Idag är det 10 månader sedan DCs buköppning. Det är helt otroligt att det gått så lång tid!
Å andra sidan har vi hunnit mycket på den tiden. Här kommer en bildserie som illusterar DCs väg från operationsbordet till hans första MsvB:4-placering!

November 2012. Jag vänjer DC vid sadeln igen. Han hatar själva sadlingen men tycker att promenaderna är helt okej. Dessutom passar han på att äta gräs, helt enligt ordination.

Januari 2013. Nu rider vi även utanför hagen. DC är livrädd för precis allting, men det går bättre när mamma och Chichi går före och är ”kanonmat”.

Februari 2013. DC får jobba sig svettig igen och missar aldrig ett tillfälle att klia sig i snön. Träningen går bra och vi förbereder försiktigt första tävlingen.

Mars 2013. Vi åker på årets första tävling! Klubben vi åker till har vi varit hos förut och vi hoppas att DC kommer ihåg att det var trevligt där. Vi rider LA:3 och MsvC:2 och är snubblande nära segern i MsvC:2!

April 2013. DC går sin första MsvB:4! 21:a april är vi på Lidingös vårdressyr och tar vårt första MsvA-kval!

Maj 2013. Vi blir färdigkvalade till MsvA! Vi tränar hoppning också för omväxlingens skull. Dessutom är vi i Flyinge på antagningsprov!

Juni 2013. Vi vinner MsvC:1! Sedan har jag och DC semester på varsitt håll – han i hagen, jag i Turkiet. Jag blir erbjuden att rida en turkisk häst som kan göra ”leg-up, like Zorro”, men tackar nej eftersom jag är nöjd med att äntligen fått DC till ett läge där han oftast har alla fyra hovarna i närheten av marken ;)
Jag minns att jag tänkte ”det kommer aldrig att bli bra” Så himla glad att jag hade fel. Ni har redan vunnit allt som går att vinna :-) <3
Kram
Åh, det är jag också glad för! Så känner jag också :) Tack! Kram
Jag klickade av en slump in på din blogg ett par dagar innan DC blev sjuk och har sedan följt er flitigt! Jag måste säga att du verkar ha hittat en riktig kämpe till häst som dessutom har alla andra egenskaper man letar efter hos en talangfull dressyrhäst.
Jag har själv inte varit med om en buköppning på mina egna hästar men ack så otäcka skador och jag förstår hur jobbigt det måste ha varit för er alla. Det jag vill säga till dig är att du är fantastisk i ditt jobb med din vackra häst! Jag tror vi kommer få se dig i riktigt stora sammanhang framöver :)
Till alla, ta tillvara på de underbara stunderna vi får tillsammans med våra älskade djur för rätt som det är så är olyckan framme och framtiden oviss!
Kram!
Tack!! Vad glad jag blir :)
Det är ju som du säger, det var otroligt jobbigt. Men så här i efterhand var det ju absolut värt det och fick jag göra ”valet” igen hade jag valt likadant.
Håller med om att man får ta tillvara på varje dag!
Kram!