Min och DCs sista ritt på Umeå-meetinget blev aldrig av. Jag strök oss två minuter innan start – det var inget alternativ att gå in och rida. DC var likadan på framridningen idag som igår, och det fanns inget jag kunde göra åt saken. Nu på eftermiddagen har jag pratat med både Jeanna och Karin, och jag har funderat många varv kring hur vi ska gå vidare med det här.
Vi är på väg hem från Umeå. Vägen hem känns längre än vägen hit. Ganska kostigt då jag oftast tycker att det är tvärtom. Jag tror att det kanske beror på att vägen alltid känns längre och tyngre när man är besviken, deppig och allmänt negativ? Det behöver ju inte bara gälla vägen från Umeå till Herfsta, utan det gäller nog faktiskt det mesta. Oavsett vart man är på väg går resan snabbare när man är förväntansfull med sikte på målet. Just nu känns det som att jag har en lång väg framför mig med DC för att ta reda på vad som inte stämmer, men jag får väl försöka att vara positiv och sikta på målet – att få tillbaka min ”vanliga” häst – så går nog den resan snabbt den också. Jag säger helt enkelt som tävlingledaren sa igår, ang att det är lättare att få folk att åka ner till Skåne än upp till Norrland för att tävla. ”Det är väl meningen att vi ska rida i uppförsbacke?!”
Jag och mamma har trots allt haft en trevlig helg tillsammans med härliga kompisar. Tävlingarna var väldigt väl arrangerade och flöt på bra trots regn och blåst.
På väg tillbaka över Höga Kusten-bron
Mindre än 30 mil kvar nu!
loidressage 
Du får säkert tillbaka din ”vanliga” häst Loi, kämpa på. Glöm inte att efter regn kommer alltid sol!
Håller med att du säkert får tillbaka din ”vanliga” häst! Visst har ni kollat ryggen? Det är bara så kul att ha er på våra tävlingar!!! Dra med alla era tävlingskompisar till nästa år!
Bästa ryttarhälsningar Karin Kemi, tävlingsledar´n
Tack igen för ett jättetrevligt meeting! Vi ska absolut skicka upp fler 08:or :)
Jadå, han blev kollad av sin kiropraktor senast förra torsdagen och ryggen var mjuk och fin, även sadeln är kollad nyligen och ligger bra. Jag red ett pass på honom igår och han kändes helt som vanligt, arbetsvillig och mjuk. Det var verkligen en lättnad! :)