Månadsarkiv: juni 2013

Nu är jag hemma igen efter en välbehövlig semester i Turkiet. Vi har haft det toppen, precis som de familjemedlemmar som fick stanna här hemma. DC med tjejerna i hagen, enligt uppgift lite förvirrad av bristen på sysselsättning! Chichi på semester hos Elsa och hennes föräldrar, med midsommarfirande på Tjockö, apportering med Madonna, bad och lek.

De senaste dagarna har jag haft fokus på att fixa lite praktiska saker inför min och DCs gemensamma flytt söderut. Som jag skrivit om tidigare har jag ju kommit in på Unghästutbildarprogrammet på Flyinge som börjar 26 augusti. DC kommer att få bo i skolstallet på Flyinge vilket känns kanonbra. Det blir lätt för mig att hinna fixa honom till de lektioner då han får vara med i utbildningen.

Mitt eget boende är också klart. Jag ska bo ca 300 meter från min älskade häst! Lyckades få ett stort fint rum i en lägenhet för tre på själva Kungsgården, i princip så nära man kan komma. En av mina blivande lägenhetskompisar har jag redan fått kontakt med!

Ser fram emot hoppträning på Flyinge!

DC känns superfräsch och pigg efter sin 12 dagar långa vila! Jag har ridit honom lugnt i skogen 3 dagar, så idag var det äntligen dags för ett dressyrpass igen. Vi jobbade såklart mycket lösgörande och uppmjukande, men han kändes inte stel alls.

Imorgon är tanken att DC ska gå ett lite tuffare pass med fokus på att få igenom böjningen i sidorna 100%. Jag ville inte kräva för mycket böjning av honom idag, för jag vet ju själv hur det känns att hoppa upp på hästryggen efter så pass många dagar vila…

Förståelsen för känslan efter vila beror till stor del på att jag igår red alla 4 galoppörerna rätt så långa sträckor i korta läder igår och idag har jag rejäl träningsvärk i benen… Men det är lika bra att jag tar tjuren vid hornen direkt – nästa torsdag är det dags för Täby Galopp med åtminstone två av dem!

I måndags var jag och DC på fina Täby Ryttarcenter och red programträning för Birgitta Bergsten.

Det var en väldigt bra träning, i vanlig ordning! Birgitta tyckte att DC ser mycket säkrare ut i MsvB:4 för varje gång.

Jag kan bara hålla med, för B:4 känns faktiskt riktigt lätt för honom numera! Sen var det synd att det inte visade sig på tävlingen i tisdags, men det hade inte med själva programmet att göra – vi fick ju trassel redan när vi klev in på banan.

Måste säga att jag älskar MsvB:4 som program, det är så logiskt, man får bra linjer som passar så gott som alla hästar och det är fortfarande roligt att rida!

DC är en riktig drömprins att åka transport med!

Det var jättetråkigt att stå still och lyssna på Birgitta, tyckte DC och roade sig med att skumma ner ett annat ekipages protokoll – sorry ;)

Förresten håller alla mina lädergrejer på att gå sönder… Har precis bytt ena stövelns dragkedja på mina svarta Königs. Lagom till att jag fick tillbaka de stövlarna så lossnade ena tryckknappen på de cognacsfärgade.

Sist men inte minst är det pannbandet på bruna kandaret som håller på att gå av helt i en söm. Kandaret är Nalles gamla rundsydda, som Mia förlängt med 11 cm till DC!! Att vårt supersnygga Otto Schumacher-pannband spricker är jättetrist, men det har helt enkelt blivit uttöjt av det extra nackstycke som ska få plats ihop med sidstyckena. Snälla Mia tar sig tid att fixa pannbandet medan vi är på semester så att det är fit for fight när jag kommer hem igen!

Snyggt med tejp..

Ja, jag åker ju alltså på semester imorgon vilket innebär att även DC får semester! Han har fått vara ledig ända sedan tävlingen i tisdags, så hans semestertid blir 12/6-23/6. Jag hoppas på att komma tillbaka till en arbetsvillig, pigg och gärna lite tjock häst!

Tänkte pussa DC lite igår, men han kom inte fram och tog emot sin havrenäve – ”Ha, matte – du sa SEMESTER redan igår”, sa han och drog in i skogen med sina tjejer :)

Igår var jag och DC i Storvik-Ovansjö och tävlade!

Med oss hem fick vi en blå-gul, plakett och segertäcke för vår prestation i MsvC:1 – seger på 68,51% med nästan 2% marginal till 2:an.

Glada!

Jag är supernöjd med ritten även om vi hade några onödiga missar. De missarna beror bara på att vi håller på och ändrar lite detaljer för att höja nivån ytterligare, och då får man räkna med att någon annan liten bit faller bort.

Det jag är mest nöjd med, och ärligt talat enormt stolt över, är inte själva ritten utan att jag 1. fick på DC kandaret, 2. fick ut både honom och mig oskadda ur uteboxen vi lånat på tävlingsplatsen, 3. tog mig upp på hans rygg, 4. fick honom ridbar och lugn, samt 5. fick in DC på tävlingsbanan!

Vi hade alltså hyrt en utebox för att DC skulle kunna vila bekvämt mellan klasserna. Jag ställde in honom i den och allt var frid och fröjd, så jag gick och bytte om. När jag kom tillbaka möttes jag av en superskärrad och rent skräckslagen häst som sprang runt i boxen och fnös med vitögonen rullande. Hagen som när vi ställde DC i boxen såg helt tom ut, var nu fylld med ca 30 kossor!

Jag har aldrig någonsin sett DC så rädd – inte ens när han mötte en sulky för första gången eller när Fornbodas skrittmaskin varit igång.. Han var fullständigt okontaktbar, jag gick in i boxen för att försöka lugna honom men fick kasta mig ut igen för att inte bli upptryckt i väggen. Till slut fick jag på något mirakulöst vis tag i honom och lyckades trycka in betten i munnen på honom så att jag kunde ta ut honom ur boxen och in i det permanenta ridskolestallet (tack till den väldigt tillmötesgående överdomaren för hjälp att ordna en bra lösning!). Där fick han gå in i en box och lugna sig så att vi kunde sadla och sedan få ut honom till framridningen.

Vi fick till en rätt bra framridning trots allt. Sedan var det dags att gå från utebanan, bakvägen runt ridhuset precis intill kohagen och in i ridhuset. Tacksamt nog hade kossorna flyttat sig en bit åt andra hållet, så jag smackade som en idiot, gasade på och fick in DC genom ridhusporten utan några missöden.

Sedan gjorde han en lugn, harmonisk och fin uppvisning som alltså räckte hela vägen till seger! Jag har ju skrivit här på bloggen förut att den modiga är inte den som aldrig är rädd, utan den modiga är den som är rädd men kämpar ändå – alltså DC igår! Han har verkligen kommit en bra bit framåt med sitt självförtroende!

Kul att få springa först på ärevarvet igen tyckte DC!

Efter prisutdelningen hade vi en stund att varva ner under, och sedan var det dags för MsvB:4. Jag var peppad, men DC var klar för dagen. Det finns egentligen inte så mycket att säga om ritten mer än att det måste brunnit totalt i DCs lilla huvud. Han var helt omöjlig att kommunicera normalt med inne på banan och jag tycker mest bara synd om honom. Vi kom sist, även nu med 2% marginal ;)

Jag ska inte sticka under stol med att det är jobbigt att man aldrig riktigt vet var man har DC. Jag trodde nog att MsvC:n skulle vara en ganska kass uppvärmningsklass på en stressad häst och att han skulle lugnat sig lagom till B:4:an. Nu blev det istället så att han gick första klassen strålande och sedan tog alla batterier/all hjärnkapacitet/all harmoni eller vad man ska kalla det bara slut.

Hur som helst har jag en fantastiskt fin och gullig häst som kommer att bli super när han växer upp inuti!

Svettiga, äckliga och trötta – men fortfarande glada

Idag har jag i princip haft vilodag – med mina konstiga mått mätt alltså. Jag har ridit 4 hästar och hållit en dressyrträning, samt shoppat inför vår semester i flera timmar.

På eftermiddagen hittade jag ett Flyinge-stämplat kuvert i brevlådan – det innehöll väldigt trevliga nyheter! En kick för självförtroendet som verkligen kom när jag behövde den som absolut bäst.

Började dagen med att hämta min egen älskling i hagen. Han var klok och höll sig i skuggan, men kom snällt klivande ur skogen när matte dök upp :)

Vi tog en sväng på travbanorna – först två gånger upp för den långa backen med tempoväxlingar mellan riktigt långsam och lite mer framåt galopp. Sedan styrde jag ut mot rundbanan, vilket orsakade vilda protester från DC..

Väl ute på banan insåg han att jag hade rätt i att det är jättekul att få springa fort där! Snabbgalopp på fullblod i all ära, men att släppa DC är något alldeles extra. Vilken kraft!!

Varm DC väntar på en dusch!

Sedan bar det av till Hagbylund med Ellen i transporten! Vi lastade ur den vilda lilla skimmeln och lyckades få upp mig i sadeln och in på framridningsbanan. Sedan åkte mamma och Kicki tillbaka till stallet för att hämta Hunting Call som skulle starta 56 minuter efter Ellen.

Ellen skötte sig faktiskt helt okej! Galopprogrammet var en enda röra, med både 1, 3 och 4 i protokollet. Vi kom ändå inte sist, utan hamnade på 13:e plats av 18 startande. Jag är väldigt nöjd med att vi fick in henne 1. i transporten, 2. på framridningen, 3. på banan. Att hon dessutom stannade innanför staketet hela ritten och under några korta stunder var riktigt fin är en bonus ;) Slutkommentaren: ”Rörlig häst som idag var mycket spänd, bra att du kämpade på. Lycka till”.

Hunting Call var mycket modigare än jag väntat mig. Visst var det läskigt med alla rosa reklamskyltar runt staketet, men domarbåset var inte så farligt och det gick faktiskt att gå överallt med lite övertalning. Han gjorde i stort sett det han skulle, med undantag för en usel galoppfattning. Han har dock lätt för att bli spänd och tappar mycket gång på det. ”Bra kämpat på snygg häst som idag blir spänd och lite hastig i sin takt. Försök stäm av mer”.

Hunting Call kom på 8:e plats av 18 startande och det är jag nöjd med för hans del. Även om han galopperat in en hel del pengar har han aldrig sett ett så lågt litet vitt staket förut ;) Han trodde förresten att det var kapplöpning på gång när han klev ur transporten och hörde högtalarna!

I tisdags var vi som sagt på sadelprovning.

Per Nerlund på Mustang har i samarbete med Jeffries Saddlery specialbyggt en sadel som DC och jag nu provat sedan i mars. Även om både jag och DC stormtrivs med sadeln ville jag att Per skulle ta en titt. DC har ju fått tillbaka sina 100 tappade kilon och även lite muskler.

Per tyckte precis som jag att den fortfarande passade bra, men jag ville ändå gärna se om vi nu kunde hitta en ”standardsadel”.
Per letade fram några olika som passade DC men ingen av dem funkade för mig.

DC blev argare och argare av att jag satt upp igen och igen och satt konstigare på hans rygg.

Till slut bytte vi tillbaka till Pers egendesignade och allt var frid och fröjd igen :)

Sur DC

Så vi åkte hem med samma sadel, bara lite tillskuren i kåporna så att den nu faktiskt får plats i ett sadelskydd. Per sätter igång med bygget av vår ”riktiga” sadel nu när han nu sett DC igen och vågar tro att måtten ska stämma.

Inte Albion-sadel ;)

Fullbloden har haft en omväxlande vecka:

• Ellen for runt på banan som ett popcorn, så henne tog jag ut i skogen efter att utan framgång ha försökt att dressyra. Ellen var mycket nöjd med det. Dagen därpå gick det mycket bättre att rida dressyr, men för att bushästen ska hålla sig i skinnet rastade jag henne igen med 3 varv på rundbanan igår. Idag är det dressyr som gäller, inför morgondagens debut på tävlingsbanan!
• Hunting Call gick riktigt bra i tisdags, förutom att han var livrädd för ”hinderhögen”, så vi avslutade med hoppning av 15 cm kryss.

”Om man hoppar av tillräckligt tidigt är det nog inte lika läskigt…”

• Lille Cheveyo fick gå två varv på rundbanan i tisdags. Han blir allt stadigare och starkare i kroppen. Det ska bli så kul att rida honom på Täby Galopp så småningom! Dagen efter fick han vila och igår var det premiär även för honom – Cheveyo hoppade med ryttare för första gången i livet. Han var superduktig och fattade direkt vad jag ville.
• Måste nu bjuda på en fartupplevelse, nämligen Mejrams och min galopp häromdagen!

Eftersom jag igår plågade DC med något av det tråkigaste han vet – sadelprovning – kändes det bra att gå upp extra tidigt för att hinna hoppa lite före nästa halvkul påhitt.

Morgonstund har hinder i mund.

Det var nämligen dags för både munkoll och skoning på förmiddagen. Dylan Gorvy på Mälarkliniken får nu ta en titt i munnen på DC i samband med skoningarna för att vi ska ha full kontroll på ett litet mellanrum som inte får samla på matrester och bli inflammerat. Härligt att höra att det var mycket bättre redan, på bara 6 veckor!

DC är superfin i munnen. Det syns inte överhuvudtaget att han har bett i munnen, vilket jag är grymt stolt över!

Vi kollade också att alla betten på både träns och kandar ligger helt bra och vi gjorde den mikroskopiska ändringen ett halvt hål ner på bridongen .

Det var verkligen fullt hus på kliniken. DC fick sällskap av en pytteliten söt ponny under skoningen, men vad hjälpte det-han var ändå sur på Roger och begriper inte alls vad sommarskor ska va bra för ;)

Även Chichi fick fötterna expertfixade- pedikyr hos grannen Smådjurskliniken.

Sådär, nu är sista antagningsprovet avklarat!

Vi började med samling klockan 8 imorse. Då fick vi en timmes genomgång av dagen, utbildningen och alla praktiska detaljer. Jag hamnade i grupp 3, vilket innebar att jag fick börja med ridprovet.

Till skillnad från på de andra proven var detta ridprov sammanslaget, så vi red bara två hästar var och båda i såväl dressyr som hoppning.

Jag blev tilldelad en stor brun valack som heter Rivage W. En trevlig häst som kändes smidig och ganska lättreglerad.

Både dressyr och hoppning gick bra tycker jag! Karin Engström och Susanne Gielen satt och bedömde dressyren.

Så var det hästbyte och jag fick ta över den lilla flugskimmeln Ohio.

Jag höll inte direkt på att blåsa bort av fartvinden när jag satt upp på Ohio… Han släpade sakta fötterna genom underlaget när vi skulle skritta iväg från medellinjen, haha!

Vi värmde upp självständigt och jag fick faktiskt riktigt bra fart på Ohio! När vi skulle korta upp stigbyglarna för att hoppa hade han fått igång bakbenen och gick i en trevlig form.

Även hoppningen gick bra, faktiskt mycket bättre än jag vågat tro. De första sprången kom vi rätt nära hindren och fick väldigt korta, höga språng. När vi hoppat ett par hinder hittade jag en bra teknik för att få honom att hoppa av längre ifrån hindren och då blev det dessutom lättare att få till rätt antal galoppsprång mellan hindren.

Provdagen avslutades med att jag blev intervjuad kl 13, så nu är vi på väg hemåt! Med andra ord en väldigt kort dag jämfört med Hippologprovet.

Vi har kanonväder idag, och Flyinge är så vackert. Jag kan inte fatta att DC inte gillar den här utsikten ;)

Nu är vi på plats i Skåne!

Jag behövde inte köra en enda mil på vägen hit, så skönt! Det är ju faktiskt inte ens två veckor sedan jag körde hela vägen med DC på släp. Idag gick det såklart betydligt fortare.

Vi stannade i Gränna och åt lunch på en restaurang i hamnen, supergott! Nu sitter vi på O’Learys i Lund och äter mumsig biff. Mycket prat om mat nu känner jag, men det finns inte så mycket annat att skriva om när man inte har hästen med sig. Eller jo, dagens kaffeintag skulle jag kunna göra en hel uppsats om! Det blev nog en liter eller två…

Supergod! Nu väntar jag på min Crème Brulée Cheesecake…

Förresten, det fattades lite grejer (ett glas och en morgonrock) i vår Grand Deluxe-svit på hotellet, vilket gjorde att vi fick ringa receptionen två gånger. De bestämde sig då för att kompensera oss med en skål godsaker…

Och nu kom min efterrätt!

Haha, bara matbilder idag som sagt! Inte en enda på DC, även om jag var frestad att slänga med en bild på när han äter sin frukost (ännu en matbild då, haha!)

Nu är jag ordentligt utfodrad och laddad för morgondagens prov!

Även om DC är stor och stark (och enligt min erfarenhet grymt tung…aj) så är han inte så tuff och modig alla gånger.

Men min fina häst satte serien första gången vi red den på tävling! Debut i MsvB:5 med en 6:a på tre byten i vart 4:e alltså.
Totalpoängen var inte roliga, med två 2:or och tre 4:or, men det är bara att bita ihop och komma igen!

När vi lastade ur ledde jag DC en liten bit. Han fick då syn på en häst borta i en hage och av någon anledning var den fruktansvärt läskig. DC stod och stirrade skrämt på den och var väl borta i sin egen lilla värld, så när en annan häst fick sin transport att skramla till blev DC livrädd och hoppade i princip upp i mitt knä.

Nu var jag väldigt nöjd med att jag för jämnhetens skull hade lindat även mitt oskadda ben! DC landade nämligen långt ner på mitt vänstra skenben och utan lindan, som gjorde att hans sko gled längs med mitt ben och hasade ner lindan istället för att gå rakt in mot benet, hade det troligen gått av eller åtminstone spruckit. Det gjorde verkligen brutalt ont!

DC fick mellanlanda i transporten igen medan jag kollade benet, plåstrade om såret, tryckte i mig ännu en Ipren och knölade in mina båda trasiga ben i varsin ridstövel.

DC var superduktig och snäll med att stå blixtstilla när jag kravlade mig upp på honom, men sen var det lääääskigt igen. Han ville inte gå runt ridhusets kortsida, men lät sig ändå övertalas. Inne i ridhuset var det också väldigt obehagligt. Det var lite som att ha en rädd fågelunge med sig idag och inte blev det bättre av att matte var mer eller mindre skänkeldöd.

Med massor av klappar och uppmuntran fick vi ändå till en hyfsad framridning, men när DC är så liten i själen blir han extremt spänd och gångartsbetyget blev bara en 5:a och vi fick 2:a på samlade skritten.

Men serien satt! Den fick han faktiskt en klapp för direkt inne på banan, duktiga killen!

Vi fick även bra betyg på mellan- och ökad galopp – kanske för att DC kände sig nöjd med att få springa iväg lite, haha!

Efter urpackning åkte jag till Rydbo och höll träning för Anna och Thestor som ska tävla imorgon. Själv åker jag till Flyinge igen!

Igår var min och DCs bästa kiropraktor Malin hemma hos mig och fixade min vrickade fot.
Läskigt, men klart värt skräcken!
Med båda fötterna lindade och lackstövlarna som är som stuprör ska det förhoppningsvis funka att rida idag!
Malin var imponerad av min bedrift – att lyckas vricka foten sittande i sadeln hör väl inte till vanligheterna!
I vilket fall som helst är jag enormt tacksam över hjälpen. På måndag måste jag ju hoppa igen (antagningsprov till Unghästutbildarprogrammet) och det kräver ännu mer stadga i fotleden.

DC var nog lite avundsjuk i morse, på alla fullbloden som kunde ligga kvar och sola i sin hage när han fick gå in och få benen tvättade, manen knoppad och svansen flätad.

På Uhips Facebook finns nu några nya foton på vår/sommarkollektionen med mig och DC som modeller. Klara Levenstam har fotat, bl a det här:

Vill ni se resten så är det enkelt – gilla Uhip på Facebook :)