Månadsarkiv: mars 2013

Idag har vi varit hos Per Nerell och provat sadlar i mängder. Kräsna DC gav dock fingret åt de flesta vanliga dressyrsadlar – och de han var OK med passade inte mig alls. Det hela slutade med att vi blev försökskaniner åt en prototyp på en dressyrsadel som är allt annat än mainstream… Super att sitta i och DC är nöjd (trots att han först var grymt irriterad på att jag hoppat upp och ner och provat flera elaka, dumma sadlar).

Spännande! Det häftigaste var att jag hade total balans och fullständig frihet i den!

Sadelprototypen – riktig hästnära i sitsen och total frihet för skänkeln

Min sadelhistoria är ungefär lika rak och enkel som mycket annat i mitt hästliv… ;)

• 2007 skaffade jag en superfin Albion SLK Platinum. Den köptes speciellt till mig – hästen (Phantom of the Opera) hade inga som helst problem med den Isabell Werth vi hade, men jag hade vuxit ur den med mina långa överskänklar.
• Efter att ha provat ca 25 olika sadlar blev denna Albion beställd. Den passade mig perfekt och även PH trivdes i den. Älskade Phantom of the Opera bröt dock benet och var tyvärr inte igång så mycket under den tid han var min :(
• Nalle kunde däremot inte ha den pga sitt kortare sadelläge, så jag fick så lov att klämma ner mig i en 16 ½ tums Prestige Top Dressage, som var rätt på hans rygg. Anja köpte förstås Prestigen när Nalle flyttade till henne och den passar nog bättre för henne som är lite kortare.
• Så skulle då lilla Don Cameron ha en sadel – och HURRA! Han kunde ha min Albion, som jag tursamt nog inte hade sålt. Den funkade ungefär ett år, fram till i somras, när vi insåg att jag faktiskt satt riktigt illa på min egen häst jämfört med hur jag satt på Jeannas olika hästar och framför allt på Karins Lumpi och hans Childeric.

Absolut inget fel på Albionsadeln – bara på oss ihop!

Om du är intresserad så är den till salu – och som man förstår, sparsamt riden i.

Det var dags för första trippen till Per där vi hittade en Jeremy Rudge som funkade för både mig och DC :)

I september med vår sprillans nya Jeremy Rudge

När höstens och vinterns skade- och sjukdomselände drog igång hade jag ridit typ tre gånger i den nya sadeln…

Trots att DC nu är tillbaka på sin tidigare vikt och även har jobbat upp en del muskler är hans sadelläge helt annorlunda än i september och JR sadeln ligger verkligen superdåligt. Jag har ridit med dubbla schabrak och även dubbla Back-on-track-paddar under bossorna tills idag då Per hade möjlighet att hjälpa oss.

Hoppas så att denna prototyp ska funka. Per kommer att bygga en ”snyggare” så snart som möjligt. Till dess har jag ett intyg med mig om samarbetet med engelska Jeffries Saddlery Ltd. att visa på tävling om någon nitisk TR-läsare skulle få för sig att det inte är en ”sadel av engelsk typ” ;) Det är ju flera delar som inte är ”färdigskurna” ännu, vilket ger den en lite annorlunda look.

Sadelprovningen blev rätt OK när jag fick hoppa lite småhinder som tröst!

Som sagt! Till SALU: Albion SLK Platinum, välvårdad och i mycket gott skick. 17 ½ tum, MW, svart. Uttagen dec 2007 – dock endast använd under ca två år. 16.000:- (nypris 24.500:-). Mustang skulle inte ha några problem att sälja den åt mig, men jag tänkte ta chansen att lägga ut den här också…

Vilken dag som helst fölar Cazcada, som är min fina Nalles hagkompis!
Själv är hon halvsyster med Zlatan M.Ge som bl a varit placerad på Unghäst VM och fölet är efter Temptation-Metall-Don Schufro.

Det börjar bli tätt tungt nu tycker Cazcada…

Nalle bor alltså hos Cazcadas matte Anja som äger henne och Zlatan ihop med sin dotter Sara.
Deras gård ligger i Strängnäs och jag har precis fått veta att de köpt loss 10 hk mark till nya hagar!!
Jag är så otroligt lycklig och tacksam för att min Kung fått en så fantastisk pensionärstillvaro! Bästa jag kunde drömma om till min snart 20-årige älskling som bl a bjudit mig på två JSM och massor av kunskaper och erfarenheter.
För nästan precis två år sedan fixade han t o m sin egen kronprins Don Cameron… !?
Jo, genom att gå omkull i hagen och behöva plåstras om på Ultuna. Där jobbar DCs uppfödare Ylva och vi kom då på att just DC skulle få flytta hem till Nalle o mig:)

Min goa häst älskar små varelser, särskilt föl, och han har även lilla minishettisen Acke att umgås med.

Nalle och Acke i somras

Så stolta vi kan vara över våra svenskar nere i Frankrike!

Min ”gamla” chef Jeanna VANN Grand Prix med Liza Minelli och tvåa i klassen var Mads!

Före självaste OS-ryttaren Carl Hester!

Jättegrattis till båda :)

Bild från Segerstas Facebook igår kväll

Skillade klubbkompisar va ? ;)

Jag red ett ganska lätt dressyrpass med DC idag och avslutade med att ”hoppa” över ett litet, litet hinder. Tänkte bjuda på några bilder, vissa bättre än andra, haha!

Lite jogging

Vi gjorde en hel del skänkelvikningar

Sedan började vi med ett väldigt litet hinder

Höjde en aning och DC tyckte att det var superkul!

Haha, tekniken kan ju diskuteras..

Hoppetiskutt, alla fyra benen tog sig faktiskt över :)

DC och jag gillar variation, så något hinder här och där kommer nog att ramla in på våra dressyrpass framöver!

Igår kväll var det minus 8 grader och jag hade bara ridbyxor på mig och ingen Uhip-kjol över :(

Inga sulor hade jag i skorna heller – totalt oförberedd på att våren gjort paus och att jag skulle befinna mig ”på marken” i ett svinkallt ridhus.

Jag var nämligen nere i ridhuset och kollade på när Camilla tränade Quasino för Pontus Westergren. Det var dessutom efter att jag varit hos DC och tränat med honom och dessförinnan jobbat hela dagen…

Men är huvudet dumt får kroppen lida. Det gick åt en pyjamas, en morgonrock och ett par sockar som fått åka torktumlare, en balja te, en vetekudde, en yllefilt och en Chichi innan jag slutade skaka.

Jag & Quasino i lördags

Själv hoppade jag Quasino i lördags hos Camilla. Den här gången gick det inte fullt lika bra som den första, kanske liiite pga att jag inte var riktigt frisk.

Längtar efter att börja hoppa med DC också, men vi tar en sak i taget  – det är nu snart 6 månader sedan operationen.

Varje dag är ett litet steg lägre bort från farorna efter en buköppning, som trots allt hotar hela tiden. Men om DC får hålla sig frisk så har vi massor av spännande saker som väntar under våren!

Ledsen att jag inte skrivit något på länge!

Jag har varit sjuk och är egentligen inte helt frisk ännu, men det känns som att jag varken har tid eller råd att vara ”ledig”. Det är jätteirriterande, men jag inser att det faktiskt är mitt eget fel att jag trillat dit. Mina senaste veckor har varit totalt fullspäckade och hektiska, så det är inte konstigt att jag är rätt slutkörd.

Förra veckans Strömsholmsdagar var precis som gången innan supertrevliga med min studiegrupp ”Parasiterna”. Min egen inlämningsuppgift om hästens beteende och rangordning i hagen hann jag lämna in i tid också.

Jag har ju inga jätteflockar att studera, men det är ändå väldigt tydligt vad som gäller, både i DCs och i galoppörernas hage.

DC går rakt in i hagen och slänger sig utan tvekan på marken

Ni kan ju gissa vem som lugnt och snyggt håller ordning på tjejerna i sin hage :)

I galoppörernas hage är det lata dagar – Cheveyo, Hunting Call, Ellen och Mejram

Ichtaka får inte vara med och sola på hösilaget – hon står 10 m bort…

Ichtaka

Dagen efter Strömsholm var vi hos Roger på Mälarkliniken och skodde DC. Roger är inte helt nöjd med att jag envisas med snowballsulor på framhovarna, men jag har inget val. Bor man 15 min skrittväg från ridhuset finns inget alternativ för oss. Om vi täpper till sulan är det iaf bara max 14 veckor om året… För mig är det värt risken jämfört med att väldigt många dagar inte kunna rida överhuvudtaget.

Det som var otroligt skönt var i alla fall att hornklyftan nu är 100% borta! Det har tagit sådan tid och så mycket oro.

Hornklyfta o spricka i DCs vänstra framhov i mitten av augusti

Den dök upp vid kronranden för över ett år sedan och när det var som värst drog den t o m iväg med en vertikal spricka, så vi fick skruva på en platta med 8 små skruvar. Vi slapp iallafall det jag var mest orolig för – nya sprickor och instabilitet när den kom ner på bärranden. Hurra! :)