Antagningsprovet

Sitter i bilen på väg hem från Flyinge och dikterar en rapport :

Provdagen började med god frukost på Pilegården där vi sovit i sköna sängar. Jag är så nöjd med att jag kan sova och äta ordentligt även om jag är spänd eller nervös för något, och det kan faktiskt DC också.
En av de andra sökande konstaterade att min häst helt klart var den mest ompysslade av alla som var där för provet :) Vilken komplimang!

DC fick sin frukost och en promenad före samlingen i Chefsbostaden.
Det var extremt spänt att sitta där och vänta i Riksdagens gamla läderstolar.
Vi var 11 sökande, varav 6 hopp-, 2 fälttävlans- och 3 dressyrryttare från Sverige, Norge och Danmark.
Jag fick en lånehäst till hoppningen som heter Propell – lite lätt nervöst när den delades ut med ett fniss om att ”Han är lite som han heter”.
Vi dressyrryttare fick börja med intervjun och därefter hoppningen på två okända hästar!
DC blev alltså kvar i boxen till efter lunch, men han var förvånansvärt OK med det, med massor av hö och sällskap av övriga ”medtagna” hästar. Det var dessutom liv och rörelse i fullblodsstallet hela dagen eftersom de som sökte hovslagarutbildningen var där.
Intervjun med programansvarig och utbildningschef kändes toppenbra- synd att den inte poängsätts på samma vis som hoppningen…

Maria Gretzer och Henrik Ankarcrona var provledare för hoppningen. Det gick inte särskilt bra. Man kan sammanfatta min insats med att jag fick två hästar över hindren utan att de rev eller vägrade. Med andra ord ingen stilhoppning;)

Efter lunch fick äntligen DC vara med. Tyvärr var utebanan Kastanjegården inte ett ställe som han uppskattade utan han var spänd och stressad, tappade all utstrålning, släppte kontakten med betten, dök i formen och sparkade mot skänkeln.

Vår förbundskapten Bo Jenå och A-tränaren Kerstin André fick se diverse DC-specialkonster (tillsammans med riktigt bra galoppombyten).

Vi bytte hästar och jag fick vara glad över att vara van även vid små hästar som Dixie och fullbloden. Eftersom danska Mathilde var så kort att man tyckte att det vore oschysst att ge henne DC fick jag rida hennes 148 cm tinker. Det var skönt att kunna visa att jag kunde rida den lilla skäcken ordentligt.

Tyvärr är det nog rätt klart att vår insats inte kommer att räcka för att ge oss en av platserna på Beridarprogrammet.

När jag tagit hand om DC åkte vi till Pilegården. När jag hade duschat och fått tillbaka lite kroppsvärme körde vi in till Lund och åt middag på O’Learys. Gott med en ordentlig köttbit efter all ”matsäcksmat”. Vi hann även förbi Espresso House

Eftersom jag verkligen behövde sova för att orka köra hem, så räknade vi ut att det vore smartast att åka så sent som vid 9:00 för att slippa trafikkaoset genom Stockholm.

DC fick springa på Melonbanan medan mamma hjälpte oss att packa transporten.

Fina duktiga DC traskade supersnällt in i transporten för en ny 10-timmarsfärd!

Efter den första stora besvikelsen över mina hoppinsatser och DCs uppvisningsbeteende har jag konstaterat ett antal saker som kommer att ta oss vidare.
Nu ser jag fram emot nästa dressyrpass med lilla knasbollen.
För mig själv är det även nya tag inför antagningsprovet för Hippologprogrammet på Strömsholm på tisdag.