Jag är så rörd över all sympati, alla vänliga ord och den medkänsla som ni givit mig, alla underbara vänner och även människor jag aldrig träffat.
Min häst får jag aldrig tillbaka men er omtanke har verkligen varit ett ovärderligt stöd för mig under de här fruktansvärt tunga dagarna. Jag är väldigt, väldigt tacksam över det.
Jag vet inte hur man ska uttrycka det riktigt, men det hela gick i alla fall väldigt odramatiskt och lugnt till för DCs del i måndags. Vi fick ett väldigt tryggt omhändertagande på kliniken och DC var helt oberörd, mumsande på sitt kraftfoder.
Man brukar ju säga att hästar är änglar utan vingar. Nu har DC fått sina vingar, jag föreställer mig att de matchar honom i gnistrande guldfärg. Min vackra, fina ängel.
loidressage 