Halloj!
Nu är det äntligen lördag och min tur att blogga :)
Den här veckan har matte haft häcken full om man uttrycker sig lätt ohövligt.
Jag klagade ju lite på Qruella som langade av henne två gånger på raken, men snacka om ”ur askan i elden”!
Den lilla busen som inte ville ridas blev ett ”fritidsprojekt” för matte och hennes lärare Astrid och vad tror ni hände då?
En ny 3-åring gjorde entré i vårt liv (Three Hearts, men matte kallar honom 3:an, det kan han gott ha tycker JAG -Number One!)
Och nästa dag; Poff!! En till ungis!!… Ascot.
Ha, vilket namn ;)
Om han kunde galoppera som jag eller Mejram eller Cheveyo så vore det väl befogat, men vet ni vad Ascot är? Värsta fullblodslöpet i England… Och jag har minsann hört matte snacka om att Ascot behöver ”svara bättre på de framåtdrivande hjälperna”.
Korkskalle säger jag, om man får springa fort är det ju bara att tacka och ta emot!? :)
Ni kanske kommer ihåg att jag bloggade förra lördagen om att matte höll på och skulle ha mig att stanna efter hindren? Igår hade vi hoppning med Astrid och äntligen fick jag hoppa bana!! Inte stanna :) Tjohoo!
Matte har lovat att vi ska hoppa en sån där Pay and Jump 90 cm senast i vår! Alltså jag tvekar ju inte, så jag hoppas att vi kan göra det många gånger :) Jag stannade inte en enda gång igår och rev nästan ingenting heller. Däremot råkade jag nästan springa in i väggen! Jag tog lite fel på höger och vänster kan man väl säga. Tur att matte satt kvar, annars hade det blivit en väldans massa gnäll!
Förresten, på tal om galopp. Det finns en galoppbana här med tak över! Täckta banan”. Ungefär som 1/4 av rundbanan på Sköldnora…Den är bergis superkul för ponnyer på sådär max 168 cm, men en stor häst som jag får gå i korsgalopp i kurvorna för att inte välta. Eller springa långsammare, men hur kul är det?
Om jag lovar och svär att inte vända 180 grader om jag ser en angripande grästuva eller attackerande ekorre kanske matte tar ut mig på stora galoppbanan istället. Det vore grymt!