I förmiddags stod 4 fina fullblod på mitt schema. Jag började med Ellen, eftersom hon såg minst trött ut på morgonen :) Ute på banan mötte vi en av travkuskarna, som tyckte att jag hade en väldigt fin häst. Tack, visst är hon, men det är inte min häst, svarade jag.
Ichtaka, den enda av galoppörerna jag inte ridit idag
Efter Ellen var det dags för Hunting Call, han hade hunnit piggna till lite. Han kändes väldigt trevlig idag! Vi mötte travkusken igen, eller blev rättare sagt omkörda av honom. Men nu är det i alla fall din häst, ropade han. Nej, det är det inte, fick han till svar.
Cheveyo var nästa ut, han var på toppenhumör och fick gå på rundbanan för första gången. Vi travade ett varv och galopperade ett varv. Några bakutsparkar men bästa framåtbjudningen jag haft på honom hittills. Och självklart mötte vi samma kusk igen! Nää, den här gången tänker jag inte ens fråga, sa han när han körde förbi. Vilken tur, sa jag, min häst är en gigantisk fux :)
Mejram fick gå sist och den här gången mötte vi ingen kusk utan hade hela banan för oss själva. Jag passade på att rida långa skänkelvikningar i zick-zack längs med banan, öppnor och faktiskt några diagonalslutor också. Mejram är riktigt talangfull tycker jag! Men vänster galoppen satt väldigt långt inne idag av någon anledning.
Den gigantiska fuxen i fråga har såklart varit ute och gått som vanligt. Man kan väl tycka att en 20 minuter lång promenad är snabbt avklarat, nyttigt och trevligt, men så är faktiskt inte fallet. Att gå med DC är som att släpa runt en tjurig shetlandsponny i grimskaftet… Med undantag för några luftsprång, skutt och andra galenskaper såklart, då han snarare påminner om en vild mustang :)
loidressage 