När jag red Mejram på Täby hade jag ju den riktiga galoppsadeln för första gången. Lädren ser inte så korta ut på bilden här, men för mig som har så långa överskänklar blir det rätt rejäl påfrestning på knäna ändå.
Igår var jag inte i stallet alls, vilket inte tillhör vanligheterna! Istället träffade jag min kusin och var kulturell inne i stan, på Hallwylska Museet och Café Sturekatten.
Det innebar att jag hade en hel hög pigga hästar att rida idag! Vilan igår räckte dock inte för mina stackars knän, så jag fick förbereda dem ordentligt inför träningen…
Mejram gick dressyr idag, men för de andra tre var det intervallträning som gällde. Vi red på rakbanan utanför Fornboda, där jag faktiskt inte ridit förut.
Colle hade en del egna åsikter, men han sprang som en vind! Den hästen är så otroligt snabb, jag blir smått förvånad varje gång. Han är liten och biffig men så kvick i benen! Ellen fick också upp bra fart.
Vi har tränat väldigt successivt och byggt upp lite i taget, men det är nu när vi har så kort tid kvar till start som vi måste rida snabbjobb oftare. På fredag blir det Täby igen, denna gång för alla fyra hästarna. Jag hoppas att mina knän tänker ställa upp på det.
Cheveyo var en stjärna idag igen! Jag är verkligen nöjd med honom och vad han har utvecklats till. Modig, ärlig och schysst i nästan alla lägen. En riktig trevlig häst med andra ord. Och snabb! Det dröjer nog inte länge tills han springer om sina kompisar.
Förresten såg vi ett urgulligt föl i slutet av travbanan. En liten ”gul” med luddig man, som dessutom gnäggade glatt åt mig och Colle! (Jag undrar om det inte är samma fölis som sprang lös på motorvägen för några veckor sedan…?!)
Vet precis hur det känns! Jag hade inte ridit galopphäst på typ ett år och tänkte att det nog vore smart att inte rida lika kort som jag brukade göra när jag red flera hästar om dagen så längde tre hål. Fet chans att det hjälpte eller? Eh nä! Höll på att dö av mjölksyra när jag red och efteråt, oh my god!
Ride long, ride longer:-P
Vad jobbigt! Det är typ omöjligt att bara köra vidare när benen börjar krampa :) Tur att man är dressyrryttare och får sitta ner, haha!