Etikettarkiv: dressyrtävling

..så kom solsken.

Eller okej, det gjorde det inte alls, men det blev så pass långt uppehåll att jag vågade ta ut Mejram på slingan.

Mejram var faktiskt ganska tjurig igår, något som är ovanligt för henne. Hon var spänd, men vi lyckades komma förbi det ganska bra och kunde ändå avsluta med en hyfsat lugn, mjukare häst.

Sedan var det min favoritpålles tur! Vi red i ridhuset och han kändes redan mycket bättre än senaste passet! Så himla kul!

I och för sig kan jag tycka att om hästen inte känns bättre och bättre de första dagarna efter att ha vilat, så gör man något snett i träningen. Hela poängen är ju att varje dressyrpass ska göra hästen ännu lydigare, mer lösgjord, rakriktad osv, och då märks det väl tydligast efter att man inte tränat den på ett tag.

Fina häst!

DC och jag körde ganska mycket skolor på olika linjer – utom fyrkantsspåret. Jag red faktiskt nästan inte alls på fyrkanten igår utan höll mig minst 1-2 meter innanför. Det är nyttigt för DC att inte ha en vägg att luta sig mot, och jag märker att jag hittar på mer varierande ridvägar när jag håller mig borta helt och hållet från fyrkantsspåret.

Jag red igenom MsvB:4 också för att känna om jag hittar någon linje vi ska slipa extra på. Det mesta kändes riktigt bra! Vi behöver dock repetera mellangalopp och ökad galopp. Inte för att DC är dålig på att öka, tvärtom! Men jag måste få bort katapultkänslan i början av ökningen! Och så brukar man få pluspoäng när hästen går att stanna ;)

Nu ska jag åka till stallet och träna på just det!

Nya numret av Equipage kom ut i affärerna idag!

På sidorna 80-85 kan man läsa massor om buköppningar och om ”Fallet Don Cameron”. Dels beskrivs kolik och buköppning på ett informativt och pedagogiskt sätt, dels beskrivs DCs fall i en intervju med mig och i kirurgens berättelse om just hans operation.

”Beslutet om buköppning sker i ett läge när vi anser att det inte finns något annat alternativ för att rädda livet på hästen”. Så säger Tamàs Toth som var den som opererade DC på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala och var en av dem som räddade livet på min häst.

Equipage i tidningsstället

Intervjun och fotograferingen ägde rum i våras, så det var kul att äntligen få se hur det blev!

Jag tog beslutet att ställa upp i tidningen med vårt ”fall” på förfrågan från veterinär Sara Larsdotter på UDS. Sara säger ”Det vore önskvärt om man som hästägare i lugn och ro ägnade en tanke åt vilket beslut man skulle fatta om situationen skulle uppstå”

Sara har träffat på djurägare som haft väldigt varierande bilder av hur konvalescens och prognoser ser ut, t ex trott att hästen kommer att ha ont i tre månader efter operationen eller att de inte kan stå upp på flera dagar.

Det kändes bra att kunna medverka till att bilden blir tydligare. Det är ju nästan alltid en väldigt akut situation när man ska ta beslutet och dessutom är man troligen inte i bästa psykiska skick att tänka rationellt när man ställs inför faktum. Jag kommer aldrig att glömma känslan när jag såg den blodblandade vätskan från bukpunktatet och själv insåg att det var nödvändigt att öppna DC…

Slutklämmen i artikeln är en bild från ett drygt halvår efter operationen – där vi tar vårt första MsvA-kval. Bilden är tagen för Uhip av Klara Levenstam, vilket tyvärr fallit bort i artikeln.

De här bilderna är dock från idag – drygt 10 månader efter operationen. Även om den busen kastade av mig med dunder och brak igår (okej, jag SKA inte rida barbacka igen DC, point taken) är jag lycklig varje dag för att han kunde opereras och överleva!

Maffigare än på länge!

DC bjöd på avspända arbetspiruetter idag

Förresten är DC inte den första av mina fuxar som hamnar i tidningen. Nalle var ju en riktig linslus ;) Några artiklar som jag och Nalle varit med i finns på sidan Media.

Idag har Cheveyo ännu en gång visat att han är en stor och klok häst!

Hemma promenerade han i vanlig ordning rakt in i transporten. Han är faktiskt den enda av hästarna som vi inte behövt ha minsta lilla diskussion med inför åkandet! Alla fyra går i och för sig in utan massa krångel numera, men de andra har behövt övertalning åtminstone första gången.

Cheveyo var supernöjd med att få gå på cushion-tracken, och den var kanon att rida på! Det kändes ända upp i mina knän och höfter att det är ett skonsammare, studsigare underlag. Ellen var också duktig, och hon blir lugnare för varje gång vi är på banan.

Jag red Cheveyo i vanlig allroundsadel även denna gång, men nästa vecka tänkte vi att han ska få prova galoppsadel för första gången. Förresten, jag måste visa en bild på ”sadelpaketet” vi fick på tävlingen i onsdags! Det var sååå litet!

Sadel, padd, vojlock, sadelgjordstunnel och dubbla sadelgjordar! Allt i ett paket som jag kunde balansera på två fingrar!

När vi hade galopperat klart gick vi bort till startboxarna och red igenom dem ett par gånger. Ellen tvekade, och vem promenerar då glatt förbi och går rakt igenom startboxen när jag ber honom? Jo, den lilla hästen som aldrig ens sett en startbox förut! Duktiga Cheveyo!

På väg mot boxarna

Ser ni ”skenorna” som sitter nedanför paddingen i varje box? De gör väldigt ont att klämma vristerna emot. Jag rekommenderar inte att rida igenom med normallånga stigläder om man är 180 cm lång.

Jag hade långa läder för att spara knäna lite, och jag reflekterade inte ens över att mina fötter skulle hamna nedanför skenorna. Nästa gång blir det som sagt galoppsadel på, och stiglädren typ 30 cm kortare!

Idag ska vi till Täby Galopp igen. Tjatigt va? ;)

För min del känns det egentligen inte så tjatigt, dels för att det är väldigt roligt men också för att vi gör olika saker mest varje gång. Idag åker vi med Cheveyo och Ellen, jag rider som vanligt Cheveyo. Eftersom han är ung och van vid att ha just mig på ryggen är det bäst att jag tar honom åtminstone första gångerna på Täby.

Tanken är att vi ska galoppera på cushion-tracken istället för vanliga dirttracken idag. Det är en bana som är smalare och kortare med mer ”studs” i. Cushion-trackens underlag består av sand, syntetfiber, gummi och vax. Det ska bli intressant att känna på den.

Dagens stora grej är dock att Cheveyo ska gå igenom startboxarna för första gången! Vi ska bara rida igenom dem, inte testa att starta idag. Jag hoppas och tror att vi genom att ta det försiktigt och stegvis kan skapa en bra upplevelse för honom, så att han blir en sådan häst som alltid går in utan att tveka!

DC fortsätter sin semester och spenderar dagarna i hagen med sina tjejer. Han verkar nöjd, men kanske lite rädd att bli bortglömd? När jag rider galoppörerna står han vid staketet och följer varje steg vi tar med blicken. När jag kommer ner till hans hage är han framme vid grinden på två sekunder och vill ha uppmärksamhet!

DC är lite taskig när det gäller vattentunnan… Han står gärna och blockerar dem även när han druckit färdigt, så att han alltid har första tjing om han skulle råka bli törstig :)