Det är trots allt rätt bra att vi hade så pass långt att åka till Flyinge. Jag låter äckelpositiv, och det är jag inte egentligen, men det är bra att ha tid att bara sitta och köra en hel dag och kunna tänka istället för att direkt vara tillbaka i vardagen igen.
DC är en riktig stjärna att åka med! Vi stannade och tankade efter 1/3 av vägen och gav honom betfor och ETT HELT äpple! Vi fick det förresten av trevlige mack-mannen :)
Efter halva vägen lastade vi ur och DC fick röra på sig på husvagnsparkeringen vid Brahehus i Gränna.
DC fick sträcka på sig ordentligt och även trava lite på asfalten. När mamma hade köpt polkagrisar åt mig och Kicki lastade jag igen – ingen som helst tvekan från duktiga hästen om att fortsätta åka.
Han är verkligen bra underbar trots att han inte bidrog något vidare på provet igår…
”Jag är säker på att de glömde skriva i infon om Kastanjegården att hästkastanjer är sådana som äter hästar :( ”
Även om jag var så grymt ledsen och besviken över gårdagen är jag faktiskt på rätt okej humör nu.
Vi var ändå bara tre dressyrryttare som överhuvudtaget fick komma vidare ner till provet!
När jag tänker på att det idag är exakt åtta månader sedan DC nästan dog och vilken otroligt kämpig väg vi haft tillbaka så är det egentligen helt overkligt att vi nu är kvalade till MsvA och att vi ens kan åka ner och visa upp hyfsade bytesserier på Flyinge.
Klockan 18:00 körde vi in i Stockholm och poff var vi nere på 10 km/timme pga vägarbeten.
9 1/2 timme efter avresa fick en väldigt uppdragen DC komma ut i sin bästa hage och tala om för tjejerna att chefen var hemma och ordningen återställd!
loidressage 