Igår hände det spännande saker i skogen vid vår ridväg. Jag och Ängel var på väg till banan när det plötsligt skuttade 3 stora älgar över grusvägen och in i skogen! Ängel blev inte alltför uppskrämd utan gick med på att fortsätta.
Cheveyo och jag var sedan ute och red tillsammans med Emma på Colle. Tursamt nog slapp lilla Cheveyo träffa älgarna. Han har ju bara varit utanför stallplan några få gånger och hade nog inte uppskattat ett sådant möte. Vi red på slingan genom skogen och galopperade ganska mycket. Ibland ser Cheveyo läskiga saker och då tar det stopp, men när han har tittat på det läskiga fattar han självmant galopp igen och fortsätter. Det tycker jag är en väldigt trevlig egenskap hos honom – han vill framåt!
Mejram och Ellen hade inte samma tur utan fick se älgarna på riktigt nära håll. Vi konstaterade att det var en mamma-älg och två ”små” älgkalvar.
DC var sist för dagen och han fick faktiskt inte ens gå ut från gården. Visst kan man ha otur och träffa älgar i skogen vilken dag som helst, men att gå ut med honom när jag vet att älgarna faktiskt är i närheten känns bara idiotiskt. Så för honom blev det en långtråkig promenad hemma.
I förrgår däremot gick jag och DC bort till banan. Där träffade vi två travare med sulky och allt. Stackars DC blev skräckslagen när de travade rakt emot oss för att sedan vända där banan blir bredare. Han stod med huvudet i vädret, spänd som en stålfjäder. Jag la handen på DCs hals för att försöka lugna honom och kände hans puls slå genom halstäcket och min handflata ända upp i armen. Sedan försvann de igen och han kunde andas ut några sekunder, innan nästa ekipage dök upp.
En skeptisk DC på banan :) Bilden är från mitten av september
Jag tror att det vore nyttigt för DC att stå en hel förmiddag och titta på när travarna tränar, så att han förstår vad det är för några rymdvarelser. Jag får väl ta med mig en påse godis eller två och ett lass hö till DC, så kan vi stå vid sidan av banan tills han är uttråkad och lugn ;)
loidressage 