Lördag och DC-bloggdags igen

Det går fort när man har kul – lördag igen :)
Jag och Linné snackar lite med 3:an Jag och min bästis Linné snackar lite med 3:an

OMG vad mycket cirkus det varit här under veckan! Idag och i morgon är det finaler vilket innebär mer folk (publik) och färre hästar – de flesta som inte kvalade har ju åkt hem…

Mer folk blir det för mig personligen också. Mattes föräldrar och det lilla hundskrället är på väg ner från Stockholm och lär komma efter lunch nångång.
20131003-214736.jpg

Matte fyllde ju 20 år igår, så nu är det paketutdelning och middag i Lund som väntas för henne.

Faktiskt andra året i rad som hon firar födelsedagen på Flyinge. Förra året var jag hemma på Brännskogen och matte var här nere och jobbade med Jeanna.

Igår var det hur som helst löshoppningsfinal för 3-åringarna och matte skulle vara speaker. Hon hade förberett sig noga, hade koll på startlista, uppfödare, ägare och uttal av alla hästnamn. Men fem minuter före klassens start, blev hon arbetslös. Då kom Jan Fristedt… Ska man bli dumpad så är det väl OK att bli ersatt av speakerkonstens okrönte konung :)

Matte fick vara sekreterare åt domarna istället och hon fick tydligen höra en väldig massa intressant. Och det tycker jag är jättebra, för nu kan hon berätta för mig exakt hur jag ska göra om jag får prova att löshoppa någon gång sedan!

Efter löshoppningen såg jag inte röken av matte utan fick en egen myskväll i stallet. Matte hade lite födelsedagsförfest hemma hos sig och sedan var det nattklubb i partytältet. Och det hörde jag minsann, för det var ju nästan hemma hos mig :)
20131005-071320.jpg

Tack förresten till er alla gulliga som undrar om hur jag mår!

I måndags promenerade vi bort till kliniken och träffade veterinären Johan Lenz. Han tog röntgenbilder och körde även ultraljud. Jag fick några sprutor, så nu känns det riktigt OK. Matte promenerar med mig och ska sitta upp och skritta också under veckan som kommer.

Det värsta är att hon tagit ifrån mig en del mat – skitjobbigt, för jag är ju alltid hungrig!
Jag kommer nog aldrig att känna mig mätt igen i hela mitt liv, efter att jag opererade magen förra hösten då jag knappt fick ett ynka höstrå på flera veckor…
(Fast jag får nog så jag klarar mig – 717 kg nu, med god marginal tyngst i stallet. Men jag är ju inte tjock direkt!)

Lämna en kommentar

Filed under Dressyr, Häst, Ridsport

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s