DC har äntligen fått på nya skor :)
Jag brukar normalt sko honom på sex veckor, men nu blev det sju eftersom Tommy som jag ville skulle ta sig an honom var bortrest. Redan innan vi åkte från Stockholm hade en söm lossnat, men det löste sig på hemmaplan, tyvärr var den lös igen häromdagen, så jag har varit lite orolig.
I och för sig har jag tappskokompetens, men det är lite för pirrigt med egna hästen…
DC får verkligen inte tappa skor, han är alldeles för stor och tung och med ”dasslockstendenser” på hovarna för att gå omkring barfota .Vi kämpade i nästan 1 ½ år med en hovklyfta som i slutet även blev en spricka som måste skruvas ihop och vi kämpar ständigt för att hålla honom med höga trakter och korta tår. Så jag är väldigt rädd om hans fötter.
Hur som helst så fick DC tid 08.10 så jag kunde lämna honom i Smedjan för att gå på löshoppningsteori med Gitte. Efteråt hämtade jag DC och förberedde honom för dressyrlektion, den här gången med Astrid.
Det blev grymt stressigt att få oss klara i tid efter skoningen och när jag kom upp i sadeln upptäckte jag att det där med att sitta inte skulle bli min paradgren för dagen. Qruellas påhitt har satt sina spår, närmare bestämt i min svanskota.
Med tanke på att DC såg Stora Ridhuset för första gången, att jag inte kunde sitta och vår tidsnöd som krydda så kunde det i och för sig varit värre, men jag är väldigt, väldigt missnöjd med mig själv idag. Ingen kul känsla alls!
Efter dressyren var det ”Företagande”-ett 2,5-timmarspass med Birgitta, som fokuserade på kundbemötande och marknadsföring. Bra som vanligt!
Dagens sista övning blev ett kort pass på lina för Qruella. Egentligen är det lite mycket att hålla på med en 3-åring flera dagar efter varandra, men jag pratade med Anders igår och vi kom fram till att det var en bra idé att aktivera henne lite idag också.
Ni kanske undrar hur det gått med lilla 3-åringen de senaste dagarna?
Qruella är supermysig att hålla på med på marken, trevlig och gillar verkligen att bli kliad och ryktad.
Longeringen går också bra och hon lyssnar fint på hjälperna. Men hon har hittills inte varit jätteimponerad av att ha ryttare i sadeln. De andra 3-åringarna rids lösa i både skritt och trav, men Qruella är inte riktigt där just nu.
Astrid hjälper mig från marken och jag hänger på Qruella, står i ena stigbygeln och gör andra förberedande övningar, så får vi se när hon är så avslappnad med det att vi kan försöka sitta upp igen.
Det är i alla fall väldigt bra att ha hjälp av Astrid som har massor av erfarenhet på området och verkligen kan lära mig hur man gör när det inte går som smort.
Cheveyo var sutten på ungefär lika mycket som Qruella och han hoppade och studsade en del, men det var aldrig några som helst problem att hålla sig kvar på honom… Men så är han ju betydligt mindre!
Cheveyo på rundbanan i somras
loidressage 