Så här står det på Wikipedia om begreppet ”Jag mötte Lassie”:
Under andra halvan av 1990 skrev journalisten Petter Karlsson en krönika i Expressen där han beskrev fenomenet att många människor skryter med sina möten med kändisar. I denna krönika förekom bland annat den då relativt okände trollkarlen 21-årige Carl-Einar Häckner, som stolt visade upp en sedel där Olof Palme skrivit sin autograf. Bäst, ansåg Karlsson, var ändå en tjej vid namn Helena vars släktingar i USA hade en hund som hade blivit lägrad av Lassie (i ursprungshistorien var Lassie visserligen en tik, men hon spelades på film alltid av hanhundar).
Följden blev att läsare började skicka in sina egna meriter, som Expressen i flera år publicerade under vinjetten ”Jag mötte Lassie – föreningen för fåniga meriter”.
Min roligaste/knäppaste ”Lassie” är när jag var på Djursholms Elittävlingar för några år sedan. Till mitt försvar får jag väl säga att jag var max 12 år och redan då totalt dressyrinriktad. Jag mötte Peder Fredricson i ryttargången och vågade mig på att prata med honom. Det skulle jag nog ha låtit bli, för min fråga var ”Varför har du inte Cardento med dig?” Han tittade på mig som om jag var en utomjording men sa snällt ”Därför att Cardento är Peter Erikssons häst…”. Sjukt pinsamt! Dessutom blev det ett foto i tidningen Ridsport, där jag inte såg riktigt klok ut…
loidressage 