Jag blev nästan tårögd idag när jag såg min hästs lycka när han flyttade in i sitt nya stall… Vi kom fram till gården och DC såg väldigt misstänksam ut, men möttes av vänskapliga gnäggningar. Sedan gick vi in i stallet och han fick nosa på sin boxgranne, en brun liten travarvalack. De hälsade utan några som helst pip eller frambensslag, och det tog kanske 30 sekunder från att de möttes tills grannen började klia DC’s manke. Jag släppte in DC i boxen och de fortsatte prata med varandra genom gallret, och travaren stod och slickade på DC’s mule genom gallret, hur söta som helst!
På Wallstanäs hade DC ingen boxgranne utan bara hästar mitt emot, och han gick i ensamhage med hästar i hagarna runt om. Han verkade så otroligt glad att få inte bara en, utan TVÅ grannar! Det var faktiskt riktigt rörande :’)
Boxen han bor i är 13 kvadratmeter (!!!) och fylld med mysig halm. Han kunde inte få det bättre än så här. Åh vad jag är glad för hans skull!!
Smutsig men lycklig!