Igår var det alltså dags för Dee Rex att göra entré innanför de vita staketen för första gången!
Vi åkte till Frosta Ryttarförening och red en LB. Målet var att göra en så lugn, stabil och säker ritt som möjligt, för att bygga en bra grund med förtroende inför vår fortsatta gemensamma tävlingskarriär.
Ska vi göra nåt kul idag?
Frosta var en trevlig tävlingsplats, men just i söndags var det ju helt fruktansvärt varmt och inte alls det perfekta vädret för svart kavaj och tighta lackstövlar. Jag valde ändå medvetet att ta lite längre tid för framridningen än vad jag egentligen trodde mig behöva. Första gången tycker jag att det är bättre att ha för lång tid än för kort. Är hästen spänd finns det tid till att reparera det, med en för kort framridning kan det bli jättedumt.
Nu var dock fallet att jag fick Didde avspänd och fokuserad snabbt, och då kunde jag låta honom skritta mycket istället. Han kunde kanske visat lite spänstigare gångarter på banan med en kortare framridning, men nu var det ju inte det som var målet.
På väg att smälta bort redan innan start…
Didde skötte sig strålande inne på banan. Han lyssnade bra på mig, rätt sak hamnade på rätt plats och han var trevlig att rida! Han tappade koncentrationen totalt mitt i vänster galoppfattning då han fick syn på folk som gick förbi kortsidan av banan, så vi plockade på oss en onödig 4:a. Annars flöt det på okomplicerat och lugnt!
Gillar sista kommentaren!
Jag är jättenöjd med bedömningen, det domaren skrev matchar min känsla till 100%. Alltid roligt när man känner så tycker jag, det är få saker som är så frustrerande som att få en bedömning som inte relaterar till ridkänslan, oavsett om det är åt det positiva eller negativa hållet.
Poängen räckte till en grön rosett som Didde klädde fint i :)
Första rosetten :)
loidressage 