Ge aldrig, aldrig upp!

”Dream big and aim for the moon when setting your goals so that even if you miss you will land among the stars.”

I onsdags kom mailet från Flyinge. Jag är antagen på den 2-åriga Beridarutbildningen!
Vägen hit har varit så krokig att det är svårt att fatta att det är sant att det nu är verklighet!

Jag är så gränslöst tacksam för att Håkan och Anita gjorde det möjligt!!

Camilla Lindelöf som utan att tveka lånade ut sin Quasino förra våren och lärde mig hoppa så pass att jag blev behörig att ens söka Beridarprogrammet – Tack!!

Listan med fantastiska vänner och underbara hästar som hjälpt mig fram hit är oändligt lång! :) Och jag är helt överväldigad och tacksam för alla gratulationer till antagningen! TACK!!

Jag red första gången när jag var 1 år och 9 månader, började på ridskola när jag var 7 och hade min första foderponny när jag var 9. Min första egna ponny fick jag när jag just fyllt 11 år. Det är många år sedan jag insåg att jag inte vill göra något annat än att vara professionell ryttare.

Men, en vinterdag i Skåne, när det snöar horisontellt och blåser så att cykeln nästan trycks ner i diket…

När benen är lilaspräckliga av köldskador och man haltat mellan hagarna med en förmodad stressfraktur i foten…
När det är strömavbrott och vi vattnat 50 hästar för hand, fiskbullarna skrattar från en öde skafferihylla, när mobil nr 2 krossas i stallgolvet och brevbäraren vägrat leverera ens post med nödtelefon…
När man lever en vecka på Ipren efter två luftfärder eller vinglar ut från ridhuset med hjärnskakning…
När meddelandet kommer om att vackraste Q råkat ut för en olycka och avlivats…
En vårdag då 110 mils hoppfull resa slutar med att Drömhästen blir ängel och hoppet om att någonsin komma in på Beridarprogrammet samtidigt släcks…

Då finns bara en sak att ha framför sig:

Ge aldrig, aldrig någonsin upp!

Underbara, glada, snälla, vackra, duktiga Didde som följer med mig till Flyinge!!