Idag är det dags för den utlovade historien om Ponti, ponnyn som jag hade på foder när jag var ungefär 10 år.
Jag och Ponti efter en klubbtävling i LB:1 på VRK.
Lite kul är det att Linda Öhrn-Lernström, som rider Scheherazade och tränar för mig, en dag hade sett något om Ponti på min websida. Så hon kom och berättade att det var hon som ridit in Ponti som flyttade från Gotland till Bogesund för många år sedan. Jag har ju även tidigare hört många historier om hur vild Ponti var… Linda har berättat om hur Ponti inte gick att fånga i hagen, slet sig när man ledde henne och var rädd inne i spiltan. Hur som helst lyckades Linda sitta upp på henne ute på en åker en dag, och efter det rullade det på. De vann en LC:1 efter några månader ihop. När Linda blev för stor för henne fick hon prova att vara ridskoleponny, men det fungerade inte alls. Så småningom tog min ridlärare Silvana över Ponti, och båda hennes döttrar red och tävlade henne.
Jag fick följa med när Ponti och Emilia tävlade på Bogesund.
När jag var 9 år hade de vuxit ur Ponti och det blev jag som fick ta över! Att få ha sin ridlärares ponny på foder och dessutom få stå i hennes stall var ju en fantastisk chans att lära sig hur mycket som helst. Stallet var ett väldigt olyxigt men mysigt litet stall, jag tror att det byggdes på 1700-talet… På vintern fick vi skotta oss fram till stallet och ibland hade hästarnas vattenhinkar frusit så vi fick koka vatten i mikron för att tina isen. Jag lärde mig verkligen massor när vi stod där, dels när det gäller själva ridningen men framförallt kring hästhantering, foder, hagar osv.
Utanför stallet på Söderby. Mormor och morfar var trogna supporters redan då!
Jag red min första lokala tävling tillsammans med Ponti, en LB:1 på hemmaplan på VRK. Vi placerade oss som 2:a. Jag startade sedan en lokal på bortaplan i Ågesta och kom någonstans i mitten. Några tävlingar senare red vi en lokal tävling i Värmdö, där vi blev uteslutna. Vi red upp för medellinjen, gjorde halt vid X, och sedan tog det stopp totalt. Ponti skulle inte gå ett steg till och domaren fick blåsa ut oss…
I juni 2004 vann jag min första lokala tävling, i LC:1 på Vätö. Sedan red vi LB:1 som andra klass, och vann den också i konkurrens med flera jätteduktiga ekipage! Jag var förstås överlycklig, särskilt för jag fick använda mina vita prisutdelningslindor som vi vågat oss på att packa ner! (Dock bara på frambenen, haha.)
Ett vältrimmat gotlandsruss – ”Är det en liten New Forest?” frågade några välkända NF-uppfödare… :)
Jag och Ponti tävlade upp till regional LA:1. Vi vann och placerade oss många gånger, men jag fick också känna på en hel del motgångar. Till att börja med blev vi ju uteslutna på Värmdö. En annan gång blev vi uteslutna för att domaren trodde att Ponti var halt – i själva verket gick hon och spanade hysteriskt efter lilla B-ponny hingsten Tuffe… Under ett ärevarv gick hon i spinn som en rodeohäst, och när vi skulle lasta för att åka till tävling drog hon iväg över ängarna vid stallet istället för att gå in i transporten.
Jag lärde mig såå mycket av den lilla ponnyn, och jag är än idag otroligt tacksam över att jag fick chansen att rida henne. Nu bor Ponti på Lagbo Stall i Östervåla och går på en liten ridskoleverksamhet där :)
loidressage 
