Idag är det exakt ett år sedan DC låg på operationsbordet på UDS.
Vi kom fram till kliniken 08.00 på morgonen. DC opererades i ca 4 timmar, sedan ringde kirurgen mig och sa att det operationsmässigt hade gått bra men att DC tog tid på sig i uppvaket. 4 meter tunntarm hade tagits bort efter att legat fastklämd. Sedan ringde de tillbaka och berättade att uppvaket också hade gått bra, vilken otrolig lättnad det var!
Så väntade en oöverskådlig tid av oro för återfall, sammanväxningar, bukbråck mm. DC blev kvar på kliniken i 9 dagar. Efter ännu en kolik en vecka efter hemkomsten och ny vistelse på Ultuna fick jag sluta jobba och nästan bo i stallet och promenera med honom tre ggr/dag.
Och så var det allt jag inte ens hade kunnat fantisera om, som hur påverkad han skulle bli av boxvilan, både avmagring, muskelbortfall och inte minst den psykiska biten med rädslor och hyperkänslighet. Jag fick i princip sadeltämja och rida in DC på nytt. Även efter uppsittningen var varje nytt moment konstigt för honom och jag la massor av tid på saker som att vänja honom vid mina hårdare ridstövlar, att jag hade sporrar osv. När vi började rida utanför hagar eller ridhus vågade DC inte gå någonstans.
Det här året har varit en känslomässig berg-och-dalbana med ALLT på hela skalan: lärorikt, för jävligt, ibland fantastiskt.
På väg att lämna Ultuna efter 9 dygn på intensiven.
Tre veckor efter operationen. DC har tappat 100 kg.
Tråkigt med boxvila:( DC slår huvudet i allt han kommer i närheten av.
Äntligen, en pytteliten stund i en liten hage!
Lycka!! 2012-12-23, alltså tre månader efter op. Sitter upp för första gången!
6 mån efter op. Första starten (2:a i MsvC)
9 mån e op. Första segern efter op. MsvC:1 på drygt 68%
Ca 10 mån e op. Vår första placering i MsvB:4
Hela historien om DCs operation finns i augustinumret av Equipage, som jag tror finns ute några dagar till.
Några blogginlägg från dagarna efter buköppningen:
24 timmar senare – från kvällen den 23:e
Mellan hopp och förtvivlan – från den 25:e
loidressage 