Bra idé, fortsätt tills du tröttnar!

Jag har fått frågan, här på loidressage, hur jag hanterar DC´s påhitt på ute på vägen.
Idag provade jag en ny strategi när jag red från stallet till ridhuset – att inte ta strid och korrigera så fort DC börjar tänka åt ”fel” håll. När han kastar sig helt om till vänster har jag alltid vänt tillbaka honom åt höger, alltså samma väg som han vände. Idag gjorde jag tvärtom – när han vänder 180 grader till vänster tar jag i vänster tygeln och vänder honom minst ett varv till åt vänster – han får fortsätta att gå på en liten volt till vänster tills han tröttnar. Då kommer vi i från evighetskampen där han säger vänster och jag säger höger. När han inte vill snurra till vänster längre rider jag åt det håll jag vill – ibland går han, ibland får vi fortsätta vända vänster. Det fungerar jämförelsevis väldigt bra och spänningarna minskar från både hans och min sida.

Jag fokuserade på vart vi skulle i stort, alltså målet för vår ritt, inte exakt vilka steg vi tog på vägen dit. Här är även Karins mentala träning till stor hjälp – att se framför sig att man kommer fram till ett visst ställe och att inte fastna på vägen.  Jag försöker också att tänka lite som när man seglar, att man inte alltid kan köra spikrakt på målet för ibland är det ett grund i vägen och man måste avvika från kursen, men återgår till den så fort som möjligt.

När jag tänker efter är det faktiskt precis så jag hanterat DC’s lastningstrams. Första tiden jag hade honom protesterade han och dansade på bakbenen varenda gång han skulle åka, men eftersom jag inte gjorde någon affär av det slutade han. Nu behöver jag bara öppna bakluckan och skicka in honom – en förutsättning när man åker så mycket och oftast ensam.

Att rida till Segersta tog oss 42 minuter idag – vägen hem tog en dryg kvart.. trots det är jag jättenöjd, det var inte någon lätt ridtur och jag fick tänka ut massa olika knep för att få DC dit jag ville, men det gick! Min kära pålle bjöd bl a på levader med viftande framben och capriole på en åker. Publik hade vi också – vi red förbi ett hus där det stod folk i ett fönster och skrattade åt oss där vi skuttade runt.. Väl framme red vi ett pass på utebanan, och DC kändes riktigt fin!!

Kan berätta om en för mig och DC glädjande nyhet som jag fick reda på i fredags – kossorna vid Segersta kommer inte ut!! De finns faktiskt inte kvar längre.

Måste passa på att säga Grattis till Ponnylaget i Waxholm, ”mina gamla tjejer”, som debuterade i Division 1 idag med den äran! Keep it up!

Lämna en kommentar

Filed under Allmänt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s