… är dagens rubrik på Courtney King Dye´s websida.
Varje år får ca 25000 personer, bara i Sverige, bestående hjärnskador beroende på yttre våld.
”Av alla typer av skador, är de på hjärnan bland de mest sannolika att resultera i död eller bestående invaliditet.” The International Brain Injury Association
Jag tycker själv att jag har bra balans och är väldigt sadelfast, så egentligen skulle väl jag kunna rida utan hjälm?.. Eller…?
En enda gång har jag ramlat av och landat på huvudet – när jag var 12 år och hoppade med min första egna häst Guvernör. Då fick jag kassera hjälmen och köpa en ny.
Min första ponny, som jag hade på foder, var ett gotlandsruss vid namn Ponti. Hon var otroligt duktig på dressyr för att inte vara en gångartsponny och hon var fantastiskt duktig på att stå på bakbenen om hon inte tyckte att hon skulle göra det jag ville. Hon kunde också gärna tänka sig att ta sig hem alldeles själv från en uteritt. Så efter att ha hamnat på marken ett oräkneligt antal gånger hade jag tränat upp min balans rätt ordentligt.
Min alldeles egna C-ponny Grey Gambler konditionstränade jag, till andra mammors skräck, barbacka på galoppbanan nära stallet :) Mycket bra balansträning!
Men OM jag hade fallit av och OM jag hade landat på huvudet eller OM en av hästarna hade råkat sätta en hov i huvudet på mig…
loidressage 
Haha, det är så kul för det har verkligen tagit en helomvändning med dig. Minns i somras hur du argumenterade för användandet av hatt, när jag pratade om att jag skulle rida med hjälm. Men det är kul att du har tagit ditt förnuft till fånga och blivit hängiven hjälmanvändningen :D
Som jag skrev i mitt första hjälminlägg 5 januari hade jag ända sedan jag var 12 år längtat efter att fylla 18 år och få tävla i hatt. Men när otäcka olyckor händer i ens närhet får man sig en rejäl tankeställare. Nu känns det jättebra att jag tagit beslutet att aldrig någonsin rida utan hjälm!