100 % Berg och dalbana

Det finns ingen som kan kasta mig så mellan hopp och förtvivlan som Don Cameron.

Även om mamma ibland påminner mig om att jag en gång hoppade av Nalle i ett hörn av ridhuset och stortjöt, lika väl som att vi var placerade i JSM 2010, så slår DC alla rekord i att erbjuda Berg och dalbana.

Senast vi var i ridhuset var det 100% glädje att rida DC. Han var mjuk, lydig, arbetsvillig och alldeles, alldeles underbar :)

Duktig pålle!

Men resan till vår nuvarande upp & ner tillvaro är ju milt uttryckt speciell. Sedan i september har han varit nära döden vid flera tillfällen och det är ju då inte bara fysiska problem man måste hantera efter operation, sjukhusvistelse, boxvila och konvalecens. Några smakprov:

I december hade tröskelvärdet (läs om det i Bo Tibblins Ridlära s. 14-16, mycket intressant!) sjunkit så att det säkert låg under minus. Han tålde absolut ingenting, lilla gubben. När vi gick på promenader höll DCs hjärta på att hoppa ur kroppen på honom när han fick syn på en travare på avstånd.
I januari, när jag började rida ut från vår ”hagridbana” försökte han vända hem minst 20 ggr på en 200 meter lång sträcka.
I februari öppnade sig ån nere vid ridhuset och bron blev ett nytt panikställe. Där satt nu ca 50 änder och kvackade som galningar när vi skulle gå förbi.
För någon vecka sedan skuttade han runt på bakbenen i ett dike i total panik över en hund och en bil som enligt DC var på fel ställe…

Det är förstås ett mirakel att han överhuvudtaget står på benen, kan ridas och alltmer ofta glimmar till och ger nytt hopp för framtiden!

Precis som vi efter operationen och konvalecensen började om från noll med all träning, så tar vi ett helt nytt avstamp på tävlingsbanan och börjar om där också.

På fredag kväll är det nämligen dags för oss att återvända till dressyrbanan, närmare bestämt i Mariefred :)

Min enda ambition och förhoppning är att DC ska tycka att det är kul att visa upp sig igen och att alla rutiner kring tävlandet sitter som de ska. DC har fått gå knoppad på programträningar och jag har provridit tävlingsstövlarna…

Hjälp gärna till att hålla tummarna för oss :)

Några minnesvärda toppar och dalar i vår Berg och dalbana:

Vinnare av Waxholms Klubbmästerskap 2011 (spöade Nalle på % i lättare klass)

Ny karriär som cirkushäst med levad i vänstersluta (vi fick en blå rosett :))

Vi tar hem Division II i Uppland med Segersta SR

Den 10 september, för precis ett halvår och två dagar sedan gick DC omkull i hagen och skade- och sjukdomsperioden drog igång med en 3-gradig hälta och två övernattningar på Mälarkliniken. Sedan var det katastrof efter katastrof..