Otroligt nöjd och inte så nöjd

Jag är otroligt nöjd med DC´s och min gemensamma utveckling den senaste tiden. Det är verkligen guld värt att i princip varje gång jag sitter på min häst ha Mads, Karins eller Jeannas ögon på oss! Jag märker att jag skärper mig extra mycket och att varje steg under passet blir alltmer genomtänkt, samtidigt som vi pressar oss lite mer för varje gång, t ex lite tvärare slutor, lite mer precision i bytena, lite mer samling etc. DC förstår mer och mer att han förväntas arbeta koncentrerat och lyda 100%. I eftermiddag kommer mamma och filmar  vårt träningspass för Mads. Även om vi har stora och bra speglar på Segersta ska det bli super att få se allt själv :)

På vägen upp har han dock varit värre än någonsin – med några ungar som hoppade studsmatta slog det totalt slint i huvudet på min lilla häst och jag fick leda honom  för att slippa äta grus.  Det vore förstås bäst för  DC´s ben att gå på lite hårdare underlag, men eftersom han är så otroligt tramsig på grusvägen för tillfället känns det som ett smartare alternativ även för senor och ligament att vi tar en annan väg.

Även om Nalle kan ha en del idéer och få fullständigt fnatt ibland, så har han åtminstone själv koll på sina kroppsdelar. Det känns som att DC har noll koll och att han kan gå omkull och skada oss båda. Jag fasar för  när korna ska komma ut ur ladugården – det absolut läskigaste han vet. Förra sommaren körde han en helt fantastisk ökad trav nere i ett dike när han fick syn på Segersta-korna i hagen ;)

Men jag älskar min knasiga häst ändå,  och som Mads säger ”Det är de knäppaste som brukar bli bäst”.