Ledsen att jag inte skrivit något på länge!
Jag har varit sjuk och är egentligen inte helt frisk ännu, men det känns som att jag varken har tid eller råd att vara ”ledig”. Det är jätteirriterande, men jag inser att det faktiskt är mitt eget fel att jag trillat dit. Mina senaste veckor har varit totalt fullspäckade och hektiska, så det är inte konstigt att jag är rätt slutkörd.
Förra veckans Strömsholmsdagar var precis som gången innan supertrevliga med min studiegrupp ”Parasiterna”. Min egen inlämningsuppgift om hästens beteende och rangordning i hagen hann jag lämna in i tid också.
Jag har ju inga jätteflockar att studera, men det är ändå väldigt tydligt vad som gäller, både i DCs och i galoppörernas hage.
DC går rakt in i hagen och slänger sig utan tvekan på marken
Ni kan ju gissa vem som lugnt och snyggt håller ordning på tjejerna i sin hage :)
I galoppörernas hage är det lata dagar – Cheveyo, Hunting Call, Ellen och Mejram
Ichtaka får inte vara med och sola på hösilaget – hon står 10 m bort…
Ichtaka
Dagen efter Strömsholm var vi hos Roger på Mälarkliniken och skodde DC. Roger är inte helt nöjd med att jag envisas med snowballsulor på framhovarna, men jag har inget val. Bor man 15 min skrittväg från ridhuset finns inget alternativ för oss. Om vi täpper till sulan är det iaf bara max 14 veckor om året… För mig är det värt risken jämfört med att väldigt många dagar inte kunna rida överhuvudtaget.
Det som var otroligt skönt var i alla fall att hornklyftan nu är 100% borta! Det har tagit sådan tid och så mycket oro.
Hornklyfta o spricka i DCs vänstra framhov i mitten av augusti
Den dök upp vid kronranden för över ett år sedan och när det var som värst drog den t o m iväg med en vertikal spricka, så vi fick skruva på en platta med 8 små skruvar. Vi slapp iallafall det jag var mest orolig för – nya sprickor och instabilitet när den kom ner på bärranden. Hurra! :)
loidressage 