Återblick! Mina fina fyrbenta skolkamrater

Läromästare brukar man ju kalla äldre pållar, men alla hästar som passerat under året har bidragit till att jag faktiskt lämnar Unghästutbildarprogrammet med en känsla att jag nog har åtminstone lite koll ;)

Förutom erfarenheterna som var och en av hästarna gett är det guld att ha ett beprövat system med sig i ryggraden. Flyingemodellen fungerar och det ger en trygghet i en rätt så ”risky business”. Jag har också lagt upp en länk till ”Kvalitetssäkring Unghästutbildning” under fliken Mer/Länkar.

Flyinges samlade lärarkår har tillsammans skrivit en bok om hur hästutbildning går till på Flyinge.

Flyingemodellen funkade även alldeles utmärkt med t ex mitt privata lilla inridningsprojekt Venedig, som veckan efter att hon lämnade mig t o m kunde provridas av spekulanter.

Så en liten återblick på den första periodens fyrbenta bekantskaper:

Period 1 började 26 augusti och vi hämtade Flyingehästar från bete respektive tog emot privata unghästar som anlände från olika ägare. För min del handlade det om en ung dam från Bollerups Lantbruksinstitut. En hel del framgångsrika, framför allt dressyrhästar, är födda och uppväxta på Bollerup t ex Amiral 764 – Nalles pappa!! Härifrån kom alltså prinsessan:

Jag ägnade en rejäl stund åt att styla Qruella första dagen. Ryckte manen, klippte öronludd mm. Det behövdes efter betet, manen var tjock och solblekt i topparna. Sån man får vara när man är 3 år :)

Qruella stora fina Quaterback-stoet som fick gå om en klass i skolan. Vi skrattade åt det lite väl passande namnet och när hon hämtades hem vid jul fick jag veta att hon inte hade fått det av en slump ;)

Qruella var inte dum, men rädd, rädd, rädd för i princip allt – inklusive fenomenet ryttare på ryggen.

Efter att jag åkt i backen (pinsamt nog först av alla på UP 13/14 och dessutom två lektioner på raken…) satte Astrid henne i särskolan och vi jobbade tillsammans med Q på luncherna och efter skoldagen.

I december var hon bara vacker och underbar

Mer om Qruella finns HÄR

Qruella får nog anses ha varit min största läromästare under utbildningen. Hon var ju egentligen inte en inridningshäst, men vi började om från noll helt och hållet, så det är ändå med henne jag lärt mig inridningssystemet från grund och botten. Sen fick jag helt ovärderlig hjälp med henne också och mycket kunskap om hur man hanterar även de hästar som inte riktigt följer mönstret!

Three Hearts f 2010 är en liten fux e. Heartbeat – Magini. Han var en väldigt trevlig och läraktig kille som gick i samma ”klass” som Qruella skulle varit med i. Han var redan inriden så han vidareutbildades, jag hoppade bl a in honom. 3:an åkte tillbaka till sin ägare efter första perioden. Han avslutade sin tid på Flyinge med uteritt där han både skrittade och travade genom vattenpölar. När vi kom tillbaka till stallet hade jag tänkt skritta på den torra marken, men 3:an hade fått upp smaken för vattenlek och drog självmant rakt ut i den största pölen! Cool treåring!

Så vitt jag förstått funkar Trean bra hemma.

Ascot, f. 09 en stor skimmel e. Jaguar Mail – Cardento. Ascot var ganska bekväm av sig, men ändå samarbetsvillig och positiv. Han kändes som ett projekt helt i min stil, men det blev ett väldigt kort sådant, för han behövde fylla sin funktion som reserv.

Hipp San, f 2008 e. Hip Hop – Cardento. Jag gjorde höstens dressyruppföljning på Hippien, vilket gick rätt dåligt. Han fick lite väl svåra uppgifter för sin dåvarande utbildningsståndpunkt och jag kunde ha gjort bättre ifrån mig. När det var hoppuppföljning veckan därpå blev jag lätt chockad ””Trevligt ridet!”, sa Henrik Ankarcrona. Jag tyckte ju i och för sig också att det var dög, men det var jämfört med våra tidigare prestationer och min, vid det laget, otroligt dåliga avståndsbedömning. ”Men visst fasen ska det gå att få ordning på den också! Kan Hipp San våga hoppa vattenmatta så ska väl jag kunna lära mig att räkna galoppsprång, om jag får träna lite”.

Och det gick ju visade det sig, puh!