loidressage

En liten filmsnutt som känns helt rätt denna inte så varma Påskafton är en barbackagalopp i djup snö. Filmen är från den 15 januari 2010, då Grandessa åkte tillbaka hem till Värmland.

Grandessa är ett hannoveranersto e. Grandseigneur – Mont du Cantal*. Jag hade haft Grandessa hos mig sedan mars 2009 och vi hade placeringar och vinster i nästan alla starter vi gjorde tillsammans.  Vi hade  flera segrar i  LA:6 (motsvarande dagens MsvC:1) på över 71% och toppade med MsvB:4 på drygt 67%.

Grandessa rids nu av duktiga juniorryttaren Frida Hedlund i Karlskoga och de är på god väg att kvala till MsvB. Lycka till!

På Påskaftonen är jag ledig så jag hinner med två släktmiddagar; idag hos min moster i Sollentuna och imorgon hos min farbror på Ekerö. På söndag börjar jag lite senare, så jag kan sova hos mina föräldrar två nätter och ser fram emot att dela täcke med min gosiga lilla hund.

Chichi

Påskhelgen har oftast varit en intensiv tävlingshelg för mig. Jag red bl a min första lokaltävling en tokvarm Långfredag, med lilla russet Ponti. Men DC och jag ska inte ut på banan förrän 19 april och sedan är det troligen maj som blir en intensiv tävlingsperiod för oss.

Ser fram emot att det förhoppningsvis är snöfritt vid nästa start.

Den här är påsken tävlar jag alltså inte själv utan har fixat och grejat åt Jeanna & Peikko, som red MsvB:4 i Enskede och blev 2:a . Jeanna startade även Wellington i S:t Georges och VANN på över 71%. GRATTIS :)
På måndag är det tävling i Örebro och då åker Jeanna, jag och några pållar.
Nästa helg arrangerar vi regionala dressyrtävlingar på Segersta!

När vi var klara med arbetet för dagen igår gav jag min lilla grishäst ett rejält påskbad.  Efter dryga två veckor med enbart borstning och rykt och nu senaste dagarna två riktigt svettiga dressyrpass, var det verkligen på tiden att han fick bli badad!

Vi förenade nytta med nytta så han fick gå på lina medan han torkade. DC var riktigt duktig – det var faktiskt det bästa longeringspasset vi någonsin gjort. Han gick stadigt och spårade fint i alla gångarter och gjorde väldigt bra övergångar. Inte en enda gång vände han in mot mig, något som han gärna pysslade med en period kring jul.

Idag red vi dressyr efter att vi ridit fram jämförelsevis civiliserat på vägen till ridhuset – det tar sig! Jeanna hjälpte oss och jag fick många bra och konkreta tips! DC var duktig, men det märktes att han var lite trött i kroppen efter senaste passen. Jag fick stundtals en hel del häst i handen – inte så konstigt efter det arbete han fått utföra. Faktum är att jag trodde att han skulle vara ännu tröttare idag än vad han var. Vi jobbade huvudsakligen med DC’s form, och utvecklingen av den har verkligen tagit ett jätteskutt framåt senaste dagarna!

Så här glada var vi idag också :)

På vägen hem till stallet red vi i mörker, men det är inget problem alls för DC utan han gick som på räls..

”Vi ska inte förlägga vår längtan bortom oss, skjuta den till en otydlig framtid utan istället uppskatta allt det fantastiska som dagligen omger oss.” Från Mark Levengoods nya föreställning ”Sound of Mark”.

Det slår mig ganska ofta hur härligt det är att DC och jag är där vi är!

• Jag bor på en av landets absolut vackraste och mest välfungerande anläggningar.
• Jag arbetar med några av landets högst rankade ryttare.
• Jag får rida några av landets mest välmeriterade hästar.

Jag har en härlig häst som jag tror massor på för framtiden och som dessutom är en riktigt underbar vän!

När jag har jobbat länge, klockan är mycket och jag har min egen häst att rida och att mocka åt gäller det att stanna upp och plocka fram detta. I boxen hos min fina DC får jag skratta åt att han hellre hade varit kvar under lertäcket eftersom han är så kittlig, och försöka få honom hyfsat presentabel. Vi kan skritta precis lagom länge till ridhuset och han får komma igång i alla muskler och bli varm till träningen och när vi är klara kan han pusta ut på vägen genom skogen hem till stallet.

DC är supernöjd med sina nya kompisar!

Äntligen har min supertekniska pappa räddat alla våra ospelbara filmer! Nu har jag chansen att bjuda på minnesvärda filmer från förr… Den här filmen är från mitt första försök att ta Ryttarmärke IV. Jag var 10 år och med B-ponnyn Ponti skulle jag hoppa den fruktade MIV-banan. Den var på 60 cm och med en gigaaantisk trippelbarr! Ni kommer inte att tro det, men jag tog faktiskt MIV så småningom.  Men inte vid det här tillfället…

Men bara om du har minst en miljon att erbjuda och då är det ändå väldigt tveksamt :)

Älskade duktiga DC!

Vi tog oss från DC´s stall upp till ridhuset på ett något bättre sätt än igår, då DC var till salu för betydligt mindre än en miljon. Han var riktigt hemsk både igår och idag, men idag kändes det som att jag kunde förutsäga hans påhitt i lite bättre tid. Dessutom knockade han mig inte idag, och det var ju hänsynsfullt av honom…

Väl inne i ridhuset var allt tjafs glömt för DC gick som en dröm! Helt fantastisk. Både Mads, Karin, Maria och Jenny kommenterade att DC såg jättefin ut, och jag kan faktiskt inte annat än att hålla med.

Som ni hör är jag grymt stolt och glad över min häst och tacksam för allt beröm, så nu ska jag drömma lite extra blågula drömmar om vår framtid.

DC’s rosettsamling, so far… :)

Det blev ganska sent efter tävlingen i söndags kväll, så det var extra skönt med en ledig dag. Min häst har haft 3 dagars välförtjänt semester och bara gått och slappat i hagen. Det kan han behöva ibland nu när jag börjar ställa ännu högre krav på honom. Han fyller 7 år i maj och det är dags att bli vuxen dressyrhäst på allvar, vilket han i och för sig inte verkar ha något emot för det mesta, men lite då och då kan hans tonårsattityd lysa igenom.

Inte helt nöjd ;)

Både i onsdags och i torsdags red vi dressyr med Mads och jobbade mest med att DC konstant ska ha en ordentlig förbindelse över ryggen och komma ännu mer mellan hand och skänkel. Han måste även acceptera till 100% att jag dominerar honom under ridpassen. Han får inte komma med protester mot hand och skänkel, utan ska acceptera hjälperna och rätta sig efter dem så gott han kan. Han behöver lite attitydträning just nu och finna sig i att jag faktiskt är chefen och att man jä..ar gör som jag säger (och att om man gör det utan gnäll och protester kan man få massor av beröm).

Jag älskar den här bilden, trots att DC har huvudet på sned.

Igår kväll red vi upp till ridhuset, vilket inte var helt lätt på en vild häst som vilat 3 dagar i rad. DC hoppade hit och dit, gjorde höga luftsprång och var allmänt tokig. Vi kom i alla fall fram till Segersta efter en hel del om och men. Jeanna var i ridhuset samtidigt så jag fick bra hjälp av henne. Vi jobbade vidare med formen, och red en hel del slutor i både trav och galopp. Dessutom fick vi till några halvpiruetter som jag är riktigt nöjd med!

DC på Wallstanäs i februari

Swedish Helmet Advocate Loi Lindström Has Been Appointed An Equestrian Star. riders4helmets congratulates Loi on her award and is proud to partner with her.

Strax under artikeln fanns  det här: Edvard Gal rides President´s Jack Sparrow! Missa inte filmen i länken!!!

I USA är det förstås främst westernryttarna som man kämpar med att få att använda hjälm. Många tycker vad är en cowboy utan hatt? Kampanjen för att få ökad hjälmanvändning inom westernridningen har nog en ganska lång och knölig väg att gå.

Det här inlägget är tidsinställt, för idag har jag  SOVMORGON!

Det lär ju finnas en kruka med guld gömd vid regnbågens slut, för den som vill leta. Men jag sitter på mitt guld hela tiden (även om inte DC är en sådan guldfux som Nalle, så skiner han ganska bra på bilden…)

Här är vår härliga väg mellan DC´s stall och Segersta.

Det tar ca 18 minuter att skritta och är precis vad min stora häst behöver för att värma upp inför och skritta av efter ett träningspass. Det är omväxlande underlag, allt från hård grusväg till svampig ängsmark och däremellan en liten snutt asfalt och så en del barrskogsterräng. Kanon för alla hans muskler och leder.

Duktig pålle som gick för bi det här spöket utan trams.

Liza laddar för Olympic Grand Prix Special

Dagens tävlingar påminde mycket om gårdagens tävlingsdag, både när det gäller resultatlistorna och när det gäller vädret.

Det snöade inte lika mycket idag, men det var kallare…

Jag fixade allt jag skulle på Segersta och Herfsta på rekordtid.  Sedan åkte Jeanna och jag tillsammans med Liza till Sigtuna där de skulle starta Olympic Grand Prix Special. Jag vände direkt med bussen och hämtade Vilja, som idag var sista startande i klassen. Precis som igår vann Kristian von Krusenstierna & Biggles och Jeanna var 2:a med Liza och 3:a med Vilja.

Och precis som igår vann Mads sin klass – Intermediaire I- med Jimmie och han var placerad (4:a) med ”Kexet”. Dessutom vann han Lilla Meetingpriset!

Jag är grymt stolt över min chef och över min tränare!

HÄR finns bilder (på Sigtunas hemsida).

Min snälla pappa var förresten ”Tävlingsdatabasvakt” kl 18:00. Han skötte det bra- jag kom med i båda tävlingarna som jag vill rida :)

När jag kom hem från nationella tävlingen lagade jag middag till mig och Jenny.
Hon kom hem från sin tävling med laget på Lurbo. En seger i första omgången av Division 2 till Segersta:)

Under tiden som vi åt stod mina äppelkakor i ugnen. De ska med till kafeterian på nationella nu på morgonen.

Men första fixa allt med stallet på Segersta, sedan på Herfsta och så iväg med Liza och därefter Vilja till tävlingen.

Hoppas att det går lika superbra för dem idag!

Det här uttrycket är använt i ett annat sammanhang om att när tillräckligt många har samma uppfattning om en sak blir det en sanning. Kanske stämmer det här också…

Igår blev jag uppringd av Svenska Ridsportförbundets medlemstidning Häst & Ryttare och fick göra en telefonintervju. Eftersom jag varit med i lite artiklar och så kring hjälmfrågan så ville man höra vad jag tror om framtiden.

Vilken chans att få vara spådam ;)

Jag svarade att jag förstås tror att det kommer att bli mer och mer vanligt med hjälm även i de klasser där man får ha hatt. Charlotte Dujardin red Grand Prix med hjälm i vintras i WDM i Florida, sedan Lone Jörgenssen och Minna Telde i Göteborg.

Som dagens utnämnda spådam tror jag också att det kommer att bli mer och mer personliga hjälmar. Jag är grymt nöjd med att tävla i min egendesignade, blingiga Samshield. Med en cool och bekväm hjälm är det verkligen ingen uppoffring att skydda huvudet!

Säsongspremiären 2010 (Sigtuna – samma ställe som helgens tävlingar).

Det ska bli grymt spännande att se hur många som har hjälm i ”hattklasserna” under våra nationella tävlingar i helgen…  Jag återkommer förstås med rapport! Under tiden banan var öppen för träning igår såg jag ingen rida utan hjälm…! :)

Startlistorna finns HÄR

När vi kom hem till stallet efter träningen hälsades DC med högljudda pip av högdräktiga Spectra. Undrar vad hon ville egentligen? Skydda sitt ofödda föl?

Ston är inte alltid så lätta att förstå sig på, men rätt intressanta.
Jag hade ett sto för några år sedan, som jag gav munkpepparextraktet Stroppy Mare för att hon inte skulle vara så svängig i humöret och svår att tävla under brunstperioderna. Men numera är det ju dopingvarning på munkpeppar, så jag är nöjd med att ha en valack :)

Och när hon går förbi står pojkarna på rad..

Ett sto som jag kommit extra bra överens med är det irländska hunterstoet Errigal High Flight. Hon är nog det minst stoiga sto jag någonsin råkat på. Jag hjälpte Errigals ägare, som är fälttävlansryttare, och trimmade dressyr på Errigal ungefär en gång i veckan.

Errigal High Flight e Errigal Flight -Exuma**

DC är verkligen en riktig äkta valack utan några som helst hingsttendenser. Han kastrerades nämligen som 1-åring.

Nalle var däremot hingst tills han var över 6 år och har nog aldrig slutat att tro att han är det. Vi var tidigare uppstallade där man födde upp PRE-hästar. Det hände att Nalle fick vara försökskanin att visa upp framför de ston som var lite ”hemliga” med brunsten.

Nalle letar tjejer!

Nu börjar de snart komma, alla små fölisar.  När jag gick i 8:an gjorde jag PRAO på Markebäcks Stuteri i Askersund precis vid den här tiden och fick vara med och ta emot några av årets första föl. Hur mysigt som helst.

Det ska bli väldigt spännande att se vad som kommer från den här tjejen som är dräktig med Shooting Star. Hon själv är e. Krack C-Gribaldi,  diplomsto, selektionssto och AB-premierad!

Jag på Bamora november 2011.
(I en alldeles för liten hoppsadel för mina långa ben, men kolla på henne istället…)

 
Bamoras åring Con d´Amor e. Connaisseur, som f. ö är till salu

Alla foton på Bamora och Con d´Amor: Maria Håkansson

När jag var liten tjatade min mamma om att Pippi Långstrump sa ”Den som är stark måste vara snäll”. Det hon egentligen ville säga var att om man hade förmånen att få rida en egen ponny eller häst och tävla måste man vara extra ödmjuk.

Förutom Pippi-tänket är jag uppväxt med många av Bröderna Grimms sagor. Hoppas att du orkar hela, annars är en kort sammanfattning och sensmoral:

Om man är ödmjuk och jobbar hårt kan man få det mest oväntade – om man är lat och otrevlig går det en illa.

Fru Holle

Det var en änka som hade två döttrar. Den ena var vacker och flitig, den andra var ful och lat. Men änkan tyckte bäst om den fula och lata, för det var hennes egen dotter. Därför fick den andra utföra allt arbete i huset. Om kvällarna måste hon sitta vid brunnen vid stora landsvägen och spinna tills hennes fingrar blödde.

En gång blev spolen blodig och när hon skulle tvätta av den föll den ner i brunnen. När hon gråtande sprang in till sin styvmor och berättade vad som hade hänt, sa denna: ”Har du låtit en spole falla ner i brunnen så får du också hämta upp den!” Flickan sprang tillbaka till brunnen och grät bittert.

Och i sin stora nöd visste hon inte vad hon skulle göra, utan hon hoppade i vattnet. Hon blev medvetslös och när hon vaknade upp, låg hon på en vacker äng. När flickan hade sprungit ett stycke för att se sig omkring, kom hon fram till en bakugn som var full med bröd. Brödet ropade: ”Åh, var snäll och ta ut mig, ta ut mig, jag är för länge sedan färdiggräddad!”

Då tog flickan brödspaden och tog ut brödet. När hon hade sprungit en bit till, kom hon fram till ett äppelträd som ropade till henne på långt håll: ”Åh, skaka mig, skaka mig, alla mina äpplen är mogna!” Då skakade flickan trädet kraftigt tills inte ett enda äpple hängde kvar.

Sedan gick hon vidare och kom slutligen fram till ett litet hus, ur vilket en gammal kvinna tittade ut.  Flickan blev förskräckt och tänkte springa därifrån. Men den gamla kvinnan ropade: ”Var inte rädd för mig, kära barn, stanna hos mig och hjälp mig med hushållsarbetet. Om du är flitig och ordentlig så kommer det att gå dig väl. Se bara upp, så att fjädrarna flyger ordentligt när du bäddar sängarna. Då snöar det på jorden, för jag är fru Holle”.

Eftersom den gamla kvinnan talade så vänligt till henne, stannade flickan hos henne. Hon var ordentlig och flitig och skakade täckena kraftigt, så som hon skulle.   I gengäld hade hon det bra hos fru Holle, fick aldrig höra ett ont ord och fick god mat varje dag. Men när hon hade varit en tid hos henne, överfölls hon plötsligt av hemlängtan. Trots att hon hade det mycket bättre här än hos styvmodern, så längtade hon hem.

Till slut en dag sa hon till fru Holle: ”Även om jag trivs bra hos er, så kan jag inte stanna längre. Jag skulle vilja återvända hem till de mina”. Fru Holle svarade: ”Du har rätt, och eftersom du har tjänat troget hela tiden hos mig, så ska jag själv följa dig upp”. Så tog hon flickan vid handen och förde henne upp till en stor port.

Den öppnades och just som flickan stod där föll ett häftigt guldregn ner över henne. Och allt guld fastnade på flickan, så att hon täcktes av guld och glänste ordentligt. ”Det får du för att du har varit så flitig”, sa fru Holle. Hon sköt ut flickan genom porten och sedan stängdes den bakom henne igen. Flickan såg sig om och märkte att hon var tillbaka på jorden, inte långt från sin styvmors hus. Då skyndade hon sig hem och när hon gick förbi tuppen som satt på brunnen, så gol den: ”Kuckeliku, vår gyllene jungfru är hemma nu!”

Eftersom hon var täckt av guld blev hon väl mottagen av sin mor och syster.  Flickan berättade nu allt hon hade råkat ut för efter olyckan med den blodiga spolen.  Och när modern hörde hur hon hade fått den här stora rikedomen, så ville hon att hennes fula och lata dotter skulle få uppleva samma lycka. Flickan måste sätta sig vid brunnen och spinna och för att en spole skulle bli blodig, stack hon sig i fingret.  Sedan kastade hon ner spolen i brunnen och hoppade själv efter.

Precis som sin syster vaknade hon upp på en vacker äng och slog in på samma väg som hon hade gjort. Snart kom hon fram till bakugnen, som åter var full med bröd.  Och brödet ropade: ”Var snäll och ta ut mig, ta ut mig! Jag är för länge sedan färdiggräddad!” Men den lata flickan svarade: ”Skulle jag ha lust att sota ner mig för det!”, och så fortsatte hon.

Strax därpå kom hon fram till äppelträdet som ropade: ”Åh, skaka mig, skaka mig, alla mina äpplen är mogna!” Men hon svarade: ”Det kan du inbilla dig! Ett äpple skulle ju kunna falla i huvudet på mig!” och så gick hon vidare.

När hon kom fram till fru Holles hus blev hon inte förvånad när den gamla  kvinnan stack ut huvudet genom fönstret. Hon gick istället fram till henne och tog plats som piga. Den gamla kvinnan var nöjd med henne. Men redan den andra dagen började hon lata sig, och på den tredje så ville hon inte ens stiga upp på morgonen. Hon var förtretad och slarvig, hon bäddade inte heller ordentligt och ville inte längre göra som fru Holle sa till henne.

Den gamla kvinnan tröttnade snart på henne och sa upp sin lata piga. Och hon var väl nöjd med det, för hon trodde, att nu skulle guldregnet komma över henne. Precis som över hennes syster. Fru Holle förde också henne upp till porten. Men när hon stod under den, så hälldes en kittel tjära över henne istället för guld. ”Som tack för dina tjänster”, sa fru Holle argt och stängde porten.

Så kom alltså den lata flickan hem och var täckt av tjära uppifrån och ner! När hon kom förbi tuppen på brunnen, ropade denne: ”Kuckeliku, vår smutsiga jungfru är hemma nu!” Men tjäran hängde kvar på flickan, och hur hon än skakade på sig så kunde hon aldrig bli av med den så länge hon levde.

SLUT

Snart har min andra tränare Karin Öljemark och hennes hästar De Chenta och Lunando flyttat in på Segersta!

Karin, DC och jag på Segerstas utebana

• Här på Segersta finns nu tre av landets bästa ryttare och tränare, Mads, Jeanna och Karin, på samma ställe!
• Och hit kommer ett av våra största OS-medaljhopp, Patrik Kittel, för att träna dem!
• Och vi är 18 stycken i Elitungdomssatsningen, som inget hellre vill än att bli lika bra!

Jag tror att Segersta har alla möjligheter att bli ett Dressyrens Mecka!

I helgen är det alltså dags för Nationella Tävlingar med Segersta som arrangör och för första gången så tidigt på året Grand Prix-klasser längre upp i landet. Det är även den andra gången någonsin som FEI Olympic Grand Prix Special rids i Sverige.

Uppdaterade startlistor inför helgen finns HÄR.

Jag hoppas att jag kommer att hinna se lite och inspireras av alla fantastiska ekipage som kommer till våra tävlingar!

Efter en välbehövlig (men för kort) sovmorgon åt jag pannkakor och färskpressad apelsinjuice till frukost framför TV:n med Chichi i knät. Fick glädjande besked om betyget på min senaste engelska-uppgift. Kollade även av vilket skolarbete som måste göras de närmaste nätterna ;)

Jorden sedd från rymden när det är natt. Bilden är sammansatt av flera satellitbilder från Nasa.

Världens gulligaste skomakare lovade att behandla mina Cognacsfärgade stövlar som de dyrbarheter de är och att ha dem klara på 20 minuter – det kallar jag service!

Under tiden bjöd mamma på lunch på Texas Longhorn. När jag precis hade fått min mat fick jag även ett viktigt telefonsamtal, så medan maten fick vänta med folie över sig diskuterade jag och uppringaren väldigt trevliga saker. Jag återkommer om vad så fort jag har en möjlighet.

Eftersom jag skulle ha lektion för Mads kl.16:00 och hade Jeannas nytvättade hästtäcken Stigsbergs Gård åkte jag mot Segersta redan klockan två. Det var äckelväder borta i Bålsta, så jag bestämde mig för att hämta DC med transporten istället för att rida till ridhuset. Min lilla gris var för övrigt i stort behov av att få benen ordentligt rengjorda, så det var rätt beslut att köra honom och ta in honom i spolspiltan före träningen.

Vi hade ett väldigt givande träningspass och jag fick mycket bra grejer att jobba med närmaste tiden.

Igår kväll kom jag hem och hälsade på min familj efter en första vecka på Segersta. Min lilla vovve var minst lika glad som jag över att ses och vi kramades en lång stund.

Middagen såg ni ju på inlägget om ”75 kg till godo”. Det blev brulépudding också.

Min lediga dag kommer att gå åt till flera intressanta diskussioner som jag hoppas kunna berätta mer om lite senare…
Förmiddagen innehåller även arbete med min inlämningsuppgift i filosofi, som ska handla om människans rätt att döda djur eller inte ur olika filosofiska perspektiv. Ska även till skomakaren och fixa mina cognacsfärgade Königs som släppt lite i en söm.

I eftermiddag åker jag tillbaka till Segersta för att rida lektion för Mads, det ska bli kul!

Just nu är jag väldigt nöjd med att ha sommartid för jag hinner hem till stallet med DC innan det blir alltför mörkt. I måndags skrittade vi till Segersta i skymningen och DC var jättemodig med hans mått mätt. Även på hemvägen verkade han veta vart han skulle och skrittade på i bra tempo utan att titta alltför mycket på brevlådor och andra farligheter.

Lite tävlingssugna…