Jag såg verkligen fram emot att rida i min nya sadel idag! Tur det, för annars hade jag nog inte orkat rida alls. Jag är dunderförkyld, eller om det är någon sorts influensa. Kul är det inte i vilket fall, jag känner mig som en urvriden disktrasa.
DC å sin sida var pigg som en lärka och på topphumör – han blev ju bara promenerad och longerad igår.
Vi promenerade tillsammans till ridhuset, men på vägen tillbaka gick det faktiskt riktigt bra att rida! Stadigt på tygeln i ganska kort skritt är det som gäller när man ska gå på travbanan. Då hinner jag upptäcka förmodat läskiga saker innan DC reagerar på dem, och han går tillräckligt långsamt för att hinna tänka en halv gång innan han får panik om han är på väg mot något jättefarligt.
Högljudda sånger hjälper också väldigt bra när DCs nerver behöver lugnas! Tur att han har så långa öron, mindre risk för skavsår i dem? Själv har jag skavsår på fötterna efter att ha promenerat till ridhuset i dressyrstövlar ett antal gånger de senaste dagarna. Jag orkar faktiskt inte bära dem, då tar jag hellre skavsåren. Lite mer sång så ska jag väl kunna åka snålskjuts uppe på DCs rygg snart!
Sadeln kändes minst lika bra som när vi provade den på Mustang. Det är helt underbart att bara kunna sitta på hästen, utan att spänna massa konstiga muskler för att ”passa in” i sadeln. DC verkade en aning förvirrad av mina hjälper i vissa lägen, men det blev bättre och bättre för varje minut jag red. Det tar nog bara några dagar för honom att ”programmera in” min annorlunda sits och det nya skänkelläget!
Glad över att slippa sitta och vakta knäna från att hamna utanför sadeln längre :)
Nu ska jag ta en Ipren/Alvedon-cocktail och tycka synd om mig själv en stund. Hoppas på att vara ett nytt, fräschare jag till morgondagens träning på Segersta!
loidressage 