Kategoriarkiv: Allmänt

Jag vet att jag alltid tjatar om vilken liten stjärna Cheveyo är, men här kommer det igen!

Vi har precis varit på Täby Galopp och tränat. Först med Hunting Call och Mejram, sedan med Cheveyo och Ellen.

Morgonen började med en mätning av viljestyrkor – 2-beningarna mot Hunting Call! Den mest erfarna, rutinerade och resvana hästen hade helt enkelt ingen lust att följa med idag. Vi fick hur som helst in honom i lastbilen och kunde åka.

Mejram sprang lika fint som senast, hon vill mer hela tiden. Hunting Call var däremot inte på humör för att springa heller. Han har sådana dagar, då inget faller honom i smaken. Då är det inte meningsfullt att banka på honom heller, för poängen är ju att han ska tycka att det är kul! Därför lät jag honom helt enkelt cantra in i mål.

Sedan hämtade vi nästa par hästar. Cheveyo fick gå in i lastbilen först, och han promenerade rakt in utan att ens titta. Superpsyke på den hästen!

Väl på Täby var Cheveyo väldigt nyfiken men inte rädd. Vi värmde upp på lilla volten i mitten av banan och gick sedan ut och galopperade på stora dirttracken.

Cheveyo gick utmärkt till en början, var knappt tittig alls och galopperade på bra. Tyvärr gick det för fort redan första varvet eftersom Ellen inte gick att hålla – Jessica hade verkligen händerna fulla! Det innebar att Cheveyo var trött när han kom på upploppet, men vi är så nöjda med honom ändå!

Bilder och kanske film på galoppen kommer senare, när jag har datorn istället för mobilen!

Som ni ser har loidressage fått en liten makeover!

Jag tyckte att det var dags för DC att få överta platsen på bannern. Nalle finns såklart kvar på sin egen sida ”Aristokrat Pan” som ni hittar under ”Hästar”.

Dessutom är nästan alla sidor – t ex ”Om mig” och ”Träning” uppdaterade och aktuella.

Så, vad tycker ni? Själv är jag jättenöjd!

När jag red Mejram på Täby hade jag ju den riktiga galoppsadeln för första gången. Lädren ser inte så korta ut på bilden här, men för mig som har så långa överskänklar blir det rätt rejäl påfrestning på knäna ändå.

Duktiga Mejram!

Igår var jag inte i stallet alls, vilket inte tillhör vanligheterna! Istället träffade jag min kusin och var kulturell inne i stan, på Hallwylska Museet och Café Sturekatten.

Det innebar att jag hade en hel hög pigga hästar att rida idag! Vilan igår räckte dock inte för mina stackars knän, så jag fick förbereda dem ordentligt inför träningen…

Hmm, tycker nog att DC har snyggare lindor!

Mejram gick dressyr idag, men för de andra tre var det intervallträning som gällde. Vi red på rakbanan utanför Fornboda, där jag faktiskt inte ridit förut.

Colle hade en del egna åsikter, men han sprang som en vind! Den hästen är så otroligt snabb, jag blir smått förvånad varje gång. Han är liten och biffig men så kvick i benen! Ellen fick också upp bra fart.

Vi har tränat väldigt successivt och byggt upp lite i taget, men det är nu när vi har så kort tid kvar till start som vi måste rida snabbjobb oftare. På fredag blir det Täby igen, denna gång för alla fyra hästarna. Jag hoppas att mina knän tänker ställa upp på det.

Ellen redo för intervallträning!

Cheveyo var en stjärna idag igen! Jag är verkligen nöjd med honom och vad han har utvecklats till. Modig, ärlig och schysst i nästan alla lägen. En riktig trevlig häst med andra ord. Och snabb! Det dröjer nog inte länge tills han springer om sina kompisar.

Förresten såg vi ett urgulligt föl i slutet av travbanan. En liten ”gul” med luddig man, som dessutom gnäggade glatt åt mig och Colle! (Jag undrar om det inte är samma fölis som sprang lös på motorvägen för några veckor sedan…?!)

Idag är det 10 månader sedan DCs buköppning. Det är helt otroligt att det gått så lång tid!

Å andra sidan har vi hunnit mycket på den tiden. Här kommer en bildserie som illusterar DCs väg från operationsbordet till hans första MsvB:4-placering!

September 2012. DC är nyopererad och inte så happy..

Oktober 2012. DC har fått komma hem igen och äter miniportioner hö ur dubbla hönät.

November 2012. Jag vänjer DC vid sadeln igen. Han hatar själva sadlingen men tycker att promenaderna är helt okej. Dessutom passar han på att äta gräs, helt enligt ordination.

23 december 2012! Det har gått exakt 3 månader sedan operationen och jag får sitta upp på DC igen!

Januari 2013. Nu rider vi även utanför hagen. DC är livrädd för precis allting, men det går bättre när mamma och Chichi går före och är ”kanonmat”.

Februari 2013. DC får jobba sig svettig igen och missar aldrig ett tillfälle att klia sig i snön. Träningen går bra och vi förbereder försiktigt första tävlingen.

Mars 2013. Vi åker på årets första tävling! Klubben vi åker till har vi varit hos förut och vi hoppas att DC kommer ihåg att det var trevligt där. Vi rider LA:3 och MsvC:2 och är snubblande nära segern i MsvC:2!

April 2013. DC går sin första MsvB:4! 21:a april är vi på Lidingös vårdressyr och tar vårt första MsvA-kval!

Maj 2013. Vi blir färdigkvalade till MsvA! Vi tränar hoppning också för omväxlingens skull. Dessutom är vi i Flyinge på antagningsprov!

Juni 2013. Vi vinner MsvC:1! Sedan har jag och DC semester på varsitt håll – han i hagen, jag i Turkiet. Jag blir erbjuden att rida en turkisk häst som kan göra ”leg-up, like Zorro”, men tackar nej eftersom jag är nöjd med att äntligen fått DC till ett läge där han oftast har alla fyra hovarna i närheten av marken ;)

Juli 2013. DC tar sin första placering i MsvB:4 i form av en 3:e-plats! Under meetinget hinner vi även ta andraplatsen i en MsvC:2. Nu har DC en välförtjänt semester igen!

I morse var vi med Mejram och Ellen på Täby Galopp igen!

När vi skrittade fram funderade jag lite över dressyr vs. galopp. Därför kommer här en liten jämförelse (som ni får ta med en nypa salt)!

Några utvalda likheter mellan galopp och dressyr:

• Man har en häst med sadel och träns
• Vita staket (även om galoppbanans rail är liiite högre än dressyrstaketen)
• Galopp på stället förekommer inom båda disciplinerna. (Inom dressyren – galoppiruett! På Täby – startbox!)
• Galoppombyten anses vara en kanongrej!

Men olikheterna är nog fler…:

• Galopptränset är gjort av plast istället för läder, och sadeln består av en liten plastbit som matchar tränset. Dressyrens populära ”Close-Contact”-sadlar, släng er i väggen ;)
• Dirttracken på Täby är 1742 meter lång istället för 60 meter som dressyrbanan
• Galopp = så korta stigläder som möjligt. Dressyr = så långa stigläder som möjligt
• Dressyr = känn sittbenen hela tiden. Galopp = stå upp tills benen darrar.
• Dressyr=galoppombyten på bestämda platser, gärna många i rad. Galopp=kloka hästar som byter vid behov uppskattas.
• Vi dressyrryttare är jätteglada när hästen rör sig och rör sig men inte kommer framåt – piaff! Galoppryttarna är gladare ju fortare hästen kommer framåt utan att behöva sprattla allt för mycket :)

Båda ridsätten har sin tjusning måste jag säga, men dressyren smäller betydligt högre tycker jag! Här kommer en liten film från dagens träning!

Jag är väldigt tacksam för att Samshield och Trolle Company stöttar mitt beslut i januari 2012, att aldrig någonsin rida utan hjälm och att de försett mig med mina supersnygga hjälmar!

Hjälmarna är som sagt inte bara snygga utan smarta också. Särskilt under en varm tävlingshelg med flera starter. Det är nämligen jätteenkelt att plocka ur ”stoppningen” och vädra den mellan klasserna och sedan när man kommer hem är det bara att lägga den i tvätten med alla andra svettiga och äckliga tävlingsgrejor :)

Löstagbart foder

Bara att ta ur och tvätta!

Tryckknappar, så det är enkelt att ta loss och sätta tillbaka.

Ren och fräsch väntande på nästa tävling i hjälmryggan.

Storvik Ovansjö 11 juni. Vår första seger efter buköppning & konvalecens!

Min tävlingshjälm är Black Alcantara/Crystal Fabric Black/Gold Chrome Swarowski/Gold Blason

På väg till galoppbanan med Cheveyo

Min träningshjälm är Brown Alcantara/Brown Leather/Gold Chrome/Gold Blason

Det här blev lite av ett reklaminlägg ;) Men enligt mig är Samshield marknadens absolut snyggaste hjälmar, särskilt om man är dressyrryttare!

Kanske ännu mer grattis till mig, vid närmare eftertanke! Jag har ju inte känt mig jättesugen på att köra transporten hela långa vägen ner till Skåne igen… Nu kan jag turas om med mamma, för idag tog hon det utökade B-kortet, B96!

Efter uppkörningen skulle lasten, bestående av två fyrkantsbalar hösilage á 350 kg styck plus 3 spånbalar, lämnas på Brännskogen. Vid min uppkörning behövdes bara 6 spånbalar och 6 torvbalar, för då hade vi ju inte vägt upp släpet än utan skapade istället ett BE-ekipage med en tyngre bil.

Det var lite (läs mycket!) av en utmaning att få ur balarna med hjälp av Kickis bil och spännband, men det gick!

När bal nr 2 sedan skulle flyttas fick vi byta dragbil – vår Skoda Yeti har en fullständigt överlägsen svängradie! Jag drog balen på plats utanför stallet och fick sedan vända framför uteboxarna, för att sedan precis ta mig ut genom den smala öppningen bredvid balen!

Hur som helst var det helt klart värt besväret!

…medan andra jobbar på!

DC har semester tillsammans med Lillie och Dixie. De rör sig klokt nog inte mer än nödvändigt i värmen. För DC är det lite omväxling till brallande och passage som han brukar bjuda damerna på när det är svalare.

Hårt arbete är det som gäller för mig och alla fyra fullbloden. I tisdags gick de som jag berättade snabbjobb allesammans. Igår red jag ett kort pass lösgörande dressyr på alla utom Ellen. Idag kommer en massör till dem och sedan är det återhämtning inför att de ska till Täby i början av nästa vecka. Nu är det inte långt kvar till start!

Själv jobbar jag ju dessutom även utanför hästarna, i färskvarudisken på Ica Stop. Inte så mycket semester för mig alltså, men idag är jag faktiskt ledig!

Oj, idag har galoppörerna gått FORT!

Hunting Call gick på rundbanan, vilket han gör ganska sällan. Han har gått många löp i sitt liv, i olika europeiska länder, och är med andra ord väldigt rutinerad. Därför är vårt fokus med honom att hålla honom glad och nöjd. Idag var det dock full fart som gällde, och då går det undan eftersom Colle är sprinter.

Lilla Cheveyo fick gå snabbare än han någonsin gjort! Jag la i högsta växeln och Cheveyo hade superkul, men vi fick bromsa lite innan kurvorna. Han är i och för sig betydligt mer balanserad än vad han var i vintras då vi gick omkull på en hal fläck i snön, men kurvorna på travbanan är tajtare än vad de ska vara på en galoppbana.

Sedan red jag söta Mejram, samarbetsvillig som vanligt! Hon kändes super när jag värmde upp henne (senaste passet var en väldigt lyckad omgång dressyrridning). Mejram är stayer, alltså en långdistanslöpare, så vi red ett varv extra på banan.

Och slutligen vår vildhäst, superduper-pigga Ellen… Hon gick på rundbanan senast så idag blev det slingan. Ellen har en väldigt annorlunda löpteknik jämfört med de andra. Hon galopperar nästan likadant med båda frambenen och ser mest ut som en hoppande kanin, haha.

Här har vi en till som ser ut som en hoppande kanin ;)

Häromdagen blev det ett trevligt besök på MyOne. Jag är grymt nöjd med mina nya ridbyxor och hoppstövlar!

Ett nytt par ridbyxor var helt nödvändiga inför hösten och så hade jag planerat att skaffa ett par stövelskaft/shortchaps att ha att hoppa i. Men det blev ett par stövlar – mina första ”inte-Königs” på mååånga år. Stövlarna var riktigt sköna att rida i!

Ridbyxorna är Pikeur, modellen Piana Contrast. Stövlarna är Equi-Theme.

Chichi får sin favoritmat från MyOne! Hon är otroligt kräsen och äter supersmaskig Pro Plan-mat.

Bästa maten, och såklart Nalle Puh-brickan i bakgrunden…

Idag red jag Hunting Call på slingan (och han fick äran att vara min stöveltest-häst).

Sedan tog jag och DC en tur tillsammans med Linnea och Dixie. De hade jättekul när de fick springa i bredd uppför sista backen! DC med gigaantiska galoppsprång och kroppen typ 5 meter lång – Dixie med typ 3 galoppsprång på ett av DCs :) Så söta!

Igår gjorde Cheveyo och jag ännu en förberedelse inför helgens premiär på Täby Galopp.
I spöregn red vi Slingan med galopp på alla ”galopplämpliga” ställen. Långa backen körde vi i ordentligt tempo två gånger uppför.
Cheveyo känns mer och mer som en stadig och stark fullblodsgaloppör och mindre och mindre som en vinglig unghäst. Det är verkligen kul att faktiskt ha utbildat och stärkt en ung häst hela vägen till startklar under det senaste året, innan jag åker ner till Flyinge och får min egen unghästutbildarutbildning.

På lördag är tanken att han ska springa på Täby för första gången.

Idag var det rätt segt att gå upp efter att jag kom hem från mitt nya jobb (i färskvarudisken på ICA Stop) vid 23:45 och sedan hade svårt att somna direkt. Det är mycket nytt och det blir förstås lite snurrigt i huvudet. Jag sålde t ex mitt livs första laxfiléer igår ;)

Jag började dagen med att träna Anna & Thestor. Chichi var duktig ridhushund :)

Thestor och Anna var riktigt duktiga de också!

Nu är jag på väg till stallet för att rida Hunting Call (som också ska till Täby i helgen). Dessutom ska jag äntligen ta en tur på DC – han har vilat i tre dagar efter meetinget!

Idag var det en mycket tidig morgon i stallet för att köra till Täby Galopp med Ellen och Mejram. Ellen krånglade med lastningen, men till slut hade vi båda tjejerna inne i transporten och kunde åka ifrån en förvånad DC som troligen drog en suck av lättnad när han fick stanna i hagen.

Tyvärr har jag inga bilder från galoppen – Kicki var mer engagerad i att titta på mig på Mejram och proffsjockeyn Jessica på Ellen än att fota :)

Det var ett tag sedan hästarna sprang på Täby och banan var väldigt djup så några jättehastigheter blev det inte idag. Vi ska däremot dit i helgen igen, då med Cheveyo och Colle. Det blir Cheveyos första gång där…

När vi kom hem var det trots allt dags för DC att åka iväg. Först åkte jag och DC hem och hämtade vaccinationsintyget. Sedan fortsatte vi till Täby Galopp, men inte för att springa utan för att få DCs botulismvaccination.

Vi passade på att ta en tripp över vågen. Modiga pålle tvekade inte ens, han har blivit ordentligt vågvan de senaste 9 månaderna.

DC äter så mycket det överhuvudtaget går att trycka i honom, men vikten stiger inte. Troligen ägnar han sig åt så mycket vardagsmotion i hagen med Dixie och Lillie att han skulle ha behövt de 4 meter tunntarm som opererades bort i höstas för att gå upp snabbare.

Sötaste vovven fick stanna utanför kliniken :)

DC har varit väldigt duktig idag också!

Vi började dagen med en 2:a-placering i MsvC:2!

Jag beundrar min söta häst ;)

DC fick spö av sin storebror med 3 poäng. Brorsan Ville har samma mamma som DC, men är 3 år äldre och efter Weltman.

Ville och DC var väldigt söta under ärevarvet när de galopperade i bredd. De verkar dock inte känna igen varandra överhuvudtaget, trots att de bott ihop. Det är nog bara bra eftersom vi är på samma tävlingar lite då och då…

Sedan var det dags för MsvB:4. Den flöt på riktigt bra, DC kändes fin och när vi hade gjort hela travprogrammet samt skrittpiruetterna hade vi ett snitt på 67%. Sedan attackerade Dalarnas broms-maffia…

Istället för ett fint galopprogram blev det bakutsparkar, bockar och piskande svans. Inte mycket att göra för min del alltså… Vi samlade på oss 1, 4, 3 och andra otrevliga betyg. Dessutom blev det förstås -2 för volten jag la innan jag försökte rida vidare i programmet. Dessutom blev det 3:a på lösgjordhet, med domarkommentaren ”Istadig och slår, troligen pga insekter…”.

Mitt i det första enkla bytet på en lugn men småirriterad DC…

..som plötsligt blev en väldigt arg och ledsen DC. Vi hatar bromsar!

Flexibel häst!

Slutresultatet blev 57%. Riktigt tråkiga procent när man ser dem i en resultatlista, men med tanke på hur många underbetyg vi hade var det inte så illa. Jag kan verkligen inte klandra DC, han har all rätt att bli arg på monsterbromsarna.

Allt som allt är jag nöjd med helgen! Vi firade traditionsenligt med Toast Skagen och bubbel när vi kom hem (efter drygt 3 timmars körning…). Jag gick förresten in i någon sorts övertrött-mode och lyckades packa ur bilen och dammsuga den innan middagen. Kommer knappt ihåg hur det gick till ;) DC var mycket nöjd med att få rulla sig hemma i sin egen hage.

Idag har DC tagit sin första MsvB-placering!

Vi kom 3:a i MsvB:4!

Ritten kändes okej, många saker var bra och en del saker var mindre bra. Vi får inte riktigt till det på tävling just nu. Programmet sitter och vi hade inga direkta missar idag, men det blir inte samma kvalitet på det hela som när jag rider hemma. Å andra sidan går DC så otroligt bra hemma nu så det är nästan taskigt att förvänta sig att han ska gå lika strålande på tävling.

Dagens bästa var att alla 4 bytena satt som de skulle! Jätteroligt särskilt med tanke på hur mycket jobb jag lagt ner på dem!

När vi kom tillbaka till stallet hade jag och DC ett litet kramkalas :) DC bor hos vår klubbkompis Mariah, superschysst!

Mariah hade dessutom en hage med maaaaassor av gräs att låna ut!

Nära Mariahs gård finns alla möjliga typer av djur, som grisar och får. Vi passade på att ha lite får-terapi med DC…

DC vågade med en del övertalning gå förbi fåren, stanna och titta på dem och sedan gå förbi igen på väg tillbaka. Jag fick passa fötterna, men jag tycker att pålle var modig (med hans mått mätt :) )

Vi började dagen med en skritt genom skogen och ett uppmjukande pass på Fornbodas ridbana. DC kändes kanonfin och vi jobbade bara en kort stund. På vägen hem klev vi över stockarna utmed ridbanans staket.

Vi galopperade lite busigt fram till ”ankorna” och skrittade sedan tillbaka till ”korta slingan”, uppför travbacken och genom skogen där vi mötte Linnea & Dixie.
DC fick gå ut naken i hagen medan jag och mamma åkte och åt lunch och kollade luften i bil- och transportdäck (och kom ihåg att trycka på ”jag har ändrat däcktrycket-knappen”, så vi slipper larm, som när vi åkte till Flyinge).

Så här vacker(?) var DC när jag kom tillbaka till stallet och tog in honom från hagen. Det blev bad och frisering och så var vi på väg mot årets första meeting!

Till fint tvättar jag benen med Yes diskmedel – till vardags med Neutral Shower Gel.

Mitt favoritschampo-Gallop!! Finns på My One. Balsam från Klippoteket i svansen.

Uttråkad, men ren.

Den senaste veckan har DC varit så otroligt härlig att rida. Jag startade ju igång honom lite lugnt ute i skogen efter hans semester, och när han nu väl har fått komma in och jobba på dressyrbanan några gånger har han varit så samarbetsvillig, energisk och glad!

DC gör sitt bästa, tar korrigeringar glatt, söker beröm och är allmänt mysig att ha med att göra. Jag tror faktiskt att han saknat att gå till jobbet. Han skyndar iväg från stallplan direkt när jag suttit upp utan att jag ens behöver be honom om det. Fina häst!

På utebanan i måndags. Jag älskar den här bilden!

DC har börjat experimentera med sina framben och travar runt med höga knän lite när han känner för det.

Och ibland med hela benet högt upp!

<3

Idag var det dags att packa alla tävlingsgrejer inför morgondagens avfärd till Ludvika.

Vi ska tävla MsvC:2 och MsvB:4 både lördag och söndag. Även om DC varit iväg på diverse andra övernattningsresor senaste tiden så är det faktiskt ett helt år sedan vi var på meeting!

DC blev glatt överraskad när han kom in i sin box och det stod portionsförpackat kraftfoder på bekvämt avstånd! Fick flytta på det fortare än kvickt!

Chichi var inte till så stor hjälp men är väldigt noga med att vi inte ska åka utan henne.

Jag har packat dubbla kavajer, så att jag har en i reserv om det skulle regna. Det är vidrigt att behöva dra på sig en dyngsur kavaj inför andra klassen! Hoppas ju dock på sol!

Det blev förstås lite ridning på DC också. Vi tog ett varv runt slingan och vände dessutom tillbaka några gånger och galopperade extra uppför backarna. I långa backen släppte jag DC helt. Jag skulle vilja mäta hur långa hans galoppsprång egentligen är när han sätter full fart…

Jag avslutade med att rida lite travjobb i vanligt dressyrtempo och kände på skolorna i båda varven. DC trampade på som sjutton och verkade väldigt nöjd, så jag tror att det här blev en jättebra uppladdning inför helgen.

Cheveyo och Ellen fick också springa. Jag red båda på rundbanan – 3 varv på Cheveyo och hela 4 varv på Ellen. Vi hoppade över Täby Galopp idag och tar det nästa vecka istället. Jag blev sjuk när vi kom hem från Turkiet och har därför nästan inte hunnit rida fullbloden alls, så nästa vecka blir bättre.

Lilla Cheveyo var lika nöjd som vanligt

Nu är jag hemma igen efter en välbehövlig semester i Turkiet. Vi har haft det toppen, precis som de familjemedlemmar som fick stanna här hemma. DC med tjejerna i hagen, enligt uppgift lite förvirrad av bristen på sysselsättning! Chichi på semester hos Elsa och hennes föräldrar, med midsommarfirande på Tjockö, apportering med Madonna, bad och lek.

De senaste dagarna har jag haft fokus på att fixa lite praktiska saker inför min och DCs gemensamma flytt söderut. Som jag skrivit om tidigare har jag ju kommit in på Unghästutbildarprogrammet på Flyinge som börjar 26 augusti. DC kommer att få bo i skolstallet på Flyinge vilket känns kanonbra. Det blir lätt för mig att hinna fixa honom till de lektioner då han får vara med i utbildningen.

Mitt eget boende är också klart. Jag ska bo ca 300 meter från min älskade häst! Lyckades få ett stort fint rum i en lägenhet för tre på själva Kungsgården, i princip så nära man kan komma. En av mina blivande lägenhetskompisar har jag redan fått kontakt med!

Ser fram emot hoppträning på Flyinge!

DC känns superfräsch och pigg efter sin 12 dagar långa vila! Jag har ridit honom lugnt i skogen 3 dagar, så idag var det äntligen dags för ett dressyrpass igen. Vi jobbade såklart mycket lösgörande och uppmjukande, men han kändes inte stel alls.

Imorgon är tanken att DC ska gå ett lite tuffare pass med fokus på att få igenom böjningen i sidorna 100%. Jag ville inte kräva för mycket böjning av honom idag, för jag vet ju själv hur det känns att hoppa upp på hästryggen efter så pass många dagar vila…

Förståelsen för känslan efter vila beror till stor del på att jag igår red alla 4 galoppörerna rätt så långa sträckor i korta läder igår och idag har jag rejäl träningsvärk i benen… Men det är lika bra att jag tar tjuren vid hornen direkt – nästa torsdag är det dags för Täby Galopp med åtminstone två av dem!

I måndags var jag och DC på fina Täby Ryttarcenter och red programträning för Birgitta Bergsten.

Det var en väldigt bra träning, i vanlig ordning! Birgitta tyckte att DC ser mycket säkrare ut i MsvB:4 för varje gång.

Jag kan bara hålla med, för B:4 känns faktiskt riktigt lätt för honom numera! Sen var det synd att det inte visade sig på tävlingen i tisdags, men det hade inte med själva programmet att göra – vi fick ju trassel redan när vi klev in på banan.

Måste säga att jag älskar MsvB:4 som program, det är så logiskt, man får bra linjer som passar så gott som alla hästar och det är fortfarande roligt att rida!

DC är en riktig drömprins att åka transport med!

Det var jättetråkigt att stå still och lyssna på Birgitta, tyckte DC och roade sig med att skumma ner ett annat ekipages protokoll – sorry ;)

Förresten håller alla mina lädergrejer på att gå sönder… Har precis bytt ena stövelns dragkedja på mina svarta Königs. Lagom till att jag fick tillbaka de stövlarna så lossnade ena tryckknappen på de cognacsfärgade.

Sist men inte minst är det pannbandet på bruna kandaret som håller på att gå av helt i en söm. Kandaret är Nalles gamla rundsydda, som Mia förlängt med 11 cm till DC!! Att vårt supersnygga Otto Schumacher-pannband spricker är jättetrist, men det har helt enkelt blivit uttöjt av det extra nackstycke som ska få plats ihop med sidstyckena. Snälla Mia tar sig tid att fixa pannbandet medan vi är på semester så att det är fit for fight när jag kommer hem igen!

Snyggt med tejp..

Ja, jag åker ju alltså på semester imorgon vilket innebär att även DC får semester! Han har fått vara ledig ända sedan tävlingen i tisdags, så hans semestertid blir 12/6-23/6. Jag hoppas på att komma tillbaka till en arbetsvillig, pigg och gärna lite tjock häst!

Tänkte pussa DC lite igår, men han kom inte fram och tog emot sin havrenäve – ”Ha, matte – du sa SEMESTER redan igår”, sa han och drog in i skogen med sina tjejer :)

Igår var jag och DC i Storvik-Ovansjö och tävlade!

Med oss hem fick vi en blå-gul, plakett och segertäcke för vår prestation i MsvC:1 – seger på 68,51% med nästan 2% marginal till 2:an.

Glada!

Jag är supernöjd med ritten även om vi hade några onödiga missar. De missarna beror bara på att vi håller på och ändrar lite detaljer för att höja nivån ytterligare, och då får man räkna med att någon annan liten bit faller bort.

Det jag är mest nöjd med, och ärligt talat enormt stolt över, är inte själva ritten utan att jag 1. fick på DC kandaret, 2. fick ut både honom och mig oskadda ur uteboxen vi lånat på tävlingsplatsen, 3. tog mig upp på hans rygg, 4. fick honom ridbar och lugn, samt 5. fick in DC på tävlingsbanan!

Vi hade alltså hyrt en utebox för att DC skulle kunna vila bekvämt mellan klasserna. Jag ställde in honom i den och allt var frid och fröjd, så jag gick och bytte om. När jag kom tillbaka möttes jag av en superskärrad och rent skräckslagen häst som sprang runt i boxen och fnös med vitögonen rullande. Hagen som när vi ställde DC i boxen såg helt tom ut, var nu fylld med ca 30 kossor!

Jag har aldrig någonsin sett DC så rädd – inte ens när han mötte en sulky för första gången eller när Fornbodas skrittmaskin varit igång.. Han var fullständigt okontaktbar, jag gick in i boxen för att försöka lugna honom men fick kasta mig ut igen för att inte bli upptryckt i väggen. Till slut fick jag på något mirakulöst vis tag i honom och lyckades trycka in betten i munnen på honom så att jag kunde ta ut honom ur boxen och in i det permanenta ridskolestallet (tack till den väldigt tillmötesgående överdomaren för hjälp att ordna en bra lösning!). Där fick han gå in i en box och lugna sig så att vi kunde sadla och sedan få ut honom till framridningen.

Vi fick till en rätt bra framridning trots allt. Sedan var det dags att gå från utebanan, bakvägen runt ridhuset precis intill kohagen och in i ridhuset. Tacksamt nog hade kossorna flyttat sig en bit åt andra hållet, så jag smackade som en idiot, gasade på och fick in DC genom ridhusporten utan några missöden.

Sedan gjorde han en lugn, harmonisk och fin uppvisning som alltså räckte hela vägen till seger! Jag har ju skrivit här på bloggen förut att den modiga är inte den som aldrig är rädd, utan den modiga är den som är rädd men kämpar ändå – alltså DC igår! Han har verkligen kommit en bra bit framåt med sitt självförtroende!

Kul att få springa först på ärevarvet igen tyckte DC!

Efter prisutdelningen hade vi en stund att varva ner under, och sedan var det dags för MsvB:4. Jag var peppad, men DC var klar för dagen. Det finns egentligen inte så mycket att säga om ritten mer än att det måste brunnit totalt i DCs lilla huvud. Han var helt omöjlig att kommunicera normalt med inne på banan och jag tycker mest bara synd om honom. Vi kom sist, även nu med 2% marginal ;)

Jag ska inte sticka under stol med att det är jobbigt att man aldrig riktigt vet var man har DC. Jag trodde nog att MsvC:n skulle vara en ganska kass uppvärmningsklass på en stressad häst och att han skulle lugnat sig lagom till B:4:an. Nu blev det istället så att han gick första klassen strålande och sedan tog alla batterier/all hjärnkapacitet/all harmoni eller vad man ska kalla det bara slut.

Hur som helst har jag en fantastiskt fin och gullig häst som kommer att bli super när han växer upp inuti!

Svettiga, äckliga och trötta – men fortfarande glada

Idag har jag i princip haft vilodag – med mina konstiga mått mätt alltså. Jag har ridit 4 hästar och hållit en dressyrträning, samt shoppat inför vår semester i flera timmar.

På eftermiddagen hittade jag ett Flyinge-stämplat kuvert i brevlådan – det innehöll väldigt trevliga nyheter! En kick för självförtroendet som verkligen kom när jag behövde den som absolut bäst.