Ja, precis tvärt emot ordspråket är min stora häst med X-Full-huvudet. Han är ju till storleken rätt ordentligt över medel, men inuti en vääldigt liten blivande 7-åring som påminner lite om Nasse, även om de utseendemässigt inte har särskilt mycket gemensamt.
”Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur”
Men det finns förstås många fördelar med ha en väldigt känslig häst. DC är t ex otroligt lättpåverkad jämfört med kaxiga ”Störst-bäst-och-vackrast-Nalle”. Det krävs extrem noggranhet av mig – om jag på långsidan börjar tänka ”vänd upp vid A”, måste jag samtidigt fokusera på att sitta helt stilla, annars vinglar han in åt sidan. Det kommer att bli helt magiskt med hans lyhördhet när vi är 110% samspelta!
Idag tränade vi med Karin. DC jobbade bra, men precis som jag skrev nyss – jag måste ha full kontroll över min minsta tanke eftersom den går rakt igenom kroppen och in i DC’s hjärna på en tiondels sekund… :)