Katastrofal start på vårt meeting

Första klassen jag och DC red i Umeå var alltså en MsvC:2.

När jag tog ut DC och satt upp kändes allt precis som vanligt, men plötsligt blev min häst helt tokig och bockade som en galning (inget som kunde jämföras med hans”vanliga” små mupperier, utan verkligen heltokig!) Jag gissade förstås på insekter först och främst och dränkte honom med insektsspray.

Det hjälpte dock inte ett smack och DC såg helt olycklig ut samtidigt som han fortsatte att bocka och leva rövare. Då gick vi ut från framridningen och sadlade av, kollade under schabraket, kände igenom ryggen. Då var det dags för start och jag hoppade raskt upp igen och red in på banan.

Det var första och förhoppningsvis sista gången jag suttit på en häst som bockade upp på medellinjen och fram till X. Vid två tillfällen under programmet (dvs fram till jag utgick) gjorde vi något som liknade det som skulle utföras och de två grejerna fick vi 7:a på. I övrigt var det 2:or och4:or, tills jag sträckte upp handen och tackade för oss.

Efter ritten lät jag DC stå i boxen en stund och äta, sedan spolade jag honom under magen och tvättade honom med Lactacydtvål (om han av någon outgrundlig anledning skulle ha blivit irriterad av insektssprayen). Sedan gick vi till ridhuset och longerade – DC var  taktmässig, genom kroppen och spårade bättre än på länge. Alla gångarter helt OK.

Efter ytterligare ett tags vila, då alla klasser var färdiga, sadlade jag igen och satt upp. Nu red vi runt den andra banan och gick inte in på framridningen, för att ändra omständigheterna. DC gick som en klocka! Nu stod både Gunilla (min ”gamla” tränare) och mamma och kollade på oss och vi gick tillbaka in på framridningsbanan och testade – DC gick hur bra som helst. Gunillas. mammas och min slutsats är att han måste ha blivit biten av något odjur precis efter att jag satt upp. Nu sover han med flugtäcke i natt och så håller vi tummarna för att allt är som vanligt i morgon bitti.

Nu ska vi bjuda Eklundarna på en flaska champagne som jag fick i studentpresent. Säger som Pippi Långstrump ” Nu ska vi inte vara ledsna för ett sån´t här litet missöde – huvudsaken är att man är frisk :D” (fast det kan jag ju i ärlighetens namn inte heller säga, med stelkrampssprutad vänsterarm och svullen käke med sytt hål i, hihi :). Sedan ska vi äta middag på en italiensk restaurang, då träffar vi även Gunilla, Elena och Paco.

Dagens resultat: Mimmi VANN MsvB:4 med Mulle och Gunilla var 3:a i S:t Georges med Fanny! Grattis:)