyinge Indoor, november 2015

Tandem  – Flyinge Show, november 2015

Ich freue mich schon auf eine erfolgsreiche und  gemeinsame Zukunft bei Ihnen.

Zweifeln Sie nicht- sonders lassen Sie von sich hören um mit mir ein Treffen zu buchen und weitere Diskussionen zu führen.

Ich freue mich schon auf Ihre Antwort an louise@loidressage.com

+46732207110

Ich stehe Ihnen ab Ende August 2016 zur Verfügung!

In Swedish

In German

How bold can you get? You don’t know until you have tried! Inspired by a young girl who advertised her grandmother on the net and with only a few weeks to my graduation, I thought I’d simply make a personal ad, here on my blog:

• Inspiring work for a professional rider,  at a well-run facility, in Sweden or another part of the world.
• Dressage horses at high level, together with lots of horses of different ages and at various educational standpoint. I don´t mind exciting personalities.
• Passionate, honest, warm hearted and friendly employers and colleagues.
• Opportunites to conduct dressage training sessions on the premises or in the immediate area.

Offered:

In the end of April 2016 I can offer the following qualifications:

• Graduated Professional Rider & Horse Trainer
  Two years of full-time Equine Studies at the prestigious national equine center Flyinge .  Trained by the premier coaches in Sweden; Bo Jenå  (Swedish National Dressage Team Captain), Kyra Kyrklund (Dressage Olympian), Maria Gretzer (Show Jumping Olympian), Jan Jönsson (Eventing Olympian) and Top level coaches Kerstin André, Ann-Catrin Carlsson etc .

• Graduated Young Horse Rider & Trainer
  One year of full-time studies at the same great seat of learning, featuring the ”Flyinge model”, a system which is aimed at optimising training and developing the potential in young horses.

• Certified Groom, educated at national equine center of Stromsholm graduated at Flyinge.

• C-coach in dressage (examination for Diploma is held in September).

Other skills & competences:

• Competition Merits including Dressage at FEI Intermédiate level and Show Jumping at National 120 level.
• Trained Eventing with Professor Jan Jonsson , and long reins and freedom dressage with  Bo Jena.
• Broken in and educated a large number of young horses.
• Educated horses up to levels Intermédiate II and jumping 130 cm.
• Shown young horses on 3 – year old test and 7–year old championships at Flyinge .
• Previous experience of both horse racing, stud farm operations and foal handling.
• Drivers licenses: BE (heavy trailer) and C (truck, unlimited weight). Certificate of competence for animal transport.

Please take a look at me together with some lovely horses:

Dressage – FEI Prix S:t Georges, Helsingborg, november 2015

Show Jumping – 120, Flyinge Indoor, november 2015

Tandem Driving – Flyinge Show, november 2015

And now – Don´t hesitate – get in touch with me soon, and make an appointment for further discussions! Looking forward to hear from You on:

louise@loidressage.com

+46732207110

With hopes of a joint successful future!

I’ll be available from the end of August, 2016.

I butik nu, nummer 3 -16 av Tidningen Ridsport, där jag har den stora äran att få hänga på samma förstasida som bästa Kerstin André!

Min dressyrkrönika finns på sidan 6. Jag skriver under rubriken:

Dressyr är inget andrahandsalternativ!

Min Facebook-status klockan 23.51 den 31 december 2014. ”Det nya året ska bli det mest fantastiska, häftiga och minnesvärda hittills – och JA, det är definitivt lika sant som alla andra nyår!” Faktum är att det blev betydligt mer sant än det någonsin varit tidigare. År 2015 har varit helt outstanding för mig och när jag nu ser tillbaka på det inser jag att år 2016 har gigantiska skor att fylla!

Det började just på Nyårsafton, med en liten silverbricka runt foten på ett champagneglas. Ena sidan hade orden ”Take It” ingraverade, på andra sidan stod det ”Leave It”. Jag vände upp ”Take It”-sidan och bestämde att det skulle bli mitt motto för 2015 – att alltid ”Take It”. Det är det första nyårslöfte jag lyckats hålla ett helt år – att ta varenda chans, tillfälle och möjlighet som kommit i min väg. Jag har sagt Ja till det mesta – utbildningar, resor, äventyr, hästar, you name it. Nu är det inte mycket kvar av året och man kan lugnt säga att jag fått känna att jag lever, men jag kan också blicka tillbaka på tolv fantastiska månader.

Januari

Tillbaka från praktiken i Tyskland – underbart att packa upp väskorna hemma på Flyinge Kungsgård 1811. Ny termin innebär ny hästfördelning, och jag fick både nya och gamla bekantskaper i mitt team. Dressyrhästarna Laurie’s Gift, Don Perignon och Baresco, plus hopphästarna Can Can, Windjammer och Rivage W.

Jag skaffade även en skimmel, närmare bestämt en silvermetallic Toyota Corolla.

En riktig höjdpunkt i januari var att jag fick ett stipendium på 10.000:-  ur Anders Ericssons Minnesfond från Hushållningssällskapet Skåne.  Kan det bli bättre än ära och pengar? Skulle vara kaffe och sömn då…

Februari

Vi trotsade Skåne-vintern genom att hoppa inomhusterräng med Janne Jönsson, och jag fick mitt fälttävlanskort påskrivet!

Fina Windjammer och Rivage W lämnade mig för nya uppdrag. De andra fyra – Larry, Baresco, Can Can och Don P – stannade hos mig och teamet utökades med inte mindre än fyra nya hästar! Lord Lexington (som kaaaanske, kaaaanske skulle lyckas kvala till Breeders) och Xanté (som snabbast möjligt skulle ta sig igenom kvalen med mig upp till S:t Georges) gjorde entré tillsammans med sötaste och enda stoet Samsara, samt Tristan som jag kände sedan året innan hos Olof.

Ibland var vi sociala även utanför stallet, bland annat arrangerades det Maskeradbal på Flyinge. Andrea och Emma-Maria kom tillbaka från sina praktiker i slutet av månaden och det blev lite mindre ensamt med tre beridarelever i klassen hemma istället för bara jag.

Månadens absoluta höjdpunkt var Gothenburg Horseshow, dit jag åkte tillsammans med Bosse, Olof m fl för att hjälpa till med Flyinges shownummer – frihetsdressyr, tömkörning och uppsutten á la celle visades upp. Dagarna i Göteborg blev lite adderad lyx i en ryttares skitiga tillvaro. Eller som Olof uttryckte det: ”Inte varje dag man checkar in på 4-stjärnigt hotell i ridbyxor!”

Mars

Tävlingssäsongen drog igång på allvar.

Det var lite körigt, men alldeles underbart att ha fem hästar på dressyrtävling samma helg. Don P debuterade LA:4 i Hässleholm och gnäggade sig igenom programmet, men fick röd rosett. I MsvC:1 stod jag för tre av klassens 16 starter, med Samsara, Lord Lexington och Tristan. Alla gjorde väl godkända rundor och Samsara fick en röd rosett även hon.

Helgens hjälte var lilla Baresco som i ensamt majestät åkte till Eslöv för att sätta sin hov på en dressyrtävling för allra första gången. Älskade, knasiga Baresco som är ganska liten inuti fick 59,091% i sin LB:3 och jag var helnöjd med det. Helt enkelt därför att han gick dit jag ville i den gångart jag bad om, utan att skygga för blommor, domare, eller flyga iväg åt några andra håll.

Sedan var det dags för mig att sätta min hov(?) på en hopptävling för första gången. Can Can styrde upp situationen, jag hängde med som passagerare och vi dubbelnollade debuten på 100 cm i Trolleholm.

I slutet av månaden var det dags för första tävlingen med Xanté, vi red MsvC:1 på 70,42% och han fick en blågul rosett och viktigast av allt en påse hästgodis i pris!

April

Stackars alla andra som skulle ha påsklov! På Påskaftonen lastade vi våra fina dressyrhästar för en heldag på Sydslätten. Vi upptäckte till vår stora glädje att Ica var sponsor och räknade snabbt ut att här skulle beridareleverna ha chans på påskgodis. Vår kaxiga ambition blev att ta med så många Påskägg som möjligt hem.

Samsara gjorde en kanonrunda i MsvC:1 och fick precis under 69%. Hon fick dock spö av sista startande. Just den här gången gjorde det inget, för det var brorsan Xanté som tog den blågula med drygt 70%! Andrea och Emma-Maria var 1:a resp 3:a i LA och därmed fick vi tre påskägg med oss hem!

Resten av påsken tillbringade vi i Helsingborg med en lastbil full av hoppehästar. Mina hoppkollegor kom med bästa tipsen på framridningen: Ta inte den första distansen för det kommer alltid en bättre, och hjälper inte det så SSIK! Sitt still invänta katastrof! Men efter tre dagars tävlingar i dressyr och hoppning kunde vi räkna ihop totalt elva rosetter samt nio felfria hopprundor. Trötta och glada.

International Dressage Trainers Club var på Flyinge-besök och vi på BP fick rida på clinicen som Bosse Jenå och Maria Gretzer höll. Temat var ”Crosstraining for young horses”.

Xanté var min mest aktiva tävlingshäst i april – han började månaden på MsvC och gick via en seger på 72,39% i MsvB:4 till att ta en röd rosett på vår första gemensamma Prix S:t Georges.

 Maj

I början av maj åkte vår lilla klass på äventyr med vår mentor Ancan. Närmare bestämt till Bollerup för att provrida 4-åringar och se 3-åringar löshoppas. Bland annat red jag en superfin 4-åring som faktiskt kom till Flyinge några veckor senare och som jag hade mycket roligt med. Under utflykten erbjöd Ancan oss ackrediteringar till Global Champions Tour i Hamburg, och Andrea och jag var snabba att tacka ja!

Så blev det ännu ett äventyr i form av en roadtrip till Tyskland! 52 mil ner, GP-klasser, Derby-klasser, ryttarfest, sightseeing i Hamburg på jakt efter Starbucks, och 52 mil upp igen – allt inom loppet av 36 timmar.

Maj var dessutom månaden då jag blev tillfrågad om att blogga för Tidningen Ridsport. Helt i linjen med mitt motto för året blev svaret såklart Ja!

Bloggen var inte det enda skrivandet, utan maj var en enda stor hög av inlämningsuppgifter. Vi hann ändå rida massor, från tidig morgon till sen kväll, oftast i strålande sol på Kastanjegården. Jag och Andrea ställde upp i ”Flyinge Funny Dress Kür”, och slutade på delad silverplats med söta Hera och coola Xanté.

 

Vi hade flera hopptävlingar på Flyinge, och jag debuterade 120 cm med både Can Can och Rivage W.

Juni

Juni började med ett glatt besked – jag kom in på C-tränarutbildningen!! Och tackade förstås Ja, visst 17 skulle det gå att göra den samtidigt som BP.

Baresco m fl gick ut tidigt på bete, och sedan ägnade jag större delen av juni åt att sätta ihop en Kür åt mig och Xanté! Den tilltänkta Breeders-hästen Lexington kom över sin scenskräck för utebanor och kvalade till MsvA.

Under midsommarhelgen tävlade vi fyra dagar på raken – hoppning i Lund ggr två, dressyr i Everlöv ggr två. Xanté och jag red vår Intermédiaire I-Kür och fick 67,12%!

Juli – Augusti

Båstad Horse Show blev sista tävlingen före sommarlovet! Lexington och jag fick lifta med Olof dit, och vi var snubblande nära att ta ett Breeders-kval, men det räckte inte helt och Lordi fick sommarlov.

Läsårets sista vecka tillbringade vi i Falsterbo från morgon till kväll i fem dagar. Vi hängde med Bosse på dressyrframridningen och gick hoppbanor med Maria G och Henrik von Eckermann.

Sommarlovet innebar många resor för min del, trots att jag bara var borta från Flyinge i tre veckor. Jag var i Grekland med min kusin, hälsade på en kompis i Wales och hann även se lite av England, åkte uppåt i Sverige för att hälsa på min gamla ponny och västerut för att hälsa på min kära Nalle.

 Tillbaka på Flyinge redan den 6:e augusti för att tjuvstarta lite med Lord Lexington. När skolan började den 25:e fick vi fem nya Beridar-ettor!

September

Äntligen satte Lexington och jag vårt efterlängtade Breederskval! Det blev en riktig rysare, då vi var i Laholm på läskiga utebanan där han var så spooky i april. Dessutom började ritten med att jag trodde mig bli avblåst i första travökningen – men det var på banan bredvid och min avsaktning blev en felridning.

Lyckan var total och den sista september startade Lord Lexington och jag i 7-årschampionatet!

C-tränarutbildningen hann börja och det blev en resa till Strömsholm där första delen ordnades.

Oktober

Jag passade på att fylla 22 år under Breedersveckan och mina fantastiska stallkamrater ställde till med en riktig överraskningsfest! De är guld.

Nytillskottet i stallet, Hamiltons Fort Knox, fick följa med ut på dressyrtävlingarna. På våra fyra första starter blev det tre stycken blå-gula på 70-72% och kvalen till MsvB färdiga. Han är fantastisk!

Xanté och jag red Skånemästerskapen – mitt första DM som senior. Nytt personbästa i Intermédiaire I för oss båda. Olof blev välförtjänt Skånemästare med Valentino!

November

Det har nog aldrig hänt förut att jag räknat november som årets bästa månad! Men nu lyfte mina skolhästar till oanade höjder och allt gick som på räls!

Fort Knox debuterade MsvB med 65,58% och 7:or på bytena. Vi hade hoppexamen och jag fick högsta betyg!

Sen var det dags för bästa veckan någonsin. Helsingborgs nationella dressyrtävlingar – Bosse coachade på framridningen och Xanté och jag gjorde personbästa i både Intermédiaire I och S:t Georges!

 Direkt därefter började Flyinge Indoor. Jag och Can Can var fyra ynka hundradelar från placering i 115 cm efter att jag gjort en lite för dressyraktig hörnpassering i omhoppningen. Sedan var det dags för min debut i nationell hoppning! Vi hoppade 120 cm, dubbelnolla även i den! Underbara Can Can, en sådan hjälte.

På fredagen var det dags för Flyinge Show och jag gjorde en tandem-uppvisning med Xanté och Lord Lexington. Spotlights, dunkande musik och 1500 pers på läktaren – bland det i särklass häftigaste jag varit med om.

December

Vi Beridartvåor firade första advent i Malmö med sju hästar i lastbilen – bland annat Fort Knox som jag hopptävlade för första gången. Han fick en rosett för sin felfria runda i avd B. De andra hade också med sig rosetter hem och vi hängde dem i vår fina julgran i stallet.

Vi trodde att vi skulle hinna julpynta massor i stallet utöver det, men återigen drunknade vi nästan i teoriuppgifter som vi kanske skjutit upp lite…

Jag gjorde mina sista tävlingsritter på Lexington och Xanté, i Skabersjö. Båda var fantastiska i S:t Georges, Lexington skrällde till med 64,561% och slog sitt hästbästa med 3,38%. Han låg på 3:e-plats tills Xanté med sina 66,096% puttade ut honom. Xanté tog därmed sin hittills högsta placering i PSG och var 0,5 poäng per domare från seger.

I slutet av december var det dressyrexamen för Kerstin André. Jag red Xanté, Fort Knox och Larry, och betygen kunde inte ha blivit bättre. Jag har lärt mig så otroligt mycket under det här året. Superlärare, superhästar och framförallt enorma mängder ridning, det gör skillnad.

Julveckan tillbringade vi på Flyinge med stalltjänst. Så här blev årets julkort!

Innan jag avslutar vill jag passa på att tacka alla som på något sätt varit inblandade i det här otroliga året. Ingen nämnd och ingen glömd, men alla lika betydelsefulla. Tack!!

Så nu ska vi se om år 2016 kan fylla de där jätteskorna. Jag säger samma sak igen: ”Det nya året ska bli det mest fantastiska, häftiga och minnesvärda hittills – och JA, det är definitivt lika sant som alla andra nyår!”

Och jag ska fortsätta ”Take It”. Kan rekommendera det starkt! :)

Under Flyinge Indoor fick jag några trevlig filmer:

Nationell debut för mig med Can Can.
120-hoppning. Vår sista gemensamma tävling. Kval till 130.

 

Film på Youtube (tack Jenny Lindström)

Tandemuppvisning med Xanté och Lord Lexington

Film på Youtube (tack Johan Ellenrieder)

Jag red Xanté med Lord Lexington som förlöpare i tandemuppvisningen på Flyinge Show under Flyinge Indoor 2015. Båda hästarna är skolhästar på Flyinge och har tävlats i dressyr av mig under året.

Xanté f 2006 e. Santino u. Dakota – Donnerhall, uppf och ägare Flyinge AB. Tävlingsmeriter tom Intérmediaire I och placeringar Prix S:t Georges.
Lord Lexington f 2008 e. De Niro u. Facet – Midt-West Ibi-Light, uppf Exen Werner Konsult AB och ägare Flyinge AB. Semifinal 7-årschampionatet Breeders 2015, placeringar MsvA.

Helsingborg Nationella Grand Prixtävlingar 13-15/11 2015

Film på Youtube (tack Sophia Ljungdell)

3:e-placerade Prix S:t Georges, 67,018%.
Team Xanté, bestående av Olof Axelsson, Xanté, mig, Bo Jenå.
Ej med på bilden Kerstin André och supergroomarna Sophia Ljungdell och Johan Ellenrieder.

 

Om ni är sugna på att se mer av Xanté så finns vår Intermédiaire Kür från Midsommarhelgen i Everlöv här:

Film på Youtube  (tack Jenny Lindström)

 

En liten uppdatering här. Men ni kan alltid följa Beridarbloggen på tidingenridsport.se.

Här händer det grejor! BP1 har nu åkt iväg på sju veckors praktik, bl a till Tyskland och Stockholm. Emma-Maria och jag har gjort våra avslutande examensprov i våra komplementgrenar dressyr respektive hoppning.

Jag är så tacksam för alla hästar och lärare som under mina hittills dryga två år på Flyinge lotsat mig från helt vilsen bland hindren, med noll avståndsbedömning, till en rätt hyfsad hoppryttare.

Förra helgens tävlande var återigen en blandning av dressyr och hoppning. På lördagen tog jag med mig Fort Knox och Lexington till Malmö. Guldstjärna till Fnox som debuterade i MsvB på 65,58% och 7:or på bytena! Lovar gott…

Lordi trodde att det fortfarande var ”After Breeders-semester”, var stark som en grizzly och körde sitt eget race med mig på släp. En nolla blev det till och med i protokollet – i dressyrsammanhang definitivt inget att jubla över. Vi skrapade ändå ihop 64,13% i MsvB:4 så någonting måste ju blivit rätt trots att bromsservon var helt ur funktion och travökningarna fortsatte ända ut på kortsidorna.

På söndagen var det Can Cans tur. Här hade jag ju däremot verkligen önskat mig en nolla, men vi fick istället ned en bom. Men fler än vi gjorde det, så 120-rundan resulterade trots allt i rosett från Halloween-hoppningen på Torn.

Den här veckan har jag förmånen att ha två praktikanter från Ridgymnasiet. Så passande, just när jag har fler hästar, mer teori och diverse andra projekt och aktiviteter på gång. Att hinna rida en häst mellan lektionerna tack vare groominghjälp är guld värt. Dessutom är det bra träning i att vara handledare. Jag hoppas att jag är hyfsat strukturerad och att de får ut vad de ska av praktiken!

Veckans första nytillskott bland hästarna är Domrémy, 11-årigt sto, som jag red för Henrik i måndags och på tisdagen hoppade för Maria. Fin och känslig, mycket trevlig bekantskap.

Nästa nya pålle är Arroyo, 4-årig valack. Han är faktiskt inte helt ny för mig. Jag tar åt mig lite av äran för delar av hans inridning vintern för snart två år sedan, på UP-praktiken.

Måndagskvällen tillbringade jag i Lund, där jag tränade Therese och Dante. De gör sådana framsteg, så man bara ler. Väldigt roligt!

I tisdags var det som vanligt tisdags-mini-clinic. Denna gång med Bosse och oss tre BP2:or. Först red Andrea och Emma med Larry resp Fnox och därefter var det jag och Xanté, som visade skolor  med olika tvärning, piruetter, mer samlingsarbete, bytesserier mm.

Ett pass Examensarbete med vår handledare Hanna Sassner stod sedan på schemat. Mitt ämne för X-jobbet är ”Kandarets betydelse i hästens utbildning”. Om du har tankar och synpunkter i frågan är du varmt välkommen att maila mig på louise@loidressage.com!

Avslutade tisdagen med att auskultera på två träningspass hos Kerstin, på Stall André (vilket ingår i min C-tränarutbildning). Sämre tisdagskväll kan man ha!

Och sämre dag än denna onsdag är mycket lättfunnen! Xanté fortsatte till nya höjder på Bosseträningen. Jag var ett enda stort leende när vi fick testa, och lyckades med, GP Special-linjen med vänsterpiruett – 9 byten i varje – högerpiruett!