Don Cameron har varit en fantastisk tävlingshäst ända från vår första start. Hur mycket han än lever rövare på framridningen så skärper han till sig i samma ögonblick som domaren blåser. Det hänger förstås ihop med min förväntan på att han ska lyssna och lyda ordentligt så snart vi kör igång själva programritten och att jag garanterat ger mikroskopiskt annorlunda signaler när startsignalen går.
Nu börjar jag även märka att han förväntar sig att vissa saker ska hända på vissa linjer. Inte riktigt som tävlingsräven Nalle som laddade för travökning på diagonalen i nästan varje hörn, utan mer som att han frågar mig.
Under vår ritt igår på Lurbo kände jag flera gånger att DC undrade. I skritten tvärs över ridbanan undrade han om inte bakdelsvändningarna skulle börja snart och i förvända galoppen på kort diagonal frågade han om han inte skulle få byta snart. Det blev lite spänt vid båda dessa tillfällen, så där har vi något att jobba vidare med – att han inte ska förvänta sig så mycket utan göra det jag ber om och inget annat :)
Gränsen mellan negativ spänning orsakad av förväntan och känslan att rida på en häst som man bara behöver tänka rörelsen för att han ska göra den är så hårfin. Målet är ju att med ren tankekraft kunna göra små, små förändringar så att hästen nästan automatiskt utför det man vill.
Dit har vi en bit, men just nu är jag otroligt nöjd med att verkligen ha kunnat RIDA ett helt program på tävlingsbanan, utan att ”glida förbi” eventuella problem.
DC har by the way nu spöat ”storebror” Nalle i antal rosetter tillsammans med mig. Hoppas att det inte är dålig karma att förvänta mig fler…
Dagens GRATTIS till Jeanna & Liza och till vår andra klubbkamrat Sofie Lexner & Charming Boy som båda red Grand Prix Kür på Norrköping International Horse Show. Liza är nu på väg hem med en grön rosett för sina 69,45% och Sofie o Charming blev 2:a på 73,27!!
loidressage 