Mellan hopp och förtvivlan

Under dagen har DC piggat på sig så pass att veterinären rapporterade att han var MYCKET  MISSNÖJD med serveringen på det där stället. Stråvis med hö passade inte honom alls. Tarmljuden var tillfredsställande och allmäntillståndet över förväntan.

På kvällen började han visa smärttecken, flemade, skrapade och rullade sig. Han fick medicin för det och blev genast lugn och normal. Nu ska det gå tillbaka på rätt väg!!

– – – –

Jag har fått så otroligt mycket sympati och omtanke – helt fantastiskt rörande. Även tips och en hel del funderingar, så jag tänker kort redogöra för förloppet under lördagskvällen/-natten  eftersom jag fått frågor om det:

• Lördag kväll  – Kicki ringer ”DC slutade plötsligt att äta sin havre och står och skrapar…” Hon hinner inte avsluta meningen innan jag är i bilen.
• 10 minuter senare är jag i stallet och konfererar dels med Kicki, som sett fler kolikhästar än de flesta, dels med Lisen som, liksom jag, har ordentlig erfarenhet av kolikförlopp och behandling.
• Jag promenerar med DC och kontaktar distriktsveterinären, som ger sig iväg från Finsta omedelbart.

Det finns de som frågar varför jag inte åkte upp till Ultuna direkt – svaret är helt enkelt att han behövde först och främst få lugnande, kramplösande och smärtstillande. Du kan inte köra ett släp med en 177 cm häst som riskerar att plötsligt lägga sig och försöka rulla sig i transporten. Då är vi fler än en som behöver vård.

• Behandlingen från distriktsveterinären är helt utan frågetecken. DC får de mediciner som krävs, han sondas, han får olja och vatten och han rektaliseras. Veterinären hade då utan tvekan känt om tarmarna legat gasfyllda högt upp. Hade det funnits andra tecken på ett allvarligare tillstånd hade vi självklart åkt nu!
• När veterinären lämnar oss kl 23.00 är läget helt lugnt. DC sover av och till under natten. Vi promenerar mellan vilorna.
• När han börjar visa smärttecken på morgonen åker vi direkt till Ultuna och han blir omedelbart omhändertagen med fullt fokus från personalen och alla undersökningar gör i tur och ordning, efffektivt och by the book.
• Jag ser själv att bukvätskeprovet säger buköppning och det finns ingen som helst tvekan från någon om att det ska göras.
• Det visar sig vid buköppningen att en bit av tunntarmen har klämts och är så pass illa att den behöver tas bort. Operationen avlöper komplikationsfritt.
• Uppvaket går så bra man kan drömma om.
• DC mår, fram till ikväll, efter omständigheterna otroligt bra.