Kategoriarkiv: Allmänt

Började dagen med att hämta min egen älskling i hagen. Han var klok och höll sig i skuggan, men kom snällt klivande ur skogen när matte dök upp :)

Vi tog en sväng på travbanorna – först två gånger upp för den långa backen med tempoväxlingar mellan riktigt långsam och lite mer framåt galopp. Sedan styrde jag ut mot rundbanan, vilket orsakade vilda protester från DC..

Väl ute på banan insåg han att jag hade rätt i att det är jättekul att få springa fort där! Snabbgalopp på fullblod i all ära, men att släppa DC är något alldeles extra. Vilken kraft!!

Varm DC väntar på en dusch!

Sedan bar det av till Hagbylund med Ellen i transporten! Vi lastade ur den vilda lilla skimmeln och lyckades få upp mig i sadeln och in på framridningsbanan. Sedan åkte mamma och Kicki tillbaka till stallet för att hämta Hunting Call som skulle starta 56 minuter efter Ellen.

Ellen skötte sig faktiskt helt okej! Galopprogrammet var en enda röra, med både 1, 3 och 4 i protokollet. Vi kom ändå inte sist, utan hamnade på 13:e plats av 18 startande. Jag är väldigt nöjd med att vi fick in henne 1. i transporten, 2. på framridningen, 3. på banan. Att hon dessutom stannade innanför staketet hela ritten och under några korta stunder var riktigt fin är en bonus ;) Slutkommentaren: ”Rörlig häst som idag var mycket spänd, bra att du kämpade på. Lycka till”.

Hunting Call var mycket modigare än jag väntat mig. Visst var det läskigt med alla rosa reklamskyltar runt staketet, men domarbåset var inte så farligt och det gick faktiskt att gå överallt med lite övertalning. Han gjorde i stort sett det han skulle, med undantag för en usel galoppfattning. Han har dock lätt för att bli spänd och tappar mycket gång på det. ”Bra kämpat på snygg häst som idag blir spänd och lite hastig i sin takt. Försök stäm av mer”.

Hunting Call kom på 8:e plats av 18 startande och det är jag nöjd med för hans del. Även om han galopperat in en hel del pengar har han aldrig sett ett så lågt litet vitt staket förut ;) Han trodde förresten att det var kapplöpning på gång när han klev ur transporten och hörde högtalarna!

I tisdags var vi som sagt på sadelprovning.

Per Nerlund på Mustang har i samarbete med Jeffries Saddlery specialbyggt en sadel som DC och jag nu provat sedan i mars. Även om både jag och DC stormtrivs med sadeln ville jag att Per skulle ta en titt. DC har ju fått tillbaka sina 100 tappade kilon och även lite muskler.

Per tyckte precis som jag att den fortfarande passade bra, men jag ville ändå gärna se om vi nu kunde hitta en ”standardsadel”.
Per letade fram några olika som passade DC men ingen av dem funkade för mig.

DC blev argare och argare av att jag satt upp igen och igen och satt konstigare på hans rygg.

Till slut bytte vi tillbaka till Pers egendesignade och allt var frid och fröjd igen :)

Sur DC

Så vi åkte hem med samma sadel, bara lite tillskuren i kåporna så att den nu faktiskt får plats i ett sadelskydd. Per sätter igång med bygget av vår ”riktiga” sadel nu när han nu sett DC igen och vågar tro att måtten ska stämma.

Inte Albion-sadel ;)

Fullbloden har haft en omväxlande vecka:

• Ellen for runt på banan som ett popcorn, så henne tog jag ut i skogen efter att utan framgång ha försökt att dressyra. Ellen var mycket nöjd med det. Dagen därpå gick det mycket bättre att rida dressyr, men för att bushästen ska hålla sig i skinnet rastade jag henne igen med 3 varv på rundbanan igår. Idag är det dressyr som gäller, inför morgondagens debut på tävlingsbanan!
• Hunting Call gick riktigt bra i tisdags, förutom att han var livrädd för ”hinderhögen”, så vi avslutade med hoppning av 15 cm kryss.

”Om man hoppar av tillräckligt tidigt är det nog inte lika läskigt…”

• Lille Cheveyo fick gå två varv på rundbanan i tisdags. Han blir allt stadigare och starkare i kroppen. Det ska bli så kul att rida honom på Täby Galopp så småningom! Dagen efter fick han vila och igår var det premiär även för honom – Cheveyo hoppade med ryttare för första gången i livet. Han var superduktig och fattade direkt vad jag ville.
• Måste nu bjuda på en fartupplevelse, nämligen Mejrams och min galopp häromdagen!

Eftersom jag igår plågade DC med något av det tråkigaste han vet – sadelprovning – kändes det bra att gå upp extra tidigt för att hinna hoppa lite före nästa halvkul påhitt.

Morgonstund har hinder i mund.

Det var nämligen dags för både munkoll och skoning på förmiddagen. Dylan Gorvy på Mälarkliniken får nu ta en titt i munnen på DC i samband med skoningarna för att vi ska ha full kontroll på ett litet mellanrum som inte får samla på matrester och bli inflammerat. Härligt att höra att det var mycket bättre redan, på bara 6 veckor!

DC är superfin i munnen. Det syns inte överhuvudtaget att han har bett i munnen, vilket jag är grymt stolt över!

Vi kollade också att alla betten på både träns och kandar ligger helt bra och vi gjorde den mikroskopiska ändringen ett halvt hål ner på bridongen .

Det var verkligen fullt hus på kliniken. DC fick sällskap av en pytteliten söt ponny under skoningen, men vad hjälpte det-han var ändå sur på Roger och begriper inte alls vad sommarskor ska va bra för ;)

Även Chichi fick fötterna expertfixade- pedikyr hos grannen Smådjurskliniken.

Sådär, nu är sista antagningsprovet avklarat!

Vi började med samling klockan 8 imorse. Då fick vi en timmes genomgång av dagen, utbildningen och alla praktiska detaljer. Jag hamnade i grupp 3, vilket innebar att jag fick börja med ridprovet.

Till skillnad från på de andra proven var detta ridprov sammanslaget, så vi red bara två hästar var och båda i såväl dressyr som hoppning.

Jag blev tilldelad en stor brun valack som heter Rivage W. En trevlig häst som kändes smidig och ganska lättreglerad.

Både dressyr och hoppning gick bra tycker jag! Karin Engström och Susanne Gielen satt och bedömde dressyren.

Så var det hästbyte och jag fick ta över den lilla flugskimmeln Ohio.

Jag höll inte direkt på att blåsa bort av fartvinden när jag satt upp på Ohio… Han släpade sakta fötterna genom underlaget när vi skulle skritta iväg från medellinjen, haha!

Vi värmde upp självständigt och jag fick faktiskt riktigt bra fart på Ohio! När vi skulle korta upp stigbyglarna för att hoppa hade han fått igång bakbenen och gick i en trevlig form.

Även hoppningen gick bra, faktiskt mycket bättre än jag vågat tro. De första sprången kom vi rätt nära hindren och fick väldigt korta, höga språng. När vi hoppat ett par hinder hittade jag en bra teknik för att få honom att hoppa av längre ifrån hindren och då blev det dessutom lättare att få till rätt antal galoppsprång mellan hindren.

Provdagen avslutades med att jag blev intervjuad kl 13, så nu är vi på väg hemåt! Med andra ord en väldigt kort dag jämfört med Hippologprovet.

Vi har kanonväder idag, och Flyinge är så vackert. Jag kan inte fatta att DC inte gillar den här utsikten ;)

Nu är vi på plats i Skåne!

Jag behövde inte köra en enda mil på vägen hit, så skönt! Det är ju faktiskt inte ens två veckor sedan jag körde hela vägen med DC på släp. Idag gick det såklart betydligt fortare.

Vi stannade i Gränna och åt lunch på en restaurang i hamnen, supergott! Nu sitter vi på O’Learys i Lund och äter mumsig biff. Mycket prat om mat nu känner jag, men det finns inte så mycket annat att skriva om när man inte har hästen med sig. Eller jo, dagens kaffeintag skulle jag kunna göra en hel uppsats om! Det blev nog en liter eller två…

Supergod! Nu väntar jag på min Crème Brulée Cheesecake…

Förresten, det fattades lite grejer (ett glas och en morgonrock) i vår Grand Deluxe-svit på hotellet, vilket gjorde att vi fick ringa receptionen två gånger. De bestämde sig då för att kompensera oss med en skål godsaker…

Och nu kom min efterrätt!

Haha, bara matbilder idag som sagt! Inte en enda på DC, även om jag var frestad att slänga med en bild på när han äter sin frukost (ännu en matbild då, haha!)

Nu är jag ordentligt utfodrad och laddad för morgondagens prov!

Även om DC är stor och stark (och enligt min erfarenhet grymt tung…aj) så är han inte så tuff och modig alla gånger.

Men min fina häst satte serien första gången vi red den på tävling! Debut i MsvB:5 med en 6:a på tre byten i vart 4:e alltså.
Totalpoängen var inte roliga, med två 2:or och tre 4:or, men det är bara att bita ihop och komma igen!

När vi lastade ur ledde jag DC en liten bit. Han fick då syn på en häst borta i en hage och av någon anledning var den fruktansvärt läskig. DC stod och stirrade skrämt på den och var väl borta i sin egen lilla värld, så när en annan häst fick sin transport att skramla till blev DC livrädd och hoppade i princip upp i mitt knä.

Nu var jag väldigt nöjd med att jag för jämnhetens skull hade lindat även mitt oskadda ben! DC landade nämligen långt ner på mitt vänstra skenben och utan lindan, som gjorde att hans sko gled längs med mitt ben och hasade ner lindan istället för att gå rakt in mot benet, hade det troligen gått av eller åtminstone spruckit. Det gjorde verkligen brutalt ont!

DC fick mellanlanda i transporten igen medan jag kollade benet, plåstrade om såret, tryckte i mig ännu en Ipren och knölade in mina båda trasiga ben i varsin ridstövel.

DC var superduktig och snäll med att stå blixtstilla när jag kravlade mig upp på honom, men sen var det lääääskigt igen. Han ville inte gå runt ridhusets kortsida, men lät sig ändå övertalas. Inne i ridhuset var det också väldigt obehagligt. Det var lite som att ha en rädd fågelunge med sig idag och inte blev det bättre av att matte var mer eller mindre skänkeldöd.

Med massor av klappar och uppmuntran fick vi ändå till en hyfsad framridning, men när DC är så liten i själen blir han extremt spänd och gångartsbetyget blev bara en 5:a och vi fick 2:a på samlade skritten.

Men serien satt! Den fick han faktiskt en klapp för direkt inne på banan, duktiga killen!

Vi fick även bra betyg på mellan- och ökad galopp – kanske för att DC kände sig nöjd med att få springa iväg lite, haha!

Efter urpackning åkte jag till Rydbo och höll träning för Anna och Thestor som ska tävla imorgon. Själv åker jag till Flyinge igen!

Igår var min och DCs bästa kiropraktor Malin hemma hos mig och fixade min vrickade fot.
Läskigt, men klart värt skräcken!
Med båda fötterna lindade och lackstövlarna som är som stuprör ska det förhoppningsvis funka att rida idag!
Malin var imponerad av min bedrift – att lyckas vricka foten sittande i sadeln hör väl inte till vanligheterna!
I vilket fall som helst är jag enormt tacksam över hjälpen. På måndag måste jag ju hoppa igen (antagningsprov till Unghästutbildarprogrammet) och det kräver ännu mer stadga i fotleden.

DC var nog lite avundsjuk i morse, på alla fullbloden som kunde ligga kvar och sola i sin hage när han fick gå in och få benen tvättade, manen knoppad och svansen flätad.

På Uhips Facebook finns nu några nya foton på vår/sommarkollektionen med mig och DC som modeller. Klara Levenstam har fotat, bl a det här:

Vill ni se resten så är det enkelt – gilla Uhip på Facebook :)

Inspirerad efter Hippologantagningsprovet i tisdags bestämde jag mig för att låta DC hoppa igår.

Han blir bättre och bättre för varje gång! Sprången är långt ifrån perfekta, men han är lydig, håller det tempo jag ber om och hoppar allt jag styr på. Bromsen fungerar trots att det står hinder framme och han river faktiskt väldigt sällan.

Lite skillnad från första gången vi hoppade i våras, när han körde upp huvudet i vädret, la i snabbväxeln och rev det mesta som kom i hans väg!

Han verkar tycka att hoppningen är väldigt rolig och han ser ut att vara stolt över sig själv, bra självförtroendeträning för honom!

Uppvärmning – en åtta över det här lilla hindret

Ibland blir det lite tokigt…

…men det löser sig oftast på något märkligt sätt :)

När vi fått några bra språng på enstaka hinder gav vi oss på en liten serie med en studs, ett galoppsprång till nästa och 3 språng till hindret efter det

Jag styrde på vattenmattan och DC flög snällt över trots att den var full av regnvatten! Han som var så rädd första gången han såg en vattenmatta!

Idag red vi dressyr i ridhuset. DC kändes riktigt, riktigt bra! Tyvärr fick jag inte njuta så länge av det…!

Vi hann värma upp ordentligt, men när jag sedan började rida igenom programmet som vi ska debutera på tävling i helgen lyckades jag vricka foten ordentligt när DC slog över till galopp i en mellantrav. Jag skrek såklart, och stackars DC undrade väl vad han gjort för något fel. Det var faktiskt en väldigt fin mellantrav innan vi tappade balansen.

Det är helt och hållet mitt eget fel, eftersom jag glömde ridstövlarna hemma och pga tidspress för att hinna till jobbet valde att rida i skor. Vristerna blir ju väldigt utsatta i långa dressyrläder och utan stövlar, inte så smart av mig. Nu blev det inget färdigridet program, men om DC tänker vara så här fin i helgen också går det nog bra ändå :)

Det blev inget jobb för mig heller – jag spenderar dagen i soffan med min lindade fot i högläge. Nu är ju jag inte typen som kan slappna av och göra ingenting, trots att jag känt mig superstressad senaste dagarna. Jag har istället passat på att organisera om bilder och filmer i min mobil, laptop och stora datorn. Eftersom jag sparar så mycket bilder på min söta häst hade jag lite platsbrist i mobil och laptop ;)

Igår fyllde båda mina hästar år!

HURRA, HURRA, HURRA!

Red One och Red Two (eller too om man så vill) är födda samma dag – 28 maj.

Aristokrat Pan, min fina Nalle blir 20 år!

Lille Don Cameron blir 8 år!

Tyvärr har jag inte haft möjlighet att fira dem eftersom jag var på Strömsholm hela dagen igår, men jag är övertygad om att Anja och Sara pussade på Nalle ordentligt och gav honom allt han kunde önska i morots- och äppelväg! Kicki rapporterade att hon pussat massor på DC!

Min dag (?) började 04:30 med tre väckarklockor. Inte rätt tillfälle att försova sig precis…

Hämtade upp Lisen och åkte till McDonalds i Stäket för att hämta frukost. Vi var framme på Strömsholm i lagom tid för samlingen. Vi var 27 stycken som skulle göra provet just idag, men det håller på hela veckan med rekordstort antal sökande, närmare 130 tror jag kommer till provet. Kanske för att Hippologen numera är 3-årig universitetsutbildning, alltså 180 poäng.

Häst vid hand med Qurir

Provet inleddes med att vi fick visa Häst vid hand. Jag missade att flytta om benen efter uppställningen, men jag sa det vid analysen innan någon hade påpekat det, så jag visade ju i alla fall att jag visste hur det skulle ha varit. I övrigt tycker jag att det gick väldigt bra.

Två helt olika hästar dressyrrridna… Här är det Riedel MB

Dressyrprovet var därefter.  Marianne Esséen och Mette Henriksen fick titta på mig, medan Birgitta Bergsten hade talat om att hon inte deltog i bedömningen av mina insatser – det vore förstås inte schysst eftersom vi känner varandra sedan många år. Jag fick börja med att sitta upp på Rio Grande. Det gick ganska bra tycker jag! Vi bytte sedan hästar och jag fick Riedel MB. En viktig del av provet var, precis som på Beridarprogrammet, att lämna en analys av de båda hästarna alltså hur de var att rida.

Efter lunch var det dags för hoppningen. Den bedömdes av Lars Parmler, Daniel Svensson och så Ann-Catrin Carlsson från Flyinge. Även hoppningsprovet var med två olika hästar. Vi fick rida en studssserie, några enskilda hinder och även några med relaterade avstånd där vi skulle rida på ett speciellt antal galoppsprång.

Hoppning i Röda Ridhuset

Jag red först Blue Nun, ett sto som var ganska mycket häst att rida och inte helt kvick. Hon stannade på en oxer som var ca 1 meter, men det verkade inte som att det var någon nyhet att den var en gammal räv som inte ansträngde sig i onödan ;) Bortsett från det var jag nöjd med hoppningen på henne. Nästa häst var Qubik som också kändes ganska långsam i sina reaktioner på hjälperna från början, men den fick jag bra snurr i bakbenen på när vi hade värmt upp och då var den plötsligt riktigt energisk.

Svettig Blue Nun!

Det känns som jag borde ha klarat mig med godkänt i alla momenten i alla fall, men vi har inte fått några besked om hur det gått. Förhoppningsvis ska vi inte behöva vänta lika länge på resultatet som för Beridarprogrammet (där kommer beskedet först 20/6).

Det var verkligen trevligt att ha med Lisen som sällskap och stöd, tack för det!

Undrar hur min pålle lyckades peta av sig vänster framsko som satt på vid utsläppet och var spårlöst försvunnen en timme senare?
Det var iallafall rätt dag att ha en tappsko.
DC skulle nämligen vila idag och anledningen till att han hämtades in var en snabbvisit på kliniken vid Täby Galopp för Botulismvaccinaton nr 2. Tursamt nog kunde Rose-Marie slå på en ny sko när vi ändå var där nere och jag slapp praktisera min nyvunna tappskokompetens på min stora, inte alltid i dessa sammanhang helt samarbetsvilliga häst :)

När det gäller samarbetsvillig finns det en sida av DC som jag bara älskar en stressig dag som denna – att han utan tvekan lastar sig själv! Jag är väldigt nöjd med att han kommit till det läget!

Efter några timmar på jobbet kom jag tillbaka till stallet för att tillsammans med Kicki prova ut en vettig betsling och träns åt Ellen. Vi lyckades!!! Ett litet svart träns och ett ca 10,5 cm tredelat bett med korta parerstänger var rätt för bushästen och idag gick det att rida henne!

Skutten var energiskutt istället för missnöjesskutt och för att roa henne och trimma mig skuttade vi lite extra.
Kicki plockade fram en hög gamla stängselstolpar och några ”skumgummisockerbitar” och så fick Ellen hjälpa mig med genrep inför morgondagens hoppningsprov på Strömsholm.

Ellen skuttar även efter hindren ;)

Två dressyr- och två hopprundor ska ridas, men DC slipper åka med den här gången, det blir skolhästar från Strömsholm att rida.

Nu är det verkligen sovdags- ska åka 05:30….

Kommer ni ihåg DC fina kompis Ängel? Idag har jag varit och hälsat på New York Minute som hon egentligen heter, hos hennes nya ägare Hanna. Jag hjälpte dem med lite dressyrträning på deras utebana ute i Gottröra.
Tänk att det kunde bli så bra! Ängels ägare kunde ju inte ha henne kvar och det var nära att det blev riktigt dåligt innan Hanna tog hand om henne :)

Det har varit jättehärligt väder idag, soligt och ändå blåsigt. Blåsten är jag tacksam för, främst för DCs skull. Han mår jättedåligt av insekter och igår var det verkligen mygginvasion i hagen. Idag är det som sagt blåsigt och han har heltäckande insektstäcke på sig, samt en ordentlig dos Ultra Shield.

Dagens pass för DC var styrketräning på slingan. Omväxlande långsam och snabbare galopp i backarna alltså och däremellan spaning på änderna i viken, joggare (8 st) och fyrhjuling med handhäst…

Fullblodskillarna hade olika upplägg:

Hunting Call som ska debutera som dressyrhäst om bara två veckor (!!) fick gå ett dressyrpass hemma i DCs gamla hage, som är mjuk och platt. Han gjorde sitt bästa pass på minst någon vecka, fin Colle-Boll!

Cheveyo gick på uteritt tillsammans med Tina och Dixie!

Nu är jag i stan med min familj och kollar på Rock of Ages som vi fick biljetter till i morse av snälla Tina! Första akten var riktigt bra, får se nu om andra är ännu bättre!

Två dagar hemma och fullt ös med ”mina” små fullblod :)

Hunting Call har fått gå som han vill. Kicki är så glad över att ”som han vill” innebär bra bjudning under två varv med mig på Slingan.

Cheveyo fick gå på rundbanan, ett varv i trav och ett i lugn galopp. Han var så duktig lilla gubben! Han har vuxit också på senaste tiden – som mamma sa ”Han ser ut mer som en häst än som ett föl”.

Mejram är pigg som tusan att rida, men det kan man inte tro när hon sover i boxen och totalvägrar att resa på sig ;) Hon fick faktiskt ligga kvar till senare.

Ellen fick gå med hackamore för sista gången. Puh, vad skönt, nu är det vanligt tränsbett på Lilla Grå. Bettlöst i all ära, men hon hatar verkligen side-pull, repgrimma och hack. Visst är det märkligt?

Jag har alltid satt en ära i att rida med så lite extra som möjligt. Nalle och jag tränade seriebyten ute i skogen barbacka och på repgrimma. PH red jag också massor barbacka och Grållen red jag t o m utan varken sadel eller träns, MEN Ellen är helt vild och slänger med huvudet så jag är riktigt orolig för att bli knockad (vet hur det känns – fick Guverörs huvud tvärs över halsen när vi badade i Mälaren på ett ridläger för flera år sedan).

DC har jag utsatt för massiv miljöträning. Skräckmaskinen var på, med fyra hästar i OCH precis i vändning när vi kom ut från ridhuset. Vi skrittade runt på stallplan, närmare och närmare den stora läskiga saken medan DC rullade med vitögonen. DC ville skutta i sidled hemåt, men jag vägrade låta honom göra det och fick honom att skritta kvar på stallplan. Jag satt av och vi gick tillsammans ännu lite närmare innan vi gick hem.

I helgen blir det träningar för Hanna & Nikki och Anna & Thestor. Alla fullbloden ska jobbas på olika sätt. DC få gå ut och mysa i skogen på lördagen och hoppa på söndagen.

Det är trots allt rätt bra att vi hade så pass långt att åka till Flyinge. Jag låter äckelpositiv, och det är jag inte egentligen, men det är bra att ha tid att bara sitta och köra en hel dag och kunna tänka istället för att direkt vara tillbaka i vardagen igen.

DC är en riktig stjärna att åka med! Vi stannade och tankade efter 1/3 av vägen och gav honom betfor och ETT HELT äpple! Vi fick det förresten av trevlige mack-mannen :)

Efter halva vägen lastade vi ur och DC fick röra på sig på husvagnsparkeringen vid Brahehus i Gränna.

DC fick sträcka på sig ordentligt och även trava lite på asfalten. När mamma hade köpt polkagrisar åt mig och Kicki lastade jag igen – ingen som helst tvekan från duktiga hästen om att fortsätta åka.
Han är verkligen bra underbar trots att han inte bidrog något vidare på provet igår…

”Jag är säker på att de glömde skriva i infon om Kastanjegården att hästkastanjer är sådana som äter hästar :( ”

Även om jag var så grymt ledsen och besviken över gårdagen är jag faktiskt på rätt okej humör nu.

Vi var ändå bara tre dressyrryttare som överhuvudtaget fick komma vidare ner till provet!

När jag tänker på att det idag är exakt åtta månader sedan DC nästan dog och vilken otroligt kämpig väg vi haft tillbaka så är det egentligen helt overkligt att vi nu är kvalade till MsvA och att vi ens kan åka ner och visa upp hyfsade bytesserier på Flyinge.

Klockan 18:00 körde vi in i Stockholm och poff var vi nere på 10 km/timme pga vägarbeten.

9 1/2 timme efter avresa fick en väldigt uppdragen DC komma ut i sin bästa hage och tala om för tjejerna att chefen var hemma och ordningen återställd!

Sitter i bilen på väg hem från Flyinge och dikterar en rapport :

Provdagen började med god frukost på Pilegården där vi sovit i sköna sängar. Jag är så nöjd med att jag kan sova och äta ordentligt även om jag är spänd eller nervös för något, och det kan faktiskt DC också.
En av de andra sökande konstaterade att min häst helt klart var den mest ompysslade av alla som var där för provet :) Vilken komplimang!

DC fick sin frukost och en promenad före samlingen i Chefsbostaden.
Det var extremt spänt att sitta där och vänta i Riksdagens gamla läderstolar.
Vi var 11 sökande, varav 6 hopp-, 2 fälttävlans- och 3 dressyrryttare från Sverige, Norge och Danmark.
Jag fick en lånehäst till hoppningen som heter Propell – lite lätt nervöst när den delades ut med ett fniss om att ”Han är lite som han heter”.
Vi dressyrryttare fick börja med intervjun och därefter hoppningen på två okända hästar!
DC blev alltså kvar i boxen till efter lunch, men han var förvånansvärt OK med det, med massor av hö och sällskap av övriga ”medtagna” hästar. Det var dessutom liv och rörelse i fullblodsstallet hela dagen eftersom de som sökte hovslagarutbildningen var där.
Intervjun med programansvarig och utbildningschef kändes toppenbra- synd att den inte poängsätts på samma vis som hoppningen…

Maria Gretzer och Henrik Ankarcrona var provledare för hoppningen. Det gick inte särskilt bra. Man kan sammanfatta min insats med att jag fick två hästar över hindren utan att de rev eller vägrade. Med andra ord ingen stilhoppning;)

Efter lunch fick äntligen DC vara med. Tyvärr var utebanan Kastanjegården inte ett ställe som han uppskattade utan han var spänd och stressad, tappade all utstrålning, släppte kontakten med betten, dök i formen och sparkade mot skänkeln.

Vår förbundskapten Bo Jenå och A-tränaren Kerstin André fick se diverse DC-specialkonster (tillsammans med riktigt bra galoppombyten).

Vi bytte hästar och jag fick vara glad över att vara van även vid små hästar som Dixie och fullbloden. Eftersom danska Mathilde var så kort att man tyckte att det vore oschysst att ge henne DC fick jag rida hennes 148 cm tinker. Det var skönt att kunna visa att jag kunde rida den lilla skäcken ordentligt.

Tyvärr är det nog rätt klart att vår insats inte kommer att räcka för att ge oss en av platserna på Beridarprogrammet.

När jag tagit hand om DC åkte vi till Pilegården. När jag hade duschat och fått tillbaka lite kroppsvärme körde vi in till Lund och åt middag på O’Learys. Gott med en ordentlig köttbit efter all ”matsäcksmat”. Vi hann även förbi Espresso House

Eftersom jag verkligen behövde sova för att orka köra hem, så räknade vi ut att det vore smartast att åka så sent som vid 9:00 för att slippa trafikkaoset genom Stockholm.

DC fick springa på Melonbanan medan mamma hjälpte oss att packa transporten.

Fina duktiga DC traskade supersnällt in i transporten för en ny 10-timmarsfärd!

Efter den första stora besvikelsen över mina hoppinsatser och DCs uppvisningsbeteende har jag konstaterat ett antal saker som kommer att ta oss vidare.
Nu ser jag fram emot nästa dressyrpass med lilla knasbollen.
För mig själv är det även nya tag inför antagningsprovet för Hippologprogrammet på Strömsholm på tisdag.

Oj vilken lång dag och vad trött jag är! Sedan vi vägde upp släpet är det ju bara jag som får köra, lite coolt men tyvärr rätt opraktiskt ;)

Vi startade redan kl 07:00 för att slippa värsta morgonrusningen, men kom inte längre än till Järva Krog, typ 5 km. Då lyste varningslampan för däcktryck, så typiskt när alla däck på både bil och släp var nyfyllda kvällen före.
När det var fixat var det redan hysteriskt köigt så det tog drygt en timme att komma söder om Stockholm.

Sedan rullade det på helt OK :)
DC fick sin 2:a äppelbit på åtta månader är vi stannade till i Järna för att skaffa en Red Bull åt mig.

I Nyköping använde vi kuponger och appar och fick helt gratis extrafrukost på McDonalds.
Efter Norrköping började jag bli stel.. Det åtgärdades med stolsvärmen på högsta, samt farthållare på så jag kunde dra upp benen i 90 graders vinkel.

Efter 26 mil fick DC gå ut i en hage hos Sharpman. Vi kunde även låna ridtältet och longera lite. Tusen tack för det!!

DC jämnade till gräset ordentligt medan vi kollade på täcken och köpte en mjuk huvudborste.

Min fantastiska häst traskade rakt in i transporten trots att han redan åkt 4 1/2 timme!
Framme på Flyinge fick DC först promenera ordentligt och sedan installera sig i Fullblodsstallet medan vi packade ur och checkade in på Pilegården.

Inte varje dag man har Crafoordhallen för sig själv!!

Kastanjegården

Om det går åt skogen i Flyinge kunde vi ändå inte ha förberett oss bättre.

DC är i bättre form än någonsin och vårt ”genrep” idag kändes helt fantastiskt . Han är superlydig och mjuk, eftergiven för skänkeln som en liten mask (så uttryckte jag det i alla fall när jag satt och red) och med bra sug i betten.

Söta DC träningsklar i en smått fjollig outfit

Efter uppvärmning, skolor, skrittpiruetter och ryggning med minimal tygelhjälp gjorde vi lite piruettgalopp och några med flit inte så supercentrerade piruetter. Bytesjobbet slutade med två klockrena diagonaler med 5 st 3:or. DC var nöjd och gosig och alldeles lagom trött efter avslutande jogging i låg form. Skumbad, lunch och resten av dagen med brudarna i hagen.

Själv fick jag Thaimat som mamma hämtade medan jag badade DC.

Chichi fick också thaimat – kyckling utan kryddor

Så var det fullblodens tur! Hunting Call, Mejram och Cheveyo gick galoppjobb på slingan. Ett varv för Cheveyo och två varv för de andra. Det var full fart på allihopa, de har ju vilat två dagar.

Ellen fick däremot gå dressyr. Det var lite onödigt mycket skolor ovan mark och gasen i botten under de stunder vi var på marken ;) Det är ju kul att hon har energi, men hela passet fick jag koncentrera mig på att få henne till lugn skritt, trav och galopp i respektive varv.

I morgon kör vi! Men först en kort stund ute i hagen för DC – världens bästa Kicki ska fodra supertidigt så att han får röra på sig innan vi åker! Vi ska ses i stallet vid klockan 6. Packningen är så gott som klar, bara ca 60 kg hösilage som ska packas imorgon bitti.

Färdiga portionspåsar med kraftfoder – ”DC måndag kväll” osv. Väldigt smidigt på meeting etc då de kan ligga på höpåsarna så att man ser vad som ska ätas när. Rekommenderas!

Lunchstopp med longering och en stund i hage på Sharpman i Mjölby är bokat innan vi fortsätter söderöver.

Packning pågår för fullt!
Förutom att jag ridit DC och jobbar 15:00-23:30 har jag ägnat en del av dagen åt förberedelser inför Flyingeresan. Packningen skiljer sig en del från vanlig meetingutrustning, så det var inte bara att plocka fram någon av packlistorna (som finns under rubriken MER)

Hoppspö och säkerhetsväst är väl den stora skillnaden från ett dressyrmeeting och att vi inte behöver tävlingskläder varken DC eller jag.

Mycket blått blir det.

Darling Cameron fick en mysig uteritt i skogen. Inte ute bland buskarna alltså eftersom jag tycker att vi ska hålla oss undan från ormarna som börjar dyka upp lite här och var.

I och för sig behöver man inte vara mitt i skogen för det – häromdagen fick jag tvärnita Cheveyo framför en huggorm som låg och solade på vår väg hem från rundbanan.

Med mina mått mätt en riktig slappardag :) Alltså jämfört med gårdagens 1) 5 km joggingrunda 2) hårdkörning av de fyra fullbloden med rätt korta läder 3) uteritt med DC toppat med en konsert på Gröna Lund.

Hämtade DC från hagen 08:45. Då hade han hunnit vara ute en stund och var helt OK med att följa med matte på ett dressyrpass i ridhuset.

Efter gårdagens jogging på rundbanan och slingan var han riktigt, riktigt härlig och mjuk. Vi fortsatte att slipa på MsvA-rörelserna inför tisdagens antagningsprov.
Blixtsnabba duschar blev det för först DC i spolspiltan och sen mig hemma innan jag landade på jobbet exakt 11.00!
Sex timmars jobb och så hem och duscha och byta om igen…!

Provade förresten det nya schabraket, som låg superbra!
Igår och idag testade jag nya handskarna och än så länge är de faktiskt minst lika bra som Roeckl. Det ultimata testet blir att se om de har bättre grepp i regn – gissar det eftersom de är av mocka på insidan.

Efter 5 pållar och en sen lunch dök jag in hos My One. Chichi var med och fick testa ett nytt foder; Pro Plan Délice med lax. Det var stor succé :) Teresa på My One skickade med Chichi en påse hem , när det visade sig att det dög riktigt bra. Teresa är nämligen lite störd över att vår kräsna lilla vovve är den enda som utnyttjat ”nöjd hund-garantin” på Pro Plan. (Chichi äter hittills bara Royal Canin Cavallier King Charles special..)

Nytt & gott

Från My One blev det ett par ridskor och ett hoppspö! Jag har letat i förråd, garderob och sadelskåp, men jag äger visst bara ett regnbågsfärgat hoppspö från ponnytiden. För att följa riksanläggningarnas policy fick det bli en diskretare variant att ta med till Flyinge. Ett dressyrspö har jag någonstans i garaget, så det ska jag gräva fram.

Ridskor, strumpor och hoppspö!!

På kvällen höll Uhip invigningsfest i sina nya lokaler på Tillverkarvägen i Arninge. Den nya sommarjackan är bara helt underbar!

Hos Uhip!

Det var en jättemysig kväll med massor av folk. Varje gång jag tänkte gå hem träffade jag någon som jag inte sett på länge och så blev det ännu mer prat, ett schabrak och ett par gummistövlar.

och så ett litet bett till Ellen!

Ett par handskar som matchar mina ridstövlar blev det också. Ska testa dem idag och se om de är lika bra som mina älsklings-Roeckl…

Typisk dressyrryttare? Väst för skritt till ridhuset, noll spö och noll sporrar…

Cheveyo var dagens stjärna – av fullbloden alltså.

Cheveyo redo för ridning!

Han gick lugnt och fint både travvarvet och galoppvarvet trots att det var totalt kaos kring banan senast vi var där. Ett skutt i sidled så att jag tappade stigbygeln blev det och då fick han faktiskt lite ovett i form av en ordentligt framåtdrivande skänkel – inte så kul för en framtida jockey typ UTAN läder i sådär 60 km/timmen- om han tror att det är OK att göra så ;)

Cheveyo tänker framåt!

Mejram var också duktig, men hon blev riktigt, riktigt besviken när hon bara fick cantra och inte springa för fullt. Småskutt och skakningar på huvudet när jag styrde bort från banan direkt efter det hon tyckte var uppvärmningen. Hunting Call fick inte heller gå så hårt, men han verkade faktiskt ganska nöjd med det.

Med Ellen handlade det mest om att få henne att hålla huvudet ovanför sanden och att hålla MITT tempo istället för sitt eget. Jag räknar ner dagarna tills hon får ha vanligt träns igen… Det är inte helt enkelt att rida på hackamore när hon blir stark, för då har jag en kvick liten gummiboll till häst som försöker galoppera järnet med nosen mellan knäna. Det blir bättre och bättre i alla fall!

En macka senare var det dags för dagens stjärna totalt sett (ja, jag är partisk i vanlig ordning). DC gick som på räls till Fornboda, duktig kille! Men när vi kom fram hade vi oturen att skrittmaskinen/skräckmaskinen var igång. DC är helt skräckslagen för just denna skrittmaskin och han ville bara sjunka genom jorden eller springa hem i full galopp när han insåg att den var på.

I det läget finns det inget annat jag kan göra än att hålla mig iskall och bara vänta ut DC. Vältajmade smackningar och superförsiktig skänkel – det fungerar inte att pressa honom, då går han i taket fullständigt. Han är verkligen uppriktigt rädd och får såklart panik om han tror att jag tänker tvinga honom fram till skrittmaskinen.

Vi hade ändå lite tur – det dök upp en annan häst som vi kunde ta rygg på fram till stallplan. Där stod dock en långtradare full med spånbalar och en liten truck som skulle lasta av dem körde runt. Det i sig bekymrade inte DC överhuvudtaget, men det tvingade oss att passera relativt nära skrittmaskinen. Mamma och Kicki hade tagit bilen till ridhuset för att titta på när vi tränade, så jag fick lite ledhjälp precis förbi skritten. Vi tog oss in i ridhuset med mig kvar på DCs rygg och det känns som en enorm bedrift!

Nu låter det kanske som att jag inte har så höga krav på vad DC ska klara för att jag ska vara nöjd med honom. Det är ju dock så att alla har sina egna små fobier och man brukar ju säga att Den modigaste är inte den som aldrig är rädd, utan den som är rädd men försöker ändå! Så way to go DC, bra jobbat!

Själva dressyrpasset gick ganska bra, DC gjorde riktigt fina halvpiruetter och bra PSG-saxar! Däremot fick vi inte till serierna vilket såklart känns lite jobbigt eftersom vi åker till Flyinge på måndag. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom jag lagt dem på hyllan i nästan 2 veckor pga MsvB-starter. Jag försöker att känna tilltro till att de funkar lika bra som tidigare nästa gång vi dressyrar!