Det är inte lätt när det är svårt.
Jag älskar dressyrstövlar. Hård utsida, lite mjukare insida, gärna en riktigt hög båge och så dragkedja framtill. Jag älskar mina lackade tävlingsstövlar, trivs kanon i de vanliga svarta, och mest av allt tycker jag om jag de cognagsfärgade.
Men i höstas visade det sig att det var lite svårt att hoppa i dressyrstövlarna, för underskänkeln åkte bakåt i sprången (surprise!!?). Så jag skaffade ett par mjuka hoppstövlar, och det visade sig vara ett vinnande koncept! De har varit toppen, tills min fot blev dålig och svullnade upp. Då gick det inte att rida i dem längre :(
Så nu har jag stått med bara dressyrstövlar igen i några veckor, och hoppryttarmaffian här på Flyinge har tjatat och tjatat om att jag ska börja rida med skor och chaps istället ;)
Efter att ha lånat Mollys chaps till inridningslektionerna igår och idag bestämde jag mig för att följa rådet. Just med anledning av foten hade jag ändå tänkt skaffa ett par riktigt bra ridskor, så jag gick till Ryttare och Häst nu på eftermiddagen och bad om hjälp att hitta de absolut mjukaste, skönaste skorna.
Det blev ett par Ariat Quantum Devon Pro-skor med matchande chaps.
Jag är redan lite kär i både skorna och chapsen. Framförallt skorna! De är otroligt sköna. Vem vet, jag kanske blir frälst?
När jag ändå var i butiken passade jag på att köpa kraftfoder åt Venedig. Sedan blev det en spännande cykeltur till stallet borta i allén… 25 kilo Krafft Groov90 på styret, tack för att Skåne-vinden höll sig borta!
