loidressage

Det är trots allt rätt bra att vi hade så pass långt att åka till Flyinge. Jag låter äckelpositiv, och det är jag inte egentligen, men det är bra att ha tid att bara sitta och köra en hel dag och kunna tänka istället för att direkt vara tillbaka i vardagen igen.

DC är en riktig stjärna att åka med! Vi stannade och tankade efter 1/3 av vägen och gav honom betfor och ETT HELT äpple! Vi fick det förresten av trevlige mack-mannen :)

Efter halva vägen lastade vi ur och DC fick röra på sig på husvagnsparkeringen vid Brahehus i Gränna.

DC fick sträcka på sig ordentligt och även trava lite på asfalten. När mamma hade köpt polkagrisar åt mig och Kicki lastade jag igen – ingen som helst tvekan från duktiga hästen om att fortsätta åka.
Han är verkligen bra underbar trots att han inte bidrog något vidare på provet igår…

”Jag är säker på att de glömde skriva i infon om Kastanjegården att hästkastanjer är sådana som äter hästar :( ”

Även om jag var så grymt ledsen och besviken över gårdagen är jag faktiskt på rätt okej humör nu.

Vi var ändå bara tre dressyrryttare som överhuvudtaget fick komma vidare ner till provet!

När jag tänker på att det idag är exakt åtta månader sedan DC nästan dog och vilken otroligt kämpig väg vi haft tillbaka så är det egentligen helt overkligt att vi nu är kvalade till MsvA och att vi ens kan åka ner och visa upp hyfsade bytesserier på Flyinge.

Klockan 18:00 körde vi in i Stockholm och poff var vi nere på 10 km/timme pga vägarbeten.

9 1/2 timme efter avresa fick en väldigt uppdragen DC komma ut i sin bästa hage och tala om för tjejerna att chefen var hemma och ordningen återställd!

Sitter i bilen på väg hem från Flyinge och dikterar en rapport :

Provdagen började med god frukost på Pilegården där vi sovit i sköna sängar. Jag är så nöjd med att jag kan sova och äta ordentligt även om jag är spänd eller nervös för något, och det kan faktiskt DC också.
En av de andra sökande konstaterade att min häst helt klart var den mest ompysslade av alla som var där för provet :) Vilken komplimang!

DC fick sin frukost och en promenad före samlingen i Chefsbostaden.
Det var extremt spänt att sitta där och vänta i Riksdagens gamla läderstolar.
Vi var 11 sökande, varav 6 hopp-, 2 fälttävlans- och 3 dressyrryttare från Sverige, Norge och Danmark.
Jag fick en lånehäst till hoppningen som heter Propell – lite lätt nervöst när den delades ut med ett fniss om att ”Han är lite som han heter”.
Vi dressyrryttare fick börja med intervjun och därefter hoppningen på två okända hästar!
DC blev alltså kvar i boxen till efter lunch, men han var förvånansvärt OK med det, med massor av hö och sällskap av övriga ”medtagna” hästar. Det var dessutom liv och rörelse i fullblodsstallet hela dagen eftersom de som sökte hovslagarutbildningen var där.
Intervjun med programansvarig och utbildningschef kändes toppenbra- synd att den inte poängsätts på samma vis som hoppningen…

Maria Gretzer och Henrik Ankarcrona var provledare för hoppningen. Det gick inte särskilt bra. Man kan sammanfatta min insats med att jag fick två hästar över hindren utan att de rev eller vägrade. Med andra ord ingen stilhoppning;)

Efter lunch fick äntligen DC vara med. Tyvärr var utebanan Kastanjegården inte ett ställe som han uppskattade utan han var spänd och stressad, tappade all utstrålning, släppte kontakten med betten, dök i formen och sparkade mot skänkeln.

Vår förbundskapten Bo Jenå och A-tränaren Kerstin André fick se diverse DC-specialkonster (tillsammans med riktigt bra galoppombyten).

Vi bytte hästar och jag fick vara glad över att vara van även vid små hästar som Dixie och fullbloden. Eftersom danska Mathilde var så kort att man tyckte att det vore oschysst att ge henne DC fick jag rida hennes 148 cm tinker. Det var skönt att kunna visa att jag kunde rida den lilla skäcken ordentligt.

Tyvärr är det nog rätt klart att vår insats inte kommer att räcka för att ge oss en av platserna på Beridarprogrammet.

När jag tagit hand om DC åkte vi till Pilegården. När jag hade duschat och fått tillbaka lite kroppsvärme körde vi in till Lund och åt middag på O’Learys. Gott med en ordentlig köttbit efter all ”matsäcksmat”. Vi hann även förbi Espresso House

Eftersom jag verkligen behövde sova för att orka köra hem, så räknade vi ut att det vore smartast att åka så sent som vid 9:00 för att slippa trafikkaoset genom Stockholm.

DC fick springa på Melonbanan medan mamma hjälpte oss att packa transporten.

Fina duktiga DC traskade supersnällt in i transporten för en ny 10-timmarsfärd!

Efter den första stora besvikelsen över mina hoppinsatser och DCs uppvisningsbeteende har jag konstaterat ett antal saker som kommer att ta oss vidare.
Nu ser jag fram emot nästa dressyrpass med lilla knasbollen.
För mig själv är det även nya tag inför antagningsprovet för Hippologprogrammet på Strömsholm på tisdag.

Oj vilken lång dag och vad trött jag är! Sedan vi vägde upp släpet är det ju bara jag som får köra, lite coolt men tyvärr rätt opraktiskt ;)

Vi startade redan kl 07:00 för att slippa värsta morgonrusningen, men kom inte längre än till Järva Krog, typ 5 km. Då lyste varningslampan för däcktryck, så typiskt när alla däck på både bil och släp var nyfyllda kvällen före.
När det var fixat var det redan hysteriskt köigt så det tog drygt en timme att komma söder om Stockholm.

Sedan rullade det på helt OK :)
DC fick sin 2:a äppelbit på åtta månader är vi stannade till i Järna för att skaffa en Red Bull åt mig.

I Nyköping använde vi kuponger och appar och fick helt gratis extrafrukost på McDonalds.
Efter Norrköping började jag bli stel.. Det åtgärdades med stolsvärmen på högsta, samt farthållare på så jag kunde dra upp benen i 90 graders vinkel.

Efter 26 mil fick DC gå ut i en hage hos Sharpman. Vi kunde även låna ridtältet och longera lite. Tusen tack för det!!

DC jämnade till gräset ordentligt medan vi kollade på täcken och köpte en mjuk huvudborste.

Min fantastiska häst traskade rakt in i transporten trots att han redan åkt 4 1/2 timme!
Framme på Flyinge fick DC först promenera ordentligt och sedan installera sig i Fullblodsstallet medan vi packade ur och checkade in på Pilegården.

Inte varje dag man har Crafoordhallen för sig själv!!

Kastanjegården

Om det går åt skogen i Flyinge kunde vi ändå inte ha förberett oss bättre.

DC är i bättre form än någonsin och vårt ”genrep” idag kändes helt fantastiskt . Han är superlydig och mjuk, eftergiven för skänkeln som en liten mask (så uttryckte jag det i alla fall när jag satt och red) och med bra sug i betten.

Söta DC träningsklar i en smått fjollig outfit

Efter uppvärmning, skolor, skrittpiruetter och ryggning med minimal tygelhjälp gjorde vi lite piruettgalopp och några med flit inte så supercentrerade piruetter. Bytesjobbet slutade med två klockrena diagonaler med 5 st 3:or. DC var nöjd och gosig och alldeles lagom trött efter avslutande jogging i låg form. Skumbad, lunch och resten av dagen med brudarna i hagen.

Själv fick jag Thaimat som mamma hämtade medan jag badade DC.

Chichi fick också thaimat – kyckling utan kryddor

Så var det fullblodens tur! Hunting Call, Mejram och Cheveyo gick galoppjobb på slingan. Ett varv för Cheveyo och två varv för de andra. Det var full fart på allihopa, de har ju vilat två dagar.

Ellen fick däremot gå dressyr. Det var lite onödigt mycket skolor ovan mark och gasen i botten under de stunder vi var på marken ;) Det är ju kul att hon har energi, men hela passet fick jag koncentrera mig på att få henne till lugn skritt, trav och galopp i respektive varv.

I morgon kör vi! Men först en kort stund ute i hagen för DC – världens bästa Kicki ska fodra supertidigt så att han får röra på sig innan vi åker! Vi ska ses i stallet vid klockan 6. Packningen är så gott som klar, bara ca 60 kg hösilage som ska packas imorgon bitti.

Färdiga portionspåsar med kraftfoder – ”DC måndag kväll” osv. Väldigt smidigt på meeting etc då de kan ligga på höpåsarna så att man ser vad som ska ätas när. Rekommenderas!

Lunchstopp med longering och en stund i hage på Sharpman i Mjölby är bokat innan vi fortsätter söderöver.

Packning pågår för fullt!
Förutom att jag ridit DC och jobbar 15:00-23:30 har jag ägnat en del av dagen åt förberedelser inför Flyingeresan. Packningen skiljer sig en del från vanlig meetingutrustning, så det var inte bara att plocka fram någon av packlistorna (som finns under rubriken MER)

Hoppspö och säkerhetsväst är väl den stora skillnaden från ett dressyrmeeting och att vi inte behöver tävlingskläder varken DC eller jag.

Mycket blått blir det.

Darling Cameron fick en mysig uteritt i skogen. Inte ute bland buskarna alltså eftersom jag tycker att vi ska hålla oss undan från ormarna som börjar dyka upp lite här och var.

I och för sig behöver man inte vara mitt i skogen för det – häromdagen fick jag tvärnita Cheveyo framför en huggorm som låg och solade på vår väg hem från rundbanan.

Med mina mått mätt en riktig slappardag :) Alltså jämfört med gårdagens 1) 5 km joggingrunda 2) hårdkörning av de fyra fullbloden med rätt korta läder 3) uteritt med DC toppat med en konsert på Gröna Lund.

Hämtade DC från hagen 08:45. Då hade han hunnit vara ute en stund och var helt OK med att följa med matte på ett dressyrpass i ridhuset.

Efter gårdagens jogging på rundbanan och slingan var han riktigt, riktigt härlig och mjuk. Vi fortsatte att slipa på MsvA-rörelserna inför tisdagens antagningsprov.
Blixtsnabba duschar blev det för först DC i spolspiltan och sen mig hemma innan jag landade på jobbet exakt 11.00!
Sex timmars jobb och så hem och duscha och byta om igen…!

Provade förresten det nya schabraket, som låg superbra!
Igår och idag testade jag nya handskarna och än så länge är de faktiskt minst lika bra som Roeckl. Det ultimata testet blir att se om de har bättre grepp i regn – gissar det eftersom de är av mocka på insidan.

Efter 5 pållar och en sen lunch dök jag in hos My One. Chichi var med och fick testa ett nytt foder; Pro Plan Délice med lax. Det var stor succé :) Teresa på My One skickade med Chichi en påse hem , när det visade sig att det dög riktigt bra. Teresa är nämligen lite störd över att vår kräsna lilla vovve är den enda som utnyttjat ”nöjd hund-garantin” på Pro Plan. (Chichi äter hittills bara Royal Canin Cavallier King Charles special..)

Nytt & gott

Från My One blev det ett par ridskor och ett hoppspö! Jag har letat i förråd, garderob och sadelskåp, men jag äger visst bara ett regnbågsfärgat hoppspö från ponnytiden. För att följa riksanläggningarnas policy fick det bli en diskretare variant att ta med till Flyinge. Ett dressyrspö har jag någonstans i garaget, så det ska jag gräva fram.

Ridskor, strumpor och hoppspö!!

På kvällen höll Uhip invigningsfest i sina nya lokaler på Tillverkarvägen i Arninge. Den nya sommarjackan är bara helt underbar!

Hos Uhip!

Det var en jättemysig kväll med massor av folk. Varje gång jag tänkte gå hem träffade jag någon som jag inte sett på länge och så blev det ännu mer prat, ett schabrak och ett par gummistövlar.

och så ett litet bett till Ellen!

Ett par handskar som matchar mina ridstövlar blev det också. Ska testa dem idag och se om de är lika bra som mina älsklings-Roeckl…

Typisk dressyrryttare? Väst för skritt till ridhuset, noll spö och noll sporrar…

Cheveyo var dagens stjärna – av fullbloden alltså.

Cheveyo redo för ridning!

Han gick lugnt och fint både travvarvet och galoppvarvet trots att det var totalt kaos kring banan senast vi var där. Ett skutt i sidled så att jag tappade stigbygeln blev det och då fick han faktiskt lite ovett i form av en ordentligt framåtdrivande skänkel – inte så kul för en framtida jockey typ UTAN läder i sådär 60 km/timmen- om han tror att det är OK att göra så ;)

Cheveyo tänker framåt!

Mejram var också duktig, men hon blev riktigt, riktigt besviken när hon bara fick cantra och inte springa för fullt. Småskutt och skakningar på huvudet när jag styrde bort från banan direkt efter det hon tyckte var uppvärmningen. Hunting Call fick inte heller gå så hårt, men han verkade faktiskt ganska nöjd med det.

Med Ellen handlade det mest om att få henne att hålla huvudet ovanför sanden och att hålla MITT tempo istället för sitt eget. Jag räknar ner dagarna tills hon får ha vanligt träns igen… Det är inte helt enkelt att rida på hackamore när hon blir stark, för då har jag en kvick liten gummiboll till häst som försöker galoppera järnet med nosen mellan knäna. Det blir bättre och bättre i alla fall!

En macka senare var det dags för dagens stjärna totalt sett (ja, jag är partisk i vanlig ordning). DC gick som på räls till Fornboda, duktig kille! Men när vi kom fram hade vi oturen att skrittmaskinen/skräckmaskinen var igång. DC är helt skräckslagen för just denna skrittmaskin och han ville bara sjunka genom jorden eller springa hem i full galopp när han insåg att den var på.

I det läget finns det inget annat jag kan göra än att hålla mig iskall och bara vänta ut DC. Vältajmade smackningar och superförsiktig skänkel – det fungerar inte att pressa honom, då går han i taket fullständigt. Han är verkligen uppriktigt rädd och får såklart panik om han tror att jag tänker tvinga honom fram till skrittmaskinen.

Vi hade ändå lite tur – det dök upp en annan häst som vi kunde ta rygg på fram till stallplan. Där stod dock en långtradare full med spånbalar och en liten truck som skulle lasta av dem körde runt. Det i sig bekymrade inte DC överhuvudtaget, men det tvingade oss att passera relativt nära skrittmaskinen. Mamma och Kicki hade tagit bilen till ridhuset för att titta på när vi tränade, så jag fick lite ledhjälp precis förbi skritten. Vi tog oss in i ridhuset med mig kvar på DCs rygg och det känns som en enorm bedrift!

Nu låter det kanske som att jag inte har så höga krav på vad DC ska klara för att jag ska vara nöjd med honom. Det är ju dock så att alla har sina egna små fobier och man brukar ju säga att Den modigaste är inte den som aldrig är rädd, utan den som är rädd men försöker ändå! Så way to go DC, bra jobbat!

Själva dressyrpasset gick ganska bra, DC gjorde riktigt fina halvpiruetter och bra PSG-saxar! Däremot fick vi inte till serierna vilket såklart känns lite jobbigt eftersom vi åker till Flyinge på måndag. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom jag lagt dem på hyllan i nästan 2 veckor pga MsvB-starter. Jag försöker att känna tilltro till att de funkar lika bra som tidigare nästa gång vi dressyrar!

Måndag och tisdag har jag tillbringat på Strömsholm, med sista omgången av distanskursen. Lite vemodigt ändå att säga hej då till mina kära gruppkamrater, även om vi kommer hålla kontakten och ses ute i hästsverige :)

På kvällen igår hade jag träning för Anna på Rydbo, och Thestor såg riktigt fin ut!!

Innan jag kom till Rydbo hade jag mellanlandat hos min kära pålle en stund på vägen hemifrån Strömsholm.
DC fick gå på lina, med lugn trav – rätt så tråkig och innehållslös men kroppsnyttig jogg där ryggen rörde bra på sig.

Idag blir det hårdkörning:

Ett ordentligt dressyrpass i ridhuset med DC.

Mejram ska gå ett varv i trav och ett i galopp på rundbanan, precis som Cheveyo.

Hunting Call ska få lite dressyrtrimning- planen är att han ska debutera på tävlingsbanan i juni.

Min blivande lilla dressyrtjej Ellen kämpar vidare mot de bettlösa varianterna på träns, men trivs lite bättre med hackamore när det sitter åt ordentligt. I det här fallet måste man faktiskt våga att spänna åt grejerna, annars skaver det bara och ger obehaglig hävstångseffekt.

Har nu bokat boende för mig från måndag till onsdag på Pilegården 700 m från Flyinge. DC får bo gratis på Flyinge Kungsgård – vad lyxigt!

Jag är sååå stolt över min lilla… häst!

Jo lilla, för han är bara åtta år och nu är han kvalad för att gå Medelsvår A!!!

Dubbla banor, läktare, kyrkklockor… Men ändå koncentrerad på årets första utestart :)

Javisst – hästar som är matchade för 7-årstesten går Falsterbo eller Breeder´s i MsvA, men DC är stor som ett hus och har dessutom varit borta från dressyrbanan ett halvår efter buköppningen. Jag tänker faktiskt vara stolt över mig själv också, för DC är den första häst jag har kvalat helt själv! (Nalle hade startat Intermediaire I med sin tidigare ägare när han kom till mig.)

Vi fick kval nr två av de två som behövs i lördags då vi gjorde vår 3:e start i MsvB:4, i Dyltabruk. Det var naturligtvis otroligt kul att få poängen på sin sida, allra roligast var att vi fick 6, 6, 7 och 7 på bytena.

Domarkommentaren var Trevlig häst! Önskar mer samling för högre poäng. Det stämmer väldigt bra, för när vi nu lämnat MsvC blir det inte lika höga poäng på t ex skolorna som vi tidigare gjort med 7:or och 8:or. Det beror förstås dels på högre krav på samling, dels på att det blir många fler detaljer för oss att få ihop.

Jag KAN samla mig hur bra som helst :) På framridningen var JAG 1:a :)

Jag är bara så otroligt nöjd och glad över att min underbara häst redan kan gå MsvB:4 på tävling med godkänt resultat.

Appropå poängen på sin sida så blev vi utpetade från placering med 1 poäng i MsvB:2 som var innan. Men känslan var så usel i den klassen att det hade varit helt konstigt med en rosett . (Även om startavgiften åter hade varit bra. Mitt TDB-konto skulle behöva lite påfyllning inför fullblodens dressyrdebuter i början av juni :)

DC och jag kommer nu att koncentrera oss stenhårt på att kunna visa upp oss så bra som möjligt på Beridarprogrammets antagningsprov! Serierna (som vi inte tränat alls på senaste tiden, för att inte ställa till det i MsvB:4) ska slipas, liksom halvpiruetterna och ännu mer samling.

Efter en härlig förmiddagsjogg på slingan (med helt okomplicerade möten med sulkys – äntligen!) är det slappotajm för DC med tjejerna i hagen.

Jag är på Strömsholm måndag-tisdag för sista omgången av Hästskötarkursen.

Kan man ha en bättre morgon än när ens häst kommer till en igenom sin jättehage?

En maskros eller två på stallplan – extrafrukost

Kan man få en bättre start på dagen än en skritt genom skogen ner till stora utebanan på Fornboda?

Stora slingan med Sköldnoras hagar på sidan

En pigg och glad DC gjorde ett helt suveränt pass på utebanan (där det stod massor av hinder framme – dem vi hoppade häromdagen). Han var arbetsvillig och otroligt spänstig, lätt i framdelen och med massor av driv bakifrån.

Det kom en travare med sulky på vägen precis utanför staketet, så jag passade på att vända över ridbanan och rida parallellt med den. Jag var lite överraskad och väldigt nöjd med att DC ändå koncentrerade sig på mig och gjorde en fin öppna precis utmed staketet :)

Gissa vem som ska få manen friserad idag?

Min pålle har äntligen lärt sig att varken ån eller änderna kommer att attackera honom när man går över bron :)

Efter en ”paus” på ca 7 timmar, när jag var och jobbade, var det dags för Mejram och Hunting Call. Så länge jag red Mejram gick allt bra, men stackars Colle blev lika dränkt som jag när himlen öppnade sig.

För att göra vår ridtur ännu mer spännande stod det en älg mitt i vägen när vi skulle hem från travbanan där vi ridit. Den  bara stod alldeles stilla mitt på vägen. Jag hann tänka rätt mycket och fundera över alternativa lösningar för mig och Colle innan den vände och lufsade iväg åt andra hållet. Passade då på att galoppera hemåt i bra tempo ;)

Men det var inte riktigt slut på äventyren; mitt på stigen fanns plötsligt enskräckinjagande gigantisk bajshög som Colle förstås aldrig sett förut. Den hästen har en förmåga att kasta sig åt sidan, även utan läskiga saker mitt på vägen, så jag insåg att det bästa jag kunde göra var helt enkelt att hålla hårt i manen och blunda så att jag verkligen KÄNDE hur jag skulle följa hans skutt hit och dit på vägen för att sitta kvar. Hem kom vi i alla fall som ett ekipage – även om vi var blöta så det gick att vrida ur oss båda två.

Ellen och Cheveyo fick vila och inget grus kunde köras ut på ridbanan. Jäkla regn :(

Idag jobbar jag 9 timmar :( Så DC fick en lösgörande ridtur på morgonen. Ikväll är det dags att fixa matsäck och putsa kandaret – i morgon åker vi iväg på tävling :)

Sorry att jag inte hunnit uppdatera!

Jag har jobbat som en tok för att kunna vara ledig på antagningsprov framöver och så är äntligen alla fullbloden igång ordentligt.

Antagningsprov ja – nu har beskeden kommit på alla de fyra utbildningar jag sökt. Jag är hur lycklig som helst över att ha blivit kallad även till de två som jag allra helst vill gå; i tur och ordning Beridarprogrammet och Unghästutbildarprogrammet! Bara att vara behörig till Beridarprogrammet är hur stort som helst och att nu ha blivit uttagen till provet är nästan ofattbart. Man kan helt klart säga att jag står på tröskeln till min stora dröm som så sent som förra våren var helt ouppnåelig (för att inte tala om när DC blev sjuk och opererad…).

Till Beridarprogrammets antagningsprov ska DC följa med – han ska ju liksom också bli ”prövad”, så nu trimmar vi för fullt. Även om hoppningsprovet ska ske på en av Flyinges skolhästar, så behöver jag ju träna mig själv och min duktiga häst har fattat att han får ställa upp på det också :) Häromkvällen hoppade vi bana med både vanliga räcken, oxrar OCH vattenmattor!

Jag visade inte ens det här hindret utan styrde bara på det och DC hoppade utan minsta tvekan, gång på gång. Så modig kille!

Och så var det fullbloden. Ellen som är anmäld till dressyrtävling kan verkligen springa – två snabba varv på rundbanan och hon var knappt flåsig!

Lille Cheveyo fick gå rundbanan igen häromdagen. Han var mest bekymrad över att det var nyharvat :)

Sist men inte minst har jag fått ett nytt projekt – Miss Marple, en fin liten tjej som det är tänkt att jag ska göra dressyrhäst av. Miss Marple är till salu. Hon är född 2007, 160 cm , e. Carte d’Or – Eighty Eight Keys.

..so much to do!

Det känns som att jag har galet mycket att göra just nu, det räcker inte med 24 timmar på ett dygn!

Min vecka är fullständigt fullproppad med olika aktiviteter, som jobb, DC, galoppörerna, träningar, mer jobb, mer DC osv.. Förra veckan var ännu ”värre” och veckan innan likaså… Men egentligen älskar jag att ha mycket att göra! Kan dock inte förneka att det ska bli superskönt att ramla ner i soffan efter middagen.

Imorse var jag och gymmade ett rätt ordentligt pass. Använde pulsklocka och låg på lite över 80% av maxpuls under större delen av tiden, det kändes väldigt nyttigt!

Bildbevis! ;)

Sedan åkte jag till Brollsta och höll dressyrträning för Linda och Hoppe. Vi kom även fram till en strategi för deras nästa tävlingsstart, både vad gäller dagen innan, framridning och själva tävlingsritten!

På Brännskogen red jag 5 fina pållar.

Hunting Call fick gå på rundbanan. Jag vågade dock inte släppa honom riktigt som jag gjorde med Mejram igår. Colle är nämligen en sprinter, medan Mejram är en stayer. Dvs att Colle är snabb som satan och kommer upp i riktigt höga hastigheter på kortare sträckor. Jag tror att det är lämpligt att vara utbildad jockey för att släppa en sprinter på en öppen bana utan staket…

Mejram gick ett lätt dressyrpass för att mjukas upp efter gårdagen. Hon kändes riktigt, riktigt fin! Kicki berättade att hon nästan vinglade ut i hagen igår efter ridningen, så jag väntade mig en trött och stel häst, men blev härligt nog motbevisad. Mejram behövde nog bli av med lite överskottsenergi – idag kunde hon koncentrera sig fint.

Cheveyo börjar hitta tillbaka på tygeln igen. Han kunde ju gå fint fram till bettet och sätta under sig ganska bra i höstas, men han har inte haft samma fokus nu när jag precis börjat rida igen. Även han behövde nog dumpa lite överskottsenergi.

Ellen har ju haft besök av tandläkaren och behöver ridas bettlöst ett tag. Hon var inte alls nöjd med att gå på sidepull, men trivdes lite bättre på repgrimma. Vi ska prova hackamore nästa gång jag rider och se om det blir bättre.

Jag sparade det bästa till sist – min egen favorit i alla fall! DC gick ett löjligt lätt pass hemma på stallbacken – jag ville bara känna hur han kändes i kroppen efter hoppningen igår. En glad överraskning där också – mjuk, smidig, glad och lydig!

Söta DC nöjd efter sitt superkorta arbetspass

Dagens ridning har varit väldigt omväxlande!

• Jag började med hoppning på dressyrhäst (DC såklart!)
• Sedan blev det dressyrridning på liten ponny (Dixie!)
• Därefter löpträning på vinglig unghäst (Cheveyo!)
• Slutligen full fart och fria tyglar på kapplöpningsprinsessan (Mejram!)

DC njuter av solen!

Duktiga DC hoppade 100 cm! Med vattenmattor vid hindret, modiga killen!

DC var väldigt duktig! Han hoppade en studsserie med 3 hinder på kortsidan (styrketräning för honom, träning inför hippologprovet för mig). Sedan flyttade min snälla, hjälpsamma mamma hindren till långsidan. Där hoppade vi dem som en serie med ett galoppsprång mellan varje hinder.

Vi hoppade även ett räcke på långsidan, med vattenmattorna som DC var så rädd för förra gången. Han är kompis med dem nu ;) Vi började på 70 cm och höjde upp successivt till 1 meter!

Lilla Dixie!

Dixie fick gå dressyrjobb på travbanans breda del. Hon jobbade på väldigt bra!

Cheveyo red jag två varv på rundbanan. Han är inte van att gå där, jag red bara där ett par gånger med honom i höstas. Vi galopperade i lite lagom tempo och Cheveyo verkade ha roligt!

Mejram sprang som en vind idag! Jag värmde upp henne och gick sedan ner på rundbanan. Vi tog först ett varv i blandat trav och lugn canter. Sedan fick hon springa så fort hon ville det andra och tredje varvet. Jag slog på hastighetsmätare i mobilen och när hon gick som snabbast galopperade hon 50,91 km/timme i snitt på 1000 meter! Ska bli spännande sedan när hon är i form, det här var första lite snabbare galoppen på flera månader och jag drev henne inte överhuvudtaget…!

Cheveyo på väg till travbanan för en springtur

Redan innan jag tog BE-kortet insåg jag ju att det vore bra att väga upp vår transport. Den klarar 2000 kg, men vi har haft den på lägre vikt för att kunna köra med B-kort och de olika bilar vi haft de senaste åren. T ex min SAAB, som nu är såld.

Hur som helst, så beställde vi av bästa Charlie att han skulle ta sig an hela projektet, så att mamma och pappa bara lämnade transporten hos honom på torsdagen och jag hämtade den fixad och färdig med nya papper och ny registrering på lördag morgon.

Det är nämligen ett helt galet system:

• Vår transport har en påskjutsbroms som fungerar till 2000 kg.
• Den måste bort! Transporten måste förändras för att en ny teknisk besiktning ska kunna göras.
• Nya papper (2 olika, vänta ska ni få höra varför) beställs från agenten i Gävle (tror jag) och en annan, sämre påskjutsbroms, som vi får låna, monteras på för en lägre vikt än vad transporten idag är registrerad för.
• Transporten körs till Bilprovningen och visas med papper nr 1 och en registreringsbesiktning görs som kostar x pengar.
• Sedan körs transporten ifrån Bilprovningen och vår gamla påskjutsbroms monteras tillbaka.
• 10 minuter senare körs transporten tillbaka till Bilprovningen, visas med papper nr 2 och en ny registreringsbesiktning görs, som kostar x pengar.
• Transporten registreras på sin nya vikt.

Den nu alltså fått tillbaka sin egen gamla påskjutsbroms och ser exakt likadan ut överallt, men är ”uppvägd” så att den ihop med vår bil kräver BE-kort.

Bara jag i vår familj får nu köra ekipaget, men det känns i alla fall skönt att inte längre behöva få magknip för farhågan om övervikt när man ser en polisbil. Vi har ju vägt upp exakt mängd hö till t ex ett meeting, bara haft med ett par stövlar och minimerat antalet borstar etc för att spara vikt, så marginalen är toppen, plus att jag som sagt nu kan klämma in både Ellen och Colle om jag vill!

Hur knäppt är det här?? :)

Chockad # 2

Igår morse började jag med DC och red iväg till rundbanan. Tanken var att vi skulle göra två varv canter och sedan två varv på korta slingan inklusive ordentliga race i backen.

Det gick superbra att ta oss till travbanan och  DC galopperade glatt på. Plötsligt tvärnitade han och vände 180 grader.

Chocken var att han såg en häst i hagen bredvid banan och inte vilken häst som helst utan en riktigt ljus skimmel. DC trodde väl att han mött sitt livs första enhörning :) Hur som helst insåg jag att jag har rätt starka skänklar för den vänstra slog till helt automatiskt och jag satt kvar i sadeln tack vare den!

Det får bli en äldre bild eftersom vi var själva idag

Sedan gick allt i alla fall toppenbra och DC sprang i fullt ös när jag gav honom tillåtelse i backarna på slingan. Han får extra bra träning där eftersom han sänker huvudet och verkligen galopperar med hela ryggen.

Duktig pålle som gjorde skäl för sin ”Stud Balancer” som han sedan några dagar fått börja äta, deciliter för deciliter, för att biffa på sig lite. Vi har ju varit extremt försiktiga och bara gett honom hösilage och så havre som godis, men nu är det dags för lite kraftfoder också efter klartecken från kirurgexpertisen.

Ellen var jätteduktig och fin blivande dressyrhäst. Jag letar efter ett dressyrträns till henne, ska prova nr 2 från min samling idag. Hon har t o m fått ärva ett par vita lindor som är typ 1 ½ meter för korta till DC :)

Ellen och jag

Även Hunting Call skötte sig exemplariskt idag, så hans belöning blev att Kicki tog ut ridhästlicens för honom också!

Kanske han får följa med Ellen ut på en lokal LB redan i slutet av maj. Jag kan ju faktiskt lasta in två små fullblod i transporten nu efter fredagens uppvägning. Den är förresten en helgalen historia som jag tar en annan dag…

Chocktillsstånd nr 1 gäller dock DCs träningspass i lördags

Efter att inte ha gjort en enda dressyrrörelse på fem dagar var Don Cameron redo att verkligen visa matte vilken stjärna han planerar att bli. Vad sägs om att min lilla häst visade upp fullt godtagbara:

• S:t Georg- och Intermediaire I-saxarna
• 5 byten i vart 3:e
• 5 i vartannat (2 ggr!!)
• Grand Prix-slutorna i trav
• GP Special-slutorna i galopp (med byten och allt!)

DC var sååå nöjd med sig själv och med mattes lycka och beröm!

Eftersom det glädjande nog även finns en hel del läsare av den här bloggen som inte är så insatta i dressyrspråket kan jag i klarspråk berätta att han gjorde en massa krångliga saker som tillhör de svåraste dressyrklasserna, mycket duktigt när man inte ens fyllt 8 år.

”Nästa gång tar du med MIG och hör sen!! ”

Nu har jag fått besked om att jag är välkommen på antagningsprov till Hippologen! Med andra ord är jag nu ”antagen till antagningsprov” på två av de fyra utbildningar jag sökt, så jag väntar spänt på beslut om de två sista.

I morse var jag duktig och gymmade före jobbet! Det var faktiskt väldigt skönt, kommer definitivt att göra om det!

Efter jobbet hade jag träning för Anna och Thestor. Det gick riktigt bra för dem och Thestor såg toppen ut! Vi jobbade massor med eftergift i sidorna, framförallt med hjälp av övergångar mellan olika skolor, böjda spår etc. Vi tränade även lite extra på rakriktning på raka spår och då framförallt medellinjen.

Jag tycker att det är väldigt praktiskt när hästarna själva ”suger tag” i medellinjen och håller sig raka där. Första intrycket i programmet är ju viktigt – jag själv blir åtminstone mer positivt inställd till ett ekipage som kommer in klockrent, sprikrakt i uppridningen. Nalle som ju är en riktig tävlingsräv har varit suverän på uppridningar och belönats med siffror ända upp till och med 9 :)

DC lär sig mer och mer att skjuta fram benen och showa lite extra när jag styr upp från A. Det gäller bara att inte lägga halten på samma ställe varje gång, om man inte vill ha tvärnit 5 meter före X som jag fick när vi gjorde årets första tävlingsritt ;)

Min dag har varit väldigt trevlig!

Jag och DC har blivit fotograferade för tidningen Equipage, längtar efter att få se bilderna :) Sedan fick DC gå ut i hagen medan jag blev intervjuad.

DC fick faktiskt vila idag också – han hade besök av vår bästa kiropraktor Malin häromdagen så han kan gott chilla lite.

Ellen, Mejram och Colle fick däremot gå en sväng var – och jag kunde ha kortärmat på mig!! Snart är det sommar…

Ellen på travbanan

Ellen och Mejram var väldigt duktiga idag! Colle däremot hade fnatt och såg spöken överallt, så där hängde jag faktiskt på trekvart vid ett tillfälle!

Jag har tittat lite på ritterna från Göteborg, tråkigt att inte vara där men jag har alldeles för mycket att göra och är tillräckligt stressad som det är utan att skjuta upp nödvändigheter. Jag har i och för sig mestadels roliga saker för mig, men det tar ju ändå tid!

Men jag och DC är i alla fall på plats i Göteborg på sätt och vis..

I Uhip-montern i Göteborg! :)

På förmiddagen var vi på Mälarkliniken och jag var väldigt nöjd med att ha fått ihop inte bara tre ”flugor” utan det visade sig t o m bli fyra.
• Vi började med tandkoll hos Dylan. DC hade lite små kanter och hakar, inget anmärkningsvärt-skönt! Ingen påverkan av betten i munnen överhuvudtaget.
• Dylan är kirurg och magspecialist (!!) så jag fick svar på alla funderingar jag kunde komma på såhär 7 månader efter buköppningen.
• Så var det dags för vårsandaler hos Roger. No more snösulor och broddar!
• Avslutningvis fick DC en botulismspruta.

Jag går fortfarande på små moln efter gårdagen, men jag får skärpa till mig och landa nu för att köra till Strömsholm :)

Vårt första MsvA-kval och DCs bästa resultat i MsvC! En bättre dag helt enkelt :)

Egentligen gick DC inte alls på topp i MsvC. Vi hade flera grova missar inne på banan då vi missförstod varandra.

En hel del saker som skulle vara i trav blev delvis i galopp, och dessutom red jag fel. Jag har såklart fokuserat mest på MsvB:4, så när jag fattade galopp i MsvC:2 (dvs på samma plats som i MsvB:4), var jag på väg rakt in i B4:ans galopp-program. Inte så bra, men jag kom åtminstone på det direkt, la en volt och red vidare rätt väg. Synd på minuspoängen bara!

Allt jobb senaste tiden har dock gjort att vår lägstanivå är väldigt mycket högre än tidigare. Det var mycket i programmet som var bra också, vilket resulterade i fina 69,444%! Poäng mellan 3 och 8, härligt med domare som använder hela skalan!

Framridningen var lite av en nervpers för DC, med utomhuscafeteria, grill, bilväg, cyklister, lekande barn i skogen, första gången på utebana för i år etc, men han tog det riktigt bra!

Koncentrerade inne på tävlingsbanan…

I MsvB:4 kändes DC riktigt fin! Men även här samlade vi på oss några missar. Taktinslag i ökade skritten, 2 dåliga byten och galoppinslag i ökade traven, för att nämna några. Jag tycker inte att det var DCs fel, men jag tycker inte heller att det var ryttarfel. Vi hade kommunikationsproblem helt enkelt, det händer ibland och det är bara otur att det råkade vara på en tävlingsdag.

Hur som helst blev 3 av de 4 bytena rena! (Det ena som var ”dåligt” var bara väldigt sent.) Det känns väldigt lovande tycker jag, för även om bytena funkar bra hemma behöver ju inte det betyda att man får till dem på banan :)

I MsvB:4

DCs svans kan vara den häftigaste jag sett – tjock, lång och med i princip alla hästfärger, från vitt till svart!

Galoppombyte i MsvB:4

Jag hade en väldigt bra känsla i MsvB:4 även om vi hade flera stora missar

Det bästa idag var nog ändå slutkommentaren från Roger Ohlson, som dömde MsvB:4. ”Flott häst, som med mera styrka och balans blir farlig. Du tar fram det som går.”

Den typen av beröm betyder så mycket för mig, och jag är så glad över att ha en sådan härlig häst att utveckla vidare!! :) 62,283% blev resultatet – vårt första MsvA-kval!

Duktig hääääst!