Ja, det var gårdagens stora aktivitet! Utbildningsuppföljning i hoppning med Henrik Ankarcrona.
Jag HAR hoppat tidigare i världshistorien även om det ibland inte låter så :) Underbara Phantom of the Opera älskade att hoppa – här sommaren 2008.
Henrik är chefsberidare i hoppning här på Flyinge. Jag har inte ridit för honom tidigare och med tanke på att dessyruppföljningen förra veckan inte gick så bra som jag hoppats på var jag lite nervös inför det här.
Men det gick bra! Min sits kändes helt okej, vi kom på något magiskt vis rätt på hindren nästan hela tiden, galopptempot satt på plats och vi hade ett allmänt bra flyt och samarbete!
Även titthindren klarades av, första gången med väldigt beslutsam drivning från mig och därmed ett gigantiskt språng med efterföljande skutt från Hippien, måste ha sett himla roligt ut för det framkallade både ett och två skratt.
Så när vi hade hoppat färdigt fick jag tala om vad jag tyckte, och sedan fick jag lite, lite feedback. Meningen är ju att vi ska få ett protokoll med omdömen, och det ska jag hämta i mitt fack imorgon. Men den muntliga feedbacken var jag helt chockad över. ”Jag tyckte det var jättebra! Trevligt ridet!”, sa Henrik.
Jag tyckte ju i och för sig också att det var bra, men det är ju jämfört med våra tidigare prestationer och min otroligt dåliga avståndsbedömning. Men visst fasen ska det gå att få ordning på den också! Kan Hipp San våga hoppa vattenmatta så ska väl jag kunna lära mig att räkna galoppsprång, om jag får träna lite!
Som grädde på moset, när jag var supernöjd och lättad efter hoppningen, gick lektionen på 3:an strålande. Vi tränade på att rida på kvartslinjerna i både trav och galopp, 3:an gick rakt som på räls och kändes jättefin i kontakten med bettet. Reglerbar, avspänd och allt sånt där trevligt!
De är så fina, små fuxkillarna! Idag var det sista träningspasset på Hipp San för den här gången och imorgon rider jag sista hopplektionen på 3:an. Man ska sluta när det går som bäst heter det ju, men det är ju då man vill fortsätta!
loidressage 