När jag var liten fick jag bestämma middagen då jag hade placerat mig på tävling och så fick jag Pommac och hade rosetten bredvid min plats vid matbordet. Nu är den blå rosetten kvar hemma hos mig på Segersta och mamma hade bestämt maten, men det var helt okej med oxfilé, bea och ugnsgrönsaker igår kväll ;)
Foto: Flavia Canel
Låter kanske fånigt, men jag är övertygad om att det är ännu ett sätt att dressera sin hjärna till att tänka positivt och att hitta möjligheter – just att uppmärksamma framgångarna ordentligt. Att ha ett lager av positiv förstärkning är rätt värdefullt när man är mitt i en utvecklingsfas och det känns som att man hela tiden tar minst ett steg bakåt för varje två steg fram.
Idag är jag alltså hemma hos mina föräldrar. Jag har bl a ägnat mig åt att göra klart en analys av en årsredovisning, för kursen i Företagsekonomi B. Dessutom har jag, mamma och Lisen varit och ätit lunch. Jag passade på att klippa mig (15 cm och sedan uppklippt på det, hjälp..!) och köpa skor till studenten. Snälla Melle mockar åt DC, så jag kan åka direkt till jobbet och morgonfodringen i morgon bitti.
Igår var jag inte det minsta ledig, men jag hade en händelserik och rolig dag. Innan jag dök upp till middagen i Enebyberg 19:30 hade jag mockat 9 boxar, gjort iordning och ridit 7 hästar, longerat en häst, bytt stall på två hästar, samt kört Don Cameron fram och tillbaka mellan Erikslund och Segersta – vi red ett pass för Jeanna på utebanan. DC fortsätter att gå väldigt bra, idag fick han vila men imorgon blir det jobb igen och sedan tävling både fredag och söndag!
loidressage 
Du tänker så rätt så!! Jag håller på mkt själv och jobbar med den mentala biten igenom hela ridningen/tävlingar och dess resultat….Att tänka positivt, hitta bra lösningar, och inte dömma sig själv så hårt och negativt…som vi oftast gör…Utan kunna sträcka på sig och säga att man är BRA och faktiskt kan rida och det går framåt… ;)
Precis! Vi FÅR vara bra! :))