Igår longerade jag DC på travbanan. Först i skritt och trav i vanlig ordning, han såg supertrevlig ut! Så bestämde jag mig för att be honom att galoppera, för första gången på 11 veckor och 1 dag. (Han gick ju omkull i hagen 10 september…).
Jag förväntade mig en totalexplosion med fyrsprång och bockar, men DC uppförde sig helt fantastiskt bra! Han fick smyga igång i galopp försiktigt i vänster varv, galoppera ett drygt varv och sedan bryta av. Så gjorde vi samma sak åt andra hållet, där blev det någon bock och lite högt tempo först, men sedan lugnade han sig.
DC 10 september – senaste gången han fick galoppera. Vi lekte lite med trampet också :)
Jag minns så otroligt väl när vi hämtade hem DC efter operationen. Jag ledde honom genom gångarna på Ultuna, från hans box, förbi röntgen och nedför stora löpargången.
Vi gick så extremt långsamt, för magens och sårets skull.
Det var ungefär samma tempo som luciatågen i lågstadiet :(
Då trodde jag knappt att det skulle komma en dag då han fick springa igen. Igår var den dagen!
loidressage 
härligt=) när får du börja sitta på honom igen?
Det känns underbart :D Runt jul ska jag försöka sitta upp!