Alldeles ensam, övergiven, ledsen och bedrövad… Stackars DC som var tvungen att gå in från hagen precis när Lillie kom tillbaka från sin ridtur! Han var faktiskt så ledsen att jag var tvungen att slänga på transportskydden, lasta honom och köra iväg från gården, utan att borsta eller linda benen först.
Jag har haft två viktiga möten idag och var tvungen att rida snabbt som sjutton mellan dem, så jag körde alltså DC till ridhuset istället för att promenera dit med honom – jag hade aldrig hunnit annars. Väl framme på Fornboda och med lillie utom synhåll, uppförde DC sig som en vuxen häst igen, och jag kunde borsta klart, linda ben, sadla osv utan problem.
Han är nu oerhört sällskapssjuk och vill vara med sina kompisar hela tiden. Jag är väldigt glad att han lugnar sig när han åker iväg, annars vore det inte kul alls när vi ska på tävlingar och träningar.
Typisk ”DC-är-övergiven-och-vill-ha-sällskap-min”
loidressage 