DC och jag skippade ridhuset idag och stack ut en sväng i det iskalla vädret istället. För att komma till ridvägarna måste man rida över en träbro – det kom en hel del protester från DC’s sida, han ville hemskt gärna vända och gå hem igen, men jag var envisare. Han fick helt enkelt ge sig, men när han hade klarat sig över bron levande var han sååå stolt!!! Öronen flaxande framåt och full fart på skritten, väldigt nöjd med sig själv!
Vi red på en snöig stig längst med ett stort fält, det var hur härligt som helst. Hela fältet var täckt av dimma, det var solnedgång och måne på samma gång och snön knarrade under DC’s hovar. När vi hade skrittat en bra bit vände vi hemåt, och sedan travade vi fram och tillbaka ett par vändor i en allé där det var bra underlag med hårt packad, jämn snö. Träden på sidorna av vägen glittrade när månen lyste på frosten och DC travade med världens spänst och bjudning. Otroligt hög mysfaktor! Det lär ju inte dröja länge innan jag gör om den ridturen!
DC hade frost runt hela mulen när vi kom tillbaka till stallet, men han var verkligen på bra humör! Jag tror att det är jättenyttigt för honom att få uppleva situationer där han inte vågar gå, men blir övertalad och inser att det inte är farligt. Idag hade vi 3-4 tillfällen när han inte tänkte ta ett steg till, men gjorde det ändå efter lite tjat från min sida, och det verkar stärka hans självförtroende rejält!
På kvällen var jag på Nibble och red Larson samt höll två lektioner, för Therese och Linda. Larson gick bra, jag provade bla att rida igenom LB:1 på honom. Dessutom gjorde han fin skänkelvikning i trav, nu när han förstått hur man gör har han ganska lätt för det.
loidressage 