loidressage

Igår var jag och DC ute på en ridtur med Tina och Dixie.

Det var så kallt att luften glittrade, helt otroligt vackert! Vi skrittade en ordentlig runda och travade ett varv på rundbanan. DC fick ha både sitt Back-On-Track-skrittäcke och ett fleecetäcke på sig.

Min familj har varit i fjällen och åkt skidor på sportloven så länge jag kan minnas. När vi satt och red igår kom jag att tänka på att jag alltid har funderat över hur det skulle vara att ta med hästen till fjällen och rida runt i pisterna. Perfekt underlag, perfekt väder och perfekta klätterbackar!

De ridvägar vi har nu är faktiskt så nära pister man kan komma. Visst, de är inte manchesterrandiga, men bra nära när de har sladdats! Jag frös ordentligt om tårna när vi kom tillbaka, men det gjorde verkligen ingenting.

Utsikt över fjället (egentligen travbanan)

”Pisten”

Bild från en annan dag :)

Idag blir det ett pass i ridhuset, jag är väldigt nyfiken på hur DC kommer att gå med tanke på hur fin hans känts ute de senaste dagarna!

…när det är 18 minusgrader på morgonen och jag knappt vill gå utanför dörren. Det är sådana dagar då jag är väldigt glad över mina Uhip-kläder.

Att kunna klä på sig helt vanliga kläder för att rida, och sedan bara knäppa på en varm täckkjol är så grymt smidigt! Istället för att behöva krångla med 5 lager underställsbyxor som töjer ut knäna på ridbyxorna, eller klumpiga täckbyxor som varken får plats i eller utanpå stövlarna.

Jacka och ridtäckkjol, Arctic-modellen.

Igår blev det en kort morgonridtur med DC. Vi red ut och han gick helt utan sällskap hemifrån stallet för första gången på väldigt, väldigt länge.

Chichi var nog ganska nöjd med att slippa vara sällskapsdam – senaste gången hon följde med var det en aaaning tjockt med snö för en liten vovve.

DC tycker inte om att gå ensam ifrån sina vänner, men igår var han väldigt positivt inställd till att gå själv med matte på ridtur! Jag är stolt över att han var glad att följa med mig ut och ha kul trots att hans bästa hästkompis stod och tittade i hagen vi måste rida förbi på väg till skogen.

Denna roliga matchning blev det igår – turkos kjol, ”röd” häst och neongrönt plastträns! Jag hade lite bråttom och ville använda ett träns som jag bara kunde slänga in i skåpet sedan :)

Nu har jag hunnit stoppa i mig frukost medan jag skrev det här, så iväg till stallet och på med varmare täcke på DC!

Louise kommenterade inlägget Happy Feet för några dagar sedan och ville gärna se bilder på DCs nya ”vinterdäck”!

Jag har haft lite mycket senaste dagarna med uppkörning, jobb och allt vad det är, men här kommer äntligen bilden :)

Framhov :)

DC har verkligen superbra grepp både i hagen och när vi rider ut, så jag är väldigt nöjd med den här skoningen. Även Nalle hade snowballsulor när han bodde hos mig – han hade ju ringskor fram och fick extrema styltor annars. Nu åker Anja till Strömsholm och skor honom likadant :)

Uteritt står på schemat idag igen!

Som rubriken avslöjar klarade jag lastbilsuppkörningen igår!

Jag och min kära mor åkte hemifrån vid 06.45 för att hinna genom stan innan köerna, då uppkörningen var i Tullinge och jag skulle möta körskoleläraren i Skärholmen klockan 9. Kom fram ca 07.30, så vi satte oss på McDonalds och åt massor av god frukost. Ute var det kolmörkt, men när vi suttit en stund och det ljusnar upp har det plötsligt börjat snöa…!

08.40 ringer körskoleläraren och säger att jag ska skynda mig bort till henne, då vi måste åka en annan väg till Tullinge eftersom en lastbil fastnat i en backe och blockerar vägen. Det kändes ju inte jättekul. Jag har bara kört lastbil 4 gånger och aldrig i snöstorm eller ens på halt väglag.

Vi hoppade in i lastbilen för att åka bort till uppkörningsplatsen. Jag började med att göra ungefär alla fel i växlingen man kan göra på väg ut från parkeringen och körde allmänt uselt första biten på väg till Tullinge.

Stackars mamma hade vår bil och skulle följa med bakom bort så att vi kunde åka hem direkt därifrån istället. Hon undrade såklart hur i h-vete det skulle gå till när jag inte ens kunde köra ut från parkeringen normalt, men lyckades ändå knäppa en bild ;)

På väg ut från körskolans parkering

Vi kom i alla fall fram dit vi skulle och jag repeterade säkerhetskontrollen för mig själv innan vi gick in i väntrummet.

Sedan var det dags att sättas på prov!

Jag fick börja med att göra en fullständig säkerhetskontroll inklusive allt från tryckregulatorn till täthet i bromssystemet och dränering av lufttankarna. Därefter ställde inspektören frågor, jag fick berätta vad jag hade kontrollerat och varför, hur vissa delar av bromssystemet fungerar, vad som är viktigt att tänka på i långa nerförsbackar etc etc.

Körinspektören tyckte att jag var riktigt duktig på funktionsbeskrivning och säkerhetskontroll, så med lite nyvunnet självförtroende styrde jag ut på vägen :)

Det gick inte att ta sig uppför backen ut från förarprovskontoret, så jag fick lyfta upp boggiaxeln för att få mer tryck på drivhjulen och komma upp. Vi körde sedan i ca 45 minuter och pratade bl a om hur man fixar ”vinterdäck” på en häst! (Bild på DCs vinterdäck kommer förresten i eftermiddag då jag fick en kommentar häromdagen med önskemål om det :) )

Vi tog oss tillbaka utan att köra på varken snövallar, gångtrafikanter eller andra fordon och när jag stängt av motorn fick jag veta att jag var godkänd! :D

Grönt!

Mitt C-körkort kommer på posten i slutet av veckan, längtar!

DC var så duktig, duktig, duktig idag!!

Stjärnan!

Åh vad jag är på bra humör nu, svävar på fuxfärgade moln :D

Vi red till ridhuset – DC vände inte en enda gång! Helt otroligt duktigt av honom. Jag hoppade av och gick med honom sista biten över den läskiga bron – ville inte få någon anledning att avsluta med att gnälla på honom när han varit så duktig.

Framme i ridhuset var det lite smått kaos. Bl a var det en hopphäst som rev en oxer med hinderstöd och allt, DC verkade rätt skeptisk till den hästen efter det :) Han koncentrerade sig på mig ändå och gick verkligen supermegabra.

Dessutom var det strålande sol ute och bara allmänt underbart. Happy!

Sol i ögoneeen :)

Igår var det som sagt uterittsdags. Vi skrittade samma slinga som häromdagen, men det gick betydligt lättare igår.

Vi mötte en hel del läskigheter på vägen:

En montétravare som tyvärr började trava innan den var förbi DCs svans – lite panik från DCs sida, men han gick att övertala till att fortsätta.

Sedan blev vi ikappskrittade av en travare med sulky, vars kusk var väldigt hjälpsam och lät DC ta tid på sig att stirra ordentligt. När DC insett att det faktiskt var en helt vanlig häst framför vagnen vågade han skritta bredvid den!

Modiga hästen! ;)

På hemvägen mötte vi Tira, Lillie och tre andra hästar. Trots att de red iväg i samlad trupp åt ett annat håll följde DC snällt med mig hem. Vi travade längs med sjön – inga skridskoåkare idag heller – och galopperade uppför vår härliga backe.

Den backen är helt super för att bygga upp styrkan i bakdelen! Lång, seg och med lagom lutning – faktiskt den bästa klätterbacken jag någonsin haft i närheten av någon av mina hästar:)

Idag ska vi rida till ridhuset och köra ett pass där, hoppas på att DC känns minst lika fin som senast!

En skritttur i skogen är vad som står på DCs schema idag. Om det är bra underlag ska han få jobba lite i trav också, han vilade igår och kommer säkert vilja röra på sig!

Som ni ser borde jag egentligen ta fram saxen och snygga till DCs man lite…

Jag ska dessutom ut och springa en runda utan DC. Hoppas att vägarna är sandade efter senaste snön.. Det får ta och bli vår snart tycker jag!

Lite lastbilsteori måste hinnas med också – teoriprovet är ju avklarat men jag kan få massa frågor om lastbilens funktioner på uppkörningen. Därför känns det som en bra idé att läsa på det lite. Uppkörningen är förresten på tisdag och jag blir rätt nervös av att tänka på det..!

Idag har vi trotsat snövädret. DC hade en skotid hos Roger på Mälarkliniken klockan 11 och med tanke på vädret var vi verkligen tvungna att ta oss dit – DC har bara haft traktbroddar hittills. Det har funkat bra i djupsnön, men nu när det oväxlande snöar och smälter behöver han skarpare utrustning.

Det blev heltäckande snowballsulor på framhovarna, snowgrips bak och fyrbroddat runt om. Nu är det bara att hålla tummarna för att han inte trampar sig, pepparpeppar, men hellre ett skrapsår än en häst som går ner i split på isen.

På vägen hem åkte vi till ridhuset och red ett kort men ganska intensivt pass – intensivt i förhållande till den form DC är i nu alltså. Därifrån skrittade vi hem till stallet – samma slinga som häromdagen, men nu med ett stadigt grepp i marken och utan några skridskoåkare i sikte.

Även i uppförsbacken hade DC superbra grepp och ville helst trava

DC har varit otroligt duktig de två senaste dagarna! Vi håller på med igångsättningen för fullt.

Jag får verkligen hålla i mig för att inte gå för fort fram, för han känns superfräsch och vill bara jobba, jobba, jobba!

Egentligen är det inte så konstigt att han är på hugget, för han är ändå i ganska bra kondition vid det här laget. Han har ju inte stått helt stilla under konvalecensen mer än de första dagarna på Ultuna – sedan har det varit promenader i mängder. Jag har dessutom motionerat honom i alla gångarter i över en och en halv månad.

Hagen gör sitt för konditionen – särskilt när man har en lekkompis

I förrgår tog vi transporten till ridhuset och red där. Sedan skrittade vi hem, som en del av DCs ”våga-vara-ensam-med-matte-i-skogen-utan-att-vilja-springa-hem-till-mina-kompisar-när-jag-ser-något-läskigt-träning” ;)

Det finns en sjö vid slingan där vi skrittade hem. Ni kan ju föreställa er DCs min när han fick se en långfärdsskridskoåkare för första gången! Han puls steg i rasade fart, han spärrade upp ögonen och darrade. Efter några sekunders betänketid hoppade han 180 grader och tänkte ta sig därifrån, men han lyssnade faktiskt när jag vände tillbaka honom och när han hade fått stirra en halv minut till i lugn och ro gick han försiktigt vidare. Då kan vi checka av en till sak på listan över potentiellt farliga grejer som DC övervunnit :)

Igår var jag inne på Ridsportförbundets hemsida och tittade igenom listan över gällande dressyrprogram. Två program är uppdaterade och nya för 2013 – LA:3 och Lagtävlansprogram för ponnyallsvenskan.

Just ponnyallsvenskeprogrammet har ju jag och DC inte så stor användning för :)

Grållen och lilla jag tränar program :)

LA:3 däremot var ett program jag verkligen gillade och gärna hade haft kvar precis som det var. Sen kan jag i och för sig tycka att det var lite för lätt i jämförelse med LA:2 och LA:4. Det nya programmet passar in bättre i svårighetsgrad och verkar dessutom vara ett superroligt program att rida med ganska annorlunda vägar. Den största skillnaden ligger nog ändå i koefficienterna för allmänna intrycket – spännande! Jag hade dock velat ha kvar det gamla också.

Om det hade varit jag som uppdaterade dressyrprogrammen hade det sett ut så här istället! :)

• LA:0 2013 – gamla LA:3 2003, omdöpt men oförändrat
• LA:1 2007
• LA:2 2013 – samma program som tidigare, men flyttat till 20*60-bana
• LA:3 2013 – nytt program
• LA:4 2008

Nu sitter jag och väntar på att köra min tredje lastbilslektion. Den här gången på en ny körskola med en ny körlärare eftersom jag inte kunde få tag i någon uppkörningstid ”på rätt sida av stan” före den 19:e januari.

Det innebär förstås ny lastbil, dessutom är den tydligen betydligt krångligare än den jag kört tidigare. Växellådan är mer komplicerad, men jag hoppas att det ska gå bra ändå. Särskilt med tanke på att jag knappast hinner köra någon fler lektion innan uppkörningen… Så lite nervös är jag allt!

Efter lektionen blir det troligen lite soffmys med vovven :)

När jag var inne och tittade på www.riders4helmets.com blev jag så chockad när jag hittade mig själv och Nalle på förstasidan!

På förstasidan, http://www.riders4helmets.com

Riders4helmets, som är en världsomspännande organisation som arbetar för att fler ryttare ska använda hjälm, har valt mig och Nalle som bild till sin årskrönika. Helt otroligt kul tycker jag! Bilden är från min och Nalles första start i Intermediaire I.

I krönikan är mitt hjälmbeslut en februarinyhet. En av januarinyheterna var att Charlotte Dujardin tävlade med hjälm i World Dressage Masters i Wellington.

Hela Årskrönikan finns här!

Idag har jag skrittat min pålle hela 10 minuter!!!

Det är nästan fånigt att man kan bli så glad av så lite.

Vi skrittade faktiskt i mörker idag eftersom jag varit upptagen på annat håll hela dagen. Strax efter fem red jag, då hade vi lite belysning av månen också.

Kicki och jag ska försöka klättra upp på en av lyktstolparna och sätta dit en… lykta! ;) Nu var DC i och för sig totalt cool med att det var mörkt, men det är ju ändå trevligt att se vart man rider.

View from The Top!

Hoppas att ni alla hade en riktigt bra Julafton igår!

Själv hade jag en kanondag med min familj, vilket såklart inkluderar mina fina djur! Jag tänkte visa er vad Chichi och DC hade för sig på Julafton med hjälp av några bilder.

Julaftonsmorgon i stallet med mormor och morfar

DC var glatt överraskad när han insåg att han fick stanna i hagen :)

Chichi såg sig själv på TV

Julklappsöppning – Chichi var väldigt nöjd med sina paket

Ni kanske är nyfikna på vad DC fick i julklapp? En ny säck linfröpellets, roligare än så var det inte ;)

Idag ska vi åka till min moster med familj och fira juldagen med dem och mormor och morfar. Vi är färdiga med julbord för i år – till middag blir det nästan 10 kilo revbensspjäll och massor av saffranspannkaka. Först ska jag såklart åka förbi stallet och se till att DC mår som en prins.

DC var så duktig idag!

Jag hade aldrig kunnat drömma om att det skulle gå så bra och problemfritt att sitta upp på honom igen! Men så har jag ju gjort en hel del noggranna och väl genomtänkta förberedelser för att det inte skulle vara några konstigheter idag, det ska jag faktiskt inte sticka under stol med.

Duktiga DC gav mig den finaste julklappen någonsin! (Och han är ju föör söt i tomteluva!)

Mamma filmade de allra första stegen vi tog tillsammans, dem kan ni titta på här!

Här kommer den alltså – sista viktbloggen innan jag börjar rida.

För att se DCs tidigare viktbloggar kan ni skriva ”viktblogg” i sökrutan som finns längst ner i kolumnen under MyOne-loggan.

Viktblogg #2 är den i särklass värsta, så den får vara med på bild i detta inlägg också.

14 oktober, 3 veckor efter op

DC idag, 22 december!

Ja, idag är det ju dan före dan före dopparedan. Men framförallt är det dan före DAGEN då jag ska sitta upp på DC!

<3

Min plan för den här dagen är att åka till ridhuset och hålla lektion för Tina och Dixie. Därefter ska jag rida Kickis hästar, förmodligen alla 4. Sist men inte minst ska DC longeras ordentligt – han får gärna vara lite trött imorgon :)

Jag är så trött på att stå på marken bredvid min fina häst!

Nu är det inte långt kvar!

5 dagar tills jag får rida DC!

Idag longerade jag honom i snön, han jobbade på bra och var på allmänt trevligt humör :) Han har faktiskt lagt sig till med en liten kulmage, det blir väl så när man får äta ganska mycket hö men slipper jobba så hårt. Jättebra tycker jag, då har vi lite att ta av till muskelbyggandet som väntar!

DC jobbar på!

SM avgjordes ute på Segersta idag!

Förkortningen står alltså för Segersta Mästerskapen och är vår årliga maskeradtävling.

Jag, Jeanna, samt Frida och Julia Söderström bildade lag och red en liten spegelritt på varsin brun häst. Bilder kommer, jag ska bara få tag på dem :) Det var hård konkurrens även om det bara var 5 uppvisningar. Vårt lag kom 5:a, haha, men vi hade väldigt roligt!

DC pysslade jag om imorse. Jag ryktade honom ordentligt och hängde på honom. Imorgon ska jag longera eller tömköra!

Klantiga DC tappade bort sin höger framsko i hagen igår!

Som tur var skulle Lillies hovslagare till stallet och sko henne idag. Hon hann med att slå på DC en sko också!

Både igår och idag letade jag länge och väl efter DCs sko, men hittade den inte på grund av all snö. Jag hade gärna sett att han fick på sig sin egen sko. Men, men, shit happens och jag är ändå glad att han har en sko överhuvudtaget.

Nu ser DC lite rolig ut med en framhov som har sidokappor och den andra med tåkappa. Har man stora tassar är det inte alla hovslagare som råkar ha ens skostorlek med sidokappor i bilen just när man ”tappar bort” sin sko :)

Innan hovslagaren rättade till DCs lilla misstag var jag ute och red först Ellen och därefter Mejram. Båda var riktigt på tårna, vilket också var anledningen till att jag red ut och lät dem springa av sig istället för att tråka ut dom med dressyr ;)

Ljust och vackert när Ellen och jag red på slingan!

Vi har ju turen att ha helt fantastiska ridvägar nära stallet. Travbanorna plogas och jämnas till, olika mycket på olika banor. Rundbanan till exempel är helt plogad och perfekt för skodda hästar med broddar – inga snöstyltor och ändå ganska mjukt underlag.

Slingan passar bättre för fullbloden, som inte är skodda. Den är jämn och fin med packad snö och sedan ungefär en decimeter lös snö ovanpå. Dessutom hörs det knappt när hovarna landar på snön. Så härlig känsla att flyga fram där med en uppspelt kapplöpningshäst!!