I lördags hade jag en riktigt häftig upplevelse på framridningen till tävlingen. Efter obefintlig uppladdning den hemska fredagen, lite småstrul på vägen och så rejäla regnskurar var mitt enda fokus ”all in” och det fick bära eller brista!
Det var som att vi kom förbi en spärr och jag red 100% utan handbroms och fick DC ordentligt mellan hand och skänkel. Visst hade han behövt en röd rosett i svansen, men det var han inte ensam om i blåsten :)
När vi red in på banan gick mamma diskret fram till insläppsfunktionären och tipsade om att hon gärna fick hålla sig undan, för den röda 7-åringen därinne skulle lika gärna kunna hoppa ut från banan…
Men DC höll sig ju kvar på banan och protesterade inte en enda gång mot mattes önskemål/krav :)
Bild från Vallatorps hemsida
Idag körde jag DC hem till Segersta och red ett pass. Vi började i ridhuset, och han kändes kanon redan från början. Känslan jag hade när jag gick in på banan i lördags var där redan från början idag. Jag kände redan när jag satt upp och började skritta att det skulle bli ett grymt bra pass, och det blev det också! När jag hade jobbat DC i ridhuset och var helt nöjd med hur han kändes gick jag ut på utebanan där både staket och bokstäver stod framme. Vi red igenom två program – MsvC:1 och MsvB:4 – och båda kändes riktigt riktigt bra!!
Det känns som att jag hittade en stor nyckel och låste upp DC i lördags, från att ha stått stilla och stampa på samma ställe ett tag bara FUNKAR det!
Ser fram emot resten av tävlingssäsongen så otroligt mycket nu!!!
loidressage 